tisdag 31 augusti 2010

Mamma Anna dog i cancer - Henrik blev ensam kvar med dottern Tilda, 2 år

Artikeln är skriven i slutet av Maj och publicerad i Septembernumret av Föräldrar & Barn

Text: Lina Norman, Bild: Maria Rosenlöf


När hustrun Anna tidigare i år dog i cancer blev Henrik ensam kvar med tvååriga dottern Tilda. Efter sig lämnade Anna en av vårens mest uppmärksammade bloggar om cancer – en naken, personlig och känslosam vittnesbörd om livet i dödens väntrum. Efter Annas död har Henrik fortsatt att dela med sig av utvalda erfarenheter, bland annat hur han pratat med Tilda om det svåra – att mamma inte längre finns.

Henrik satt bredvid Anna hemma i vindsvåningen på Kungsholmen den där tidiga marsmorgonen när livet sakta gled ur henne. Sedan hade han ett par timmar på sig innan Tilda som sov i den vita barnsängen i rummet bredvid skulle vakna...
– Jag hängde upp en fin bild på Anna, tände ljus och satte på lugn musik, säger Henrik. När Tilda vaknade förklarade jag att någonting väldigt tråkigt hade hänt och så satte vi oss vid mamma.

Henrik förstod tidigt att Tildas sorg var hans ansvar.
– Saknaden efter mamma kommer att vara livslång, men sorgen ska inte behöva vara det, säger han.
När Annas bröstcancer spridit sig till hjärnan och de därmed inte längre var på tillfälligt besök i cancerland reste det många svåra frågor, däribland hur han skulle förklara om döden för ett så litet barn som Tilda.
Han visste att hon förstod ordet trasig och att hon var medveten om att vissa saker gick att laga medan andra var för trasiga. Han förklarade därför att mammas kropp var för trasig för att laga med medicin och att mamma hade blivit tvungen att lämna kroppen.
– Tilda tittade på den fina bilden av mamma som hängde på väggen ovanför sängen och sedan tittade hon på mamma. Hon fick också ta på mammas kalla hand och jag kände hur polletten trillade ner, säger Henrik. I nästa ögonblick ville hon kolla Bamse.

Senare den dagen uppdaterade Henrik bloggen och kommentarerna började strömma in. Bara genom att läsa ett fåtal förstår man hur berörda människor blivit av Annas och Henriks ord och hur stort värde som satts på att få ta del av deras erfarenheter. Inlägget Henrik skrev efter att Anna tog sitt sista andetag har fått närmare 800 kommentarer.

Anna fick diagnosen bröstcancer hösten 2008, ett halvår efter att Tilda kommit till världen. När Anna sedan, efter operationer och jobbiga behandlingar, fick det tunga beskedet att cancern ändå spridit sig till hjärnan orkade hon inte längre ha den kommunikation utåt som hon tidigare haft.
– Bloggen blev en ny kommunikationsform, berättar Henrik. Men Anna såg den även som en tidskapsel för Tilda och ville att den i slutändan skulle bli en bok.

Då det verkligen började ta fart med bloggen, efter att bland andra Vimmelmamman Lotta Gray uppmärksammat den, låg Anna inlagd på sjukhus och alla fina kommentarer hjälpte henne att få tillbaka livsgnistan.
– Att jag har fortsatt att lägga ut saker på bloggen beror på att jag vill slutföra det Anna påbörjat, säger Henrik. Men det jag lägger ut styrs av vad jag känner har ett beständigt läsvärde. När jag är klar är tanken att bloggen blir en bok, i ett eller fler exemplar, precis som Anna önskade.

Ett exempel på något som Henrik lagt ut på bloggen är sagan han skrev när Tilda behövde ett sorgverktyg inför begravningen, ”Sagan om den trasiga mamman”.
– Frågorna började komma men Tilda hade inte tålamod att lyssna på mina svar. Vi behövde en saga och vi behövde knyta an till just hennes upplevelser.
Än så länge finns ”Sagan om den trasiga mamman” endast i ett exemplar men många har berörts av hur enkelt och träffsäkert Henrik förklarat döden.
– Jag la ut sagan på bloggen för att jag kände att den var för viktig för att behålla för oss själva. Efter den otroligt fina responsen och efter att ha sett hur bra den fungerat för Tilda så vill jag försöka förverkliga idén om att göra den till en bok. Men den är ju skriven särskilt för Tilda och kan nog behöva omarbetas något.

Henrik berättar att han känner att det finns de som förväntar sig att han ska fortsätta blogga om sitt och Tildas liv.
– Säkert tycker en del att det vore läsvärt men jag har inget behov att blogga om mitt liv och jag är försiktig med att inte använda bloggen till att sörja offentligt. Men jag sticker inte under stol med att jag har haft stor nytta av den i sorgbearbetningen. Dels genom att få skriva men också genom allt stöd man får via kommentarerna. Det är sådant man behöver höra och det har hjälpt både Anna och mig.

Vi sitter i vardagsrummet där Annas sjuksäng tidigare stod. Jag bläddrar i den fina bok som hon gjort till Tilda, ”Välkommen till världen älskade Tilda”, samtidigt som James Blunts ”Goodbye my lover” spelar i bakgrunden.
– Det här var min och Annas låt, berättar Henrik. Den spelades på begravningen också, lägger han till innan han berättar om tankarna han hade kring huruvida Tilda skulle få vara med på begravningen eller inte.
Även om Tilda hade sagt hejdå till mamma hemma kände Henrik att det var viktigt att hon också fick vara med och ta avsked i kyrkan som alla andra. Hon kommer kanske inte ha egna minnen från det, men hon ska ändå veta att hon tagit farväl av mamma.
– Hon fick vinka hejdå till mamma och lägga våra blommor på kistan. Hon grät inte själv men hon såg att jag grät och tröstade mig, berättar Henrik.

Idag är Henrik trygg i rollen som ensam pappa till Tilda men när Annas cancerbesked först kom kändes det annorlunda.
– Vi hade precis fått barn. Jag var Sverigechef på ett IT-bolag och tänkte ta pappaledigt nästkommande sommar för att sedan välja nästa utmaning i karriären. Plötsligt fanns risken att bli ensam förälder. Det kändes såklart skrämmande.

Henrik berättar att han tidigt bestämde sig att göra allt så rätt han kunde oavsett hur resan skulle sluta. Några månader in i Annas sjukdom slutade han jobba för att enbart ägna sig åt familjen. När Anna dog var han nästan helt slutkörd.
– Man sätter lätt sina egna behov längst bak i kön, säger han. Men det fanns också ljuspunkter. Som familj fick vi mycket tid med varandra. Och för Tilda var mammas sjukdom ett normaltillstånd – hon kallade till och med sjukhuset ”hemma” en gång. Det svåraste för henne var att förstå varför mamma ibland inte orkade ge henne uppmärksamhet.
Gradvis gled Tildas grundtrygghet över till Henrik.
– Idag känner jag Tilda otroligt bra och mitt i allt elände är jag verkligen glad att jag genom detta fått chansen att bli en så bra pappa. Vår relation är verkligen speciell. För egen del upplever jag att jag vuxit enormt som människa.

Henrik säger dock att han förstår att han som ensam förälder står inför en tuff period i sitt liv.
– Man ska få ihop vardagspusslet, börja jobba och hitta kärleken igen. Jag saknar det liv jag och Anna skulle ha haft och kan ibland tycka att livet är orättvist. Men är jag orolig? Nej. Jag har ett bra stöd från mina föräldrar, svärföräldrar och övrig släkt och vänner.

Han berättar att tänker använda den närmsta tiden helt till sitt och Tildas sorgarbete.
– Jag vill göra allt för att Tilda ska få de bästa förutsättningarna att bli en så hel människa som möjligt. Jag känner att jag lagt en bra grund genom att ge Tilda en konkret upplevelse av mammas död, förklaringar som hon kan ta till sig och möjlighet till avsked. Nu är jag mitt uppe i att bygga ett skafferi av minnen. Men vi ska inte använda allt nu. Tvärtom tror jag det är viktigt kunna plocka fram nya saker efterhand som sorgen bubblar upp. Det vi behöver mest just nu är att vara tillsammans och ha kul.


Henrik om…

Anna: ”Anna och jag träffades hösten 2004. Men nästan direkt efter att vi träffats stack hon iväg till Latinamerika med Rosa Bussarna. När hon två månader senare kom hem igen tog vi upp kontakten som vänner och gjorde under lång tid bara massa roliga saker tillsammans. Hon bestämde sig ganska tidigt – men jag lät henne hållas tills jag var helt säker. När jag väl lärt känna alla hennes fina egenskaper insåg jag att det var henne jag ville leva med.”

Att prata om döden: ”Innan Anna dog pratade vi aldrig med Tilda om cancer och döden. Vi förklarade bara att mamma var sjuk och behövde medicin. Tilda frågade inte så mycket, men när frågorna väl kom besvarade vi dem. En god regel är att försöka besvara barnets frågor men lämna det som barnet inte undrar över. När det gäller döden är det viktigt att tänka på vilka ord man använder. Somna in till exempel kan göra att barnet blir rädd för att somna.”

Tildas minnesskafferi: ”Det är viktigt med ett minnesskafferi för Tilda som kan ge henne en känsla av att hon känner mamma fast hon kanske inte kommer att ha några egna minnen. Jag insåg tidigt att jag har en livslång uppgift framför mig när det gäller att berätta för Tilda om mamma. Innan Anna dog började hon samla in mammaberättelser från sina vänner. Personliga brev skrivna till Tilda om mamma. I Tildas minnesskafferi finns också bloggen, ett brev från mamma, sagan, böcker som Anna gjort till Tilda, bildspelet från begravningen och godnattsånger som Anna spelat in. Jag har också filmer och 40’000 bilder från mitt, Annas och Tildas liv tillsammans.”

Att bevara mammas minne: ”Jag har funderat mycket på det här med ritualer för att hålla Annas minne vid liv på ett naturligt och okomplicerat sätt. Det känns självklart att fortsätta hedra Annas födelsedag, namnsdag och så vidare. Men jag har även gått igenom Annas saker och sparat sådant som kan passa som presenter i olika åldrar. I tonåren tror jag att det kan bli extra viktigt; det kan vara allt från smycken till kläder och saker som betydde mycket för Anna. Vi försökte en gång att tända ljus för mamma, men Tilda ville bara blåsa ut det. Hon är inte så gammal än att hon behöver tända ljus och tänka på mamma. Vi får bygga ritualer efter hand och se vad som passar oss.”

Sin egen sorg: ”Jag har ju haft lång tid på mig att bearbeta känslorna kring att förlora min livskamrat och bli ensam förälder. Det var skrämmande i början men när tiden var inne var jag så redo man kan bli, i alla fall på ett intelektuellt plan. Men saknaden kan man inte bearbeta förrän den kommer. Den kommer när alla måsten är avklarade och det har hjälpt mig mycket att ta ansvar för Tildas sorgbearbeting – genom det har jag hela tiden haft kontakt med min egen sorg och fått bearbeta känslorna.”


Utdrag ur bloggen

”Jag förklarade att mamma har kämpat så hårt för att kunna fortsätta vara med oss för att hon älskar oss. Men nu kan hon inte vara med oss, för hon var tvungen att lämna sin trasiga kropp. Jag sa att ingen riktigt vet vad som händer när man dör och var mamma är nu. En del tror att man kommer till himlen och blir en ängel. Andra tror att hon bor i våra hjärtan och att hon finns när vi tänker på henne. Jag vet att mamma blir glad när vi tänker på henne, för det har hon berättat för pappa. Var än mamma är nu så har hon det bra, för nu slipper hon ha ont. Det onda satt i den trasiga kroppen.

Med det sagt så växlade Tilda till ett brett leende. ”Ska vi kolla Bamse?” Jag torkade tårarna som rullade ner för mina kinder och log, och tänkte att hon är ett enda stort plåster för pappor som har väldigt ont. Vi sa hejdå till mamma och satte på Bamse och den flygande mattan.”

26 kommentarer:

  1. Ta hand om dig och Tilda, Henrik!
    Om du känner att det är dags för dig att vandra vidare till ett liv som inte innehåller den blogg som Anna påbörjade så är det vad du ska göra. Livet förändras, vilket du är smärtsamt medveten om. Och då även ens omedelbara och långtgående prioriteringar.
    Jag gladdes åt din fjällresa, chansen till att återgå till något som liknar en normal tillvaro. Jag hade en vän som dog, vi visste länge att det var en tidsfråga. När h*n väl dog så hade många av oss redan sörjt färdigt den mest akuta biten. Jag hoppas att du inte har dåligt samvete för det.
    Allt gott till er båda!

    SvaraRadera
  2. Tack för att du är så öppen i din/er sorg. Det hjälper så många som är i samma sits. Att visa att livet faktiskt går vidare. Att man får sörja på sitt eget vis och att man behöver ta hand om sig själv mitt i alltihop.

    Sköt om er och fortsätt vara den bästa pappan

    Petra

    SvaraRadera
  3. En sån vacker bild på er och fin artikel. Förstår att ni saknar Anna! Men du verkar vara sån bra och fin pappa åt er lilla dotter. Har själv en man här som oroar sig över att en dag bli ensam med barnen då jag fått diagnosen spridd bröstcancer. Kram kram!

    SvaraRadera
  4. Tack för att ni finns !! jag tänker på er ofta !! ni värmer upp min tillvaro & jag blir så otroligt tacksam för allt jag har kvar här livet ♥
    styrka till er båda

    Kramar från Anne

    SvaraRadera
  5. Du skriver helt fantastisk! Tilda har en fantastisk pappa vilket måste varit en enorm trygghet för Anna. Ha ett underbart liv! Kram Pernilla

    SvaraRadera
  6. Så fantastiskt!
    Vilken fin artikel och vilken fin bild på er!

    Ta hand om dig och Tilda!
    kramar från Maria

    SvaraRadera
  7. jättejättefint.

    SvaraRadera
  8. Otroligt fint skrivet och fantastiskt att höra att det går bra för er båda!
    Anna kommer alltid att finnas i era hjärtan, och jag är säker på att hon gläds ner hon ser att ni mår bra.
    Önskar er lycka till framöver, med jobb , livet och så småningom - när ni är mogna för det- en ny kärlek i era liv!

    SvaraRadera
  9. Fin bild och du skriver så himla fint. Du gör ett stort jobb för din dotter och jag tror hon kommer få en trygg och fin uppväxt med sin mamma närvarande ett sätt ändå.
    Vill önska er all lycka till i framtiden med allt.

    Kristina

    SvaraRadera
  10. Vad fina ni är, jag tänker ofta på er och önskar er ett fint liv tillsammans och trots att hon kanske inte kommer att komma ihåg sin mamma. Minnet från så unga år sviktar väl lite när man blir äldre, så känns det som om hon ändå kommer att få en klar och fin bild över hur hennes mamma var. Och hon kommer att vara tacksam och stolt över det du gör idag. Kram T

    SvaraRadera
  11. Tänker på er. Vilken fin artikel. Ska köpa tidningen, kommer att läsa flera gånger om. Jag är säker på att Tilda kommer att få en jätte bra uppväxt med dig som pappa och alla dessa minnen ni har sparade. Att spara saker från Anna, ge till Tilda vid olika tidpunkter i hennes liv tror jag verkligen är en jätte bra sak.
    All Lycka till er! Kramar om er !

    SvaraRadera
  12. Maria Vesterlund1 september 2010 21:08

    Underbara människa, jag önskar er allt gott utav livet. Krama Tilda och njut av varandra.
    Massor av kramar sänder jag er.
    Maria

    SvaraRadera
  13. Vilken fin artikel och vilken fin bild.
    Tilda har en fantastisk pappa ;-)
    Ha ett härligt liv och ta en tag i taget!
    kram

    SvaraRadera
  14. Väldigt fin artikel de hade fått ihop. Bilden blev bra också. Tilda ska vara glad att hon har en så bra pappa som alltid finns där.
    Tänker på er.
    *kram*

    SvaraRadera
  15. Fin artikel och bild. Du skriver helt fantastiskt, Tilda har en underbara pappa.
    Hur gör jag för att komma i kontakt med dig? (har några frågor om sagan)
    /Erica

    SvaraRadera
  16. Mitt i min sorg betämde jag att på födelsedagen så går vi till graven, har med tårta och allt vi vill ha.... en picknick för sorg och gläje... det är en trygghet för mina bar och det är en slags memoria för mig ....

    Det är en gldjefest där vi äter , har picknic, där vi sjunger , där vi tar tid ....

    Tack för en fin artikel =)

    / kram Lotha

    SvaraRadera
  17. Anna är nog så stolt över dig, dina ord gör mig tårögd och ditt sätt att förklara saker för Tilda har varit så fint. All Lycka till Tilda och Dig!

    SvaraRadera
  18. Jag är så stolt över dig Henrik, jag hoppas att du ger min Sara en stöttande hand när det är min tur att "gå vidare".
    Dina ord läker, de inte bara lindrar!

    George

    SvaraRadera
  19. Så fin du är Henrik! Vilken förmåga. Anna hade förmånen att få älska o leva med en alldeles speciell man. Du skapar det allra bästaste förutsättningarna för lilla Tilda i den svåraste situationen av alla. Tänker på er. Kram!

    SvaraRadera
  20. det är verkligen underbart skrivet.
    Kram

    SvaraRadera
  21. Hej Henrik

    Ni har varit ett stöd även för vår familj och vi vill få säga tack. Som "Lilla H" skulle ha sagt så rinner det liksom över av "kärleksmarinaden" till oss som får äran att läsa om er.
    Jag är på väg åt samma håll som Anna men med en annan typ av cancer och jag vet att min man tar mycket lärdom av det du skriver. Våra barn är fem och sju år och din fina saga skulle passa även vår familj.
    Tack igen.
    Kramar till dig och till Tilda!
    /Helene Behre

    SvaraRadera
  22. Sv: Tack detsamma! Älskar bilden, gud så mysig! Hoppas du haft en jättefin dag. Ta vara på dig! :)

    SvaraRadera
  23. Är någon närstående fortfarande inne på denna blogg emellanåt tro? Eller någon som fortfarande besöker, och vet hur man kommer i kontakt med någon?

    Annas kamp är utöver det vanliga...
    Jag vill skriva om detta, jag vill behålla hennes minne!

    SvaraRadera
  24. Jag skriver inte vidare på denna blogg, men "förvaltar" den. Jag nås på 0705251949. Mvh Henrik

    SvaraRadera
  25. Fick tårar :( min svärmors cancer har spridit sig till hjärnan nu. Man skall ta vara på livet, njuta av varje andetag vi tar. All lycka till dig och din dotter!

    SvaraRadera

Kommentera jättegärna!!

Om du inte har egen webb-sida väljer du Kommentera som: "Namn/webbadress" i menyn nedan. Därefter kan du fylla i endast namn och/eller e-mail innan du skickar kommentaren.

Kram Anna