Hjärnmetastaser. Det suger!

Efter flera veckor med tilltagande huvudvärk har Anna idag blivit inlagd med 3 konstaterade metastaser i hjärnan, så idag skriver jag, hennes sambo Henrik, några rader för att berätta för er hur det är med henne.

För 3 veckor sedan opererades Anna. Hon har berättat om det i ett tidigare inlägg. Operationen var lyckad i kirurgisk mening och man tyckte det läkte fint. Men trots det var återhämtningen mycket mer smärtsam och tidskrävande hon hade förväntat sig. Omläggningarna har varit särskilt jobbiga. Däremellan har hon också haft mycket värk. Men hon har hämtat kraft i tron att det kan vara det sista behandlingssteget. Efterhand ökade känslan att något var fel. Inte fan ska man behöva ha så djävla ont i skallen hela tiden. Det har t.ex. gjort förbannat ont när hon hostat, rest sig upp, mm.

Annas onk rekommenderade henne att söka akut för att så snabbt som möjligt få knoppen röntgad och idag var vi iväg till akuten på KS. Beskedet kom som en kalldusch, inte olikt det första cancerbeskedet. Vi ville inte tro att det var sant. Det var overkligt. Tre metastaser; en 4 cm i lillhjärnan, och två mindre, 1,5 respektive 2 cm, i pannloben.

Suck… vi hade börjat känna hopp om att Anna skulle kunna bli frisk! Detta suger! Och gör djävligt ont!! Känslor som man parkerat väcks till liv.

Vi vet inte vad som händer härnäst… kanske går det att operera, kanske inte…kanske är spridningen mer omfattande, kanske inte… kanske kan cyto hjälpa, kanske inte…

Bläää!