lördag 21 augusti 2010

Ett nytt liv


Många som följt Annas blogg har varit inne och tittat efter uppdateringar men intet nytt. Och jag som hade lovat att skriva av mig några saker till… Och det har jag gjort. Men det slumpade sig så att det blev artiklar. En artikel skrevs i samarbete med journalisten Lina Norman och har nu publicerats i septembernumret av Föräldrar & Barn. En annan artikel skrev jag själv som ett ”Mitt liv” reportage för Femina. Även den publiceras i septembernumret. Jag ska lägga ut dessa i någon form inom kort.

Men jag tänkte börja med att berätta lite om hur våren och sommaren har varit, och hur vi mår.

Tiden mellan Annas bortgång och begravningen var intensiv och fylld av måsten. Begravningsförberedelser och bouppteckning tog väldigt mycket kraft och tid. Det kändes tomt, ensamt och ledsamt men samtidigt hade jag en nyvunnen frihetskänsla. Mitt liv hade länge kretsat kring min sjuka Anna och plötsligt kunde jag börja tänka på mina egna behov. Det första jag gjorde efter begravningen var faktiskt att åka till Åre över en långhelg med några kompisar. Tilda fick åka till sina längtande morföräldrar. Det kändes otroligt skönt att komma iväg ett tag. Skidåkning, sol och kompisar var precis vad jag behövde.

Samtidigt kändes det konstigt att få må lite bra. Jag kände att omgivningen förväntade sig att jag skulle vara förkrossad, förtvivlad och känna avgrundsdjup sorg och saknad. Det klart jag hade sorg men så illa var det inte. Det var inte lätt att berätta hur jag kände utan att ge fel intryck.

Sen hände något oväntat. Jag kom hem och fick värsta pyspunkan! Inget driv. Jag visste precis vad jag behövde göra och i vilken ordning men det rullade liksom inte på av sig självt som det brukar. Det kändes som att jag behövde veva igång mig för varenda grej jag skulle göra och sen tappade jag farten direkt när jag var klar. Och så fick jag börja veva igen. Jag kände mig grymt ineffektiv. Jag kom gång på gång på mig själv med att sitta och fundera över vad jag borde göra istället för att bara sätta igång och göra det. Jag skjöt lätt på saker, även på sådant jag verkligen vill göra. Jag kunde sitta och läsa bloggkommentarer i timmar, följa länkar och planlöst surfa runt på andras bloggar, utan att egentligen läsa. En som kan det här sa –”du har ju sorg och du har kört stenhårt länge – klart du har pyspunka, det är så sorgen tar sig uttryck i början så vila och släpp känslan av ansvar gentemot Anna”.

Jag surfade runt lite och tog reda på vad sorg egentligen är och fick reda på att sorg är individuellt och inte följer ett tydligt mönster eller process, såsom t.ex. hur man hanterar en akut kris. Det är mer som ett ”böljande flöde” – en känslomässig process som man inte äger makt att hantera på ett intellektuellt sätt. Men vanliga sorgreaktioner är välkända; en känsla av bedövning, humörsvängningar, koncentrationssvårigheter, oregelbunden sömn, förändrade matvanor och energiförlust. Hmm, bedövningskänslan, koncentrationssvårigheterna och energiförlusten stämde ju helt in på hur jag mådde. Då hade jag ”normal” sorg alltså, utan att riktigt ha förstått det? Va skönt!

Jag satte igång med träning igen, något som länge legat nere. Tre löppass och två styrkepass i veckan. Energin började komma tillbaka. Jag tog tag i artiklarna. Att skriva av sig gjorde också susen. Att lämna in bouppteckningen och få de sista måstena avklarade innan Tildas sommarlov kändes befriande.

Även Tilda började komma tillbaka i gamla gängor. Hon har alltid varit väldigt glad, sprallig och trygg i sig själv. Innan begravningen var hon ofta förtvivlat ledsen. Efter begravningen kom en tydlig vändning och redan 5-6 veckor senare var hon nästan åter sitt gamla jag. Men tryggheten var inte fullt på plats. Det var väldigt viktigt för henne att alltid veta var jag var och när jag skulle komma tillbaka.

Tildas sommarlov från dagis blev min semester. Inga måsten. Bara hon och jag. Vi har ägnat oss åt att umgås med familj och vänner. Tilda har också fått träffa många kompisar. Vi har tankat höggradig energi i form av god mat, sol, bad, golf, träning, lek och långa sovmornar.

Nu är vi tillbaka i stan. Tilda längtade till dagis och mår otroligt bra. Tryggheten är tillbaka. Själv så bävade jag lite inför uppgiften att städa ur Annas personliga saker ur lägenheten. I början var det lite jobbigt. Men nu är det mesta klart och det känns bra. Familj och vänner har fått ärva kläder och skor, mm. Tilda har fått sitt minnesskafferi. En del har gått till välgörenhet och en del på sopen.

Man sörjer bakåt – vilket i mitt fall betyder att först lägga en väldigt jobbig tid till handlingarna. Det har jag nog klarat av nu. Sedan börjar man minnas och sakna det liv vi skulle haft, den livskamrat jag äntligen hade hittat, den mamma Tilda skulle haft och det syskon hon skulle fått. Jag vet att det är först när man hunnit förbi begravning, bouppteckning, städat ut och har plockat upp fötterna för hitta ett nytt liv som en annan sorg och saknad kommer. Men det känns helt okej. Jag har aldrig förut blickat bakåt, bara framåt. Kanske för mycket framåt. Att då och då minnas och sakna det som var bra känns bra.

På måndag sätter jag full rulle med att söka jobb. I våras låg motivationen att jobba djupt begraven. Kontrasten är stor. Idag mår jag bra, har energi och känner stor livsglädje och balans. Faktum är att jag aldrig förut känt mig så hel som människa. Jag ser förväntansfullt på framtiden men lever i nuet. I torsdags gick första jobbansökningen iväg och det kändes som att vända blad och börja ett nytt oskrivet kapitel. En annan del av hjärnan aktiverades.

77 kommentarer:

  1. Hej på er =) va underbart att få läsa att ni lever & mår bra ! varit så orolig för er båda 2 ♥ jag vill bara säga att ni 2 betyder mycket för andra familjer som drabbats
    Ha det gott & lycka till med allt
    Kram Anne

    SvaraRadera
  2. Hej. Önskar av hela mitt hjärta att ni får fortsätta att må bra, har läst artikeln i Femina, kändes som en hälsning från er, tycker ju att jag känner er så klart. Ska snart börja jobba igen efter en underbar sommar, tog ju ledigt hela sommaren efter att ha läst Annas blog, insåg plötsligt hur skört livet är. Ha det gott, lev varje dag, Anna kan du ju inte glömma, men tror nog hon vill se dej lycklig när hon tittar ner från sitt moln. Kram från Ninni

    SvaraRadera
  3. Hej fina du..!

    Hoppas och önskar dig Och finaste Tilda en fin och bra höst. Jag läser att ni trevar vidare i livet och det låter fint, även om saknaden nog alltid kommer finnas. Du är stark och fin, du gjorde det fint och bra för Anna och det är det viktigaste. Nu är det Du och Tilda som ska vidare.Med alla fina minnen ni tar med er. Lycka till i livet
    kram Linda

    SvaraRadera
  4. Härligt att läsa att Ni haft en fin o lugn sommar och att du är på väg tillbaka. Jag önskar dig all styrka för fortsatt välbehag tillsammans med lilla Tilda. Hoppas på fortsatt uppdatering på bloggen - du skriver så bra.

    Styrkekram / Kristina

    SvaraRadera
  5. Tack för den fina uppdateringen! Härligt att både du och Tilde har haft en fin sommar! Lycka till med ditt nästa kapitel!
    KRAM Maria i Sollentuna

    SvaraRadera
  6. Hej!
    Följde Anna och dig och Tilda tidigare och har tittat in här lite då och då... Känner så väl igen det du skriver om sorg (min Pappa gick bort i hjärntumör när jag var precis nybliven mamma och vi vårdade honom i 5 mån innan han dog). Sorgen kom långt efter begravningen när man hade lite tid för sig själv och det var tungt men det är nästan så jag tycker att sorgen som kommer ännu senare... när allt går upp för en vad som hänt, och ens barn är vuxna nog att fråga vad som hände... är ännu tyngre. Sorgen finns med hela tiden och för att orka måste man hämta energi precis som du och Tilda gjort, genom att vila, semestra, umgås med människor man älskar och göra det man tycker är kul! Själv älskar jag att resa och jag hämtar mycket energi från det! Önskar dig och din fina dotter all lycka! Många kramar/Carina

    SvaraRadera
  7. Hej Henrik,

    Jag är övertygad om att Anna njuter av att se dig lycklig och på väg tillbaka till livet.
    Njut av din Tilda och sköt om er! Du har all rätt att vara lycklig och tänka på dig själv. Du har levt i sorg alldeles för länge, gläds åt era underbara minnen men se framåt och njut av livet.

    Många varma kramar
    Marie

    SvaraRadera
  8. Fint att höra! Ja det är en konst att lära sig att leva med förlusterna. Följa utvecklingen o ta vara på dagarna. Vila i nuet. Samla kraft läka och öppna ögonen på nytt med gårdagen tätt inpå.
    Kram till er! <3

    SvaraRadera
  9. Ler när jag läser. Jag blir glad. Kram till Er båda två och sköt om er!

    SvaraRadera
  10. Hej!
    Jag tittade in har av en ren slump precis nu...det var langesen sist...och hej hopp, ett inlagg!:)
    Vad glad jag blev, Henrik, och oj vad jag fortsatter beundra dig, som medmanniska, far och man....
    Fortsatt skriv, for man kanner att du definitivt har en gava for det. Fortsatt leva, en dag i taget.
    Kramar till dig och fina Tilda
    Malin i Paris

    SvaraRadera
  11. Hej på er ! Skönt att läsa att ni börjar komma tillbaka. Det tar tid att sörja o ingen vet när och om det går över.Det blir kanske bara lättare, vem vet? Sköt om er o jag ser fram mot att läsa om er i framtiden. Många kramar till er!

    SvaraRadera
  12. vill bara säga att jag följer er. Då min man dog 1995 läste jag en massa böcker om sorg. Det blir värst efter fem månader..Då går det tydligen upp för en att den älskade aldrig kommer åter. Hoppas att ni hittar er styrka och nytt liv. Min dotter lite bättre i sin cancer, men hela tiden denna oro och sjuka cancervärld(10 år)..www.charlottetjejen.blogg.se

    SvaraRadera
  13. Skönt att ni verkar ha det så bra trots allt.
    Önskar er all lycka!
    Många kramar Jenny

    SvaraRadera
  14. Hej!
    Jag har varit inne och tittat varje dag sedan du skrev sist. Hade nästan gett upp. Tack för att du skrev och berättade om dig och Tilda. Jag hoppas ni ska få det riktigt bra, trots att mamma Anna inte finns med er på samma sätt som tidigare. Det känns så hemskt att hon inte fick fortsätta leva med dem hon älskade, och att er lilla dotter skulle behöva förlora sin fantastiska mamma. Ni har verkligen berört många människor och fått många att inse hur skört livet verkligen är. Lev och njut av det underbara som finns. Din dotter är ljuvlig. Var rädd om henne! Kram från anonym mamma

    SvaraRadera
  15. Jag kan ju inte jämföra så men jag miste min pappa för en tid sedan och jag tycker att sorgen sköljer över en lite då och då, inte mer än man klarar av. När man gör de där vardagliga sakerna som kanske påminner lite om den man saknar.
    Vad skönt att ni "är på banan" igen och att Tilda känner sig trygg. Tänker på er ofta.
    Kram Lena

    SvaraRadera
  16. Tänker på er och önskar er all lycka i framtiden!

    SvaraRadera
  17. Hej Henrik.

    Vad trevligt att du har skrivit lite om ditt och Tildas liv. Det är skönt att höra att ni mår bra och att livet går framåt. Jag tror att du alltid kommer att ha kvar saknaden och känna sorg över att inte ha Anna vid din sida, men det är ju ett sätt att bevara hennes minne. Det är därmed inte sagt att du så småningom kanske hittar en ny livskamrat att dela livet med. Oavsett vilket önskar jag både dig och Tilda ett unberbart liv. Ta hand om varandra. Skriv gärna snart igen. Ska åka och köpa tidnigarna sen och läsa artiklarna som du har skrivit.

    Kram Vesna

    SvaraRadera
  18. Hej! Tack för uppdatering! Önskar Dej och Lilla Tilda all lycka med Ert "nya" liv! Stor KRAM och kämpa på!

    SvaraRadera
  19. Vad skönt att du är tillbaka i bloggen igen. Kikat in då och då för att se om du skrivit något och idag äntligen! Kanske skulle bli författare för du skriver otroligt bra.

    SvaraRadera
  20. Önskar dig all lycka med jobbsökandet och framtiden!

    Tack för att du delat med dig!

    SvaraRadera
  21. Henrik, Du är helt otroligt. Du skriver så bra, så fint. Det går RAKT in i hjärtat.

    Skönt att höra att Ni blickar framåt men även bakåt, ser tillbaka på alltid fint Ni hade tillsammans.
    Du och Tilda har hela livet framför er och Jag kan nog garantera att Anna sitter och ler med er, för er framtid.
    Tack för allt Du delat med Dig. Du verkar vara en helt otroligt God människa, ,Lika God som Din fd fru till Ängel.
    Var Rädd om er och massa önskningar om en bra framtid för er båda.
    Stor Kram Sandra

    SvaraRadera
  22. Hej

    Har fortsatt kika in här då och då i hopp om att få läsa ett par rader om dig och Tilda, att få möjlighet att veta hur det går för er... Så skönt att få läsa dina välformulerade ord och ta del av dina tankar.

    Önskar er allt gott i framtiden, minns Anna som den fantastiska kvinna och mamma hon var och bär med henne i era hjärtan. Att minnas alla fina stunder med Anna ger er även styrka att blicka framåt.

    Härligt att läsa din uppdatering, känner er ju inte med efter att ha läst Annas blogg under hennes sjukdomstid har ni funnits i mina tankar väldigt ofta.

    Lycka till i framtiden, ser fram emot att läsa dina artiklar.

    Varma kramar Emma

    SvaraRadera
  23. Hej Henrik!
    Det var underbart att läsa ditt inlägg! Du skriver så öppet och ärligt och hoppfullt.
    Förlorade själv mina båda föräldrar i cancer, och känner igen mig faserna i ditt sorgearbete precis: Den inledande lättnaden, koncentrationssvårigheterna, pyspunkan, ja precis allt. Trots att det inte var min livskamrat jag förlorade.
    Lycka till i framtiden med din underbara dotter och dig själv.
    Kram
    Lotta

    SvaraRadera
  24. Å så skönt att du dök upp igen.
    Det var så tomt i sommar men nu berättar du.
    Mycket rakt och gripande om sorgen.
    Härligt att du och Tilda har varandra och att mormor och morfar finns.
    Lycka till nu med jobbplaner och snälla Henrik : Skriv mera, när du känner att du vill och orkar. Tack!

    SvaraRadera
  25. Härligt att höra! Ta vara på ditt och Tildas liv - det pågår för fullt. Kramar!

    SvaraRadera
  26. Hej Henrik!!
    Tack för att du vill delge oss läsare en så stor del av ditt och Tildas liv. När jag läser om din resa kan jag inte sluta att förundras över din klokhet och förmåga till reflektion över dina känslor och handlingar. Lycka till med jobbansökningarna.Mvh Ia

    SvaraRadera
  27. Hej Henrik (och Tilda)! Tack för en väldigt fin artikel i Femina och fin blogg. Jag gick igenom det samma för fem år sedan. Min man dog i cancer efter 1,5 års kamp. Jag blev ensam med två barn på 1,5 år och 3,5 år. Jag känner mig mycket igen i det du skriver om dina reaktioner efter begravningen. Jag vill bara säga att jag har stort sett ( i ett femårs perspektiv) haft det väldigt fint efter att min man dog. Självklart har jag gråtit många kvällar efter han dog, men eftersom att vi visste, hela tiden när han var sjuk, att han skulle dö så gråt jag så mycket tillsammans med han att jag kände att jag inte klarade att vara så jätteledsen längre. Det låter säkert väldigt känslokallt, men hans död fick mig att innse att livet är skört och att jag var så lyckligt lottad som fick leva vidare. Jag hadde också två fantastiska barn som ger mig så mycket kärlek och som alltid är en del av min man som lever vidare. Jag vet också att det viktigaste jag kunde ge honom var att våra barn skulle få en trygg och positiv uppväxt. Livet går vidare och sorgen bleknar, men allt det fina man har haft tillsammans finns där och att berätta om det för våra barn har hjälpt mig att fokusera på de fina minnena utan att sorgen tar överhand. Lycka till vidare!

    SvaraRadera
  28. Skönt att höra ifrån er. Tittar in titt som tätt på bloggen för uppdatering, å det kändes skönt nu när den kom. Tänker på er ofta.
    //Linnea

    SvaraRadera
  29. Det finns inte ord... Stor kram!!!

    SvaraRadera
  30. Skönt att höra att livet för dej o Tilda börjar hitta sin trygghet igen. Det är många olika faser i ett sorgearbete. Det är som en film som spelas upp fram och tillbaka med olika minnen man haft tillsammans med sin älskade. En blandning av roliga minnen som man kan skratta åt och andra med stor sorg o saknad. Det finns inga rätt o fel hur man sörjer Alla har sina olika sätt att hantera detta.Men ibland vet jag att jag funderade på om det verkligen var normalt med många saker som dök upp i mitt sorgearbete. Tex att jag o barnen strax efter min mans död kunde skratta åt olika minnen medans en stund senare gråta förtvivlat. Ett är säkert nån stans inombords så är man alltid tillsammans. Slappna av och låt det ta sin tid ha inte för stora krav på dig själv.Glöm inte bort dej själv. Lycka till med att hitta ett jobb. Många kramar till Tilda o dig.

    SvaraRadera
  31. Lycka till med det nya livet!

    SvaraRadera
  32. Så fint att höra att ni har det bra du och Tilda, tänker mycket på er och på Anna...
    Jättefint reportage i Femina förresten.
    Lycka till med jobbsökandet!
    kram Karola

    SvaraRadera
  33. Hej!

    Jag har som många andra kikat in här titt som tätt å undrat hur ni har det. Underbart att höra att ni trots det svåra har haft en fin sommar. Du gör helt rätt som lever vidare, det ville Anna och det ni hade kommer ingen kunna ta ifrån er. Men för att må bra å kunna leva måste man ta det steget. Du är stark och jag önskar er all lycka. Lycka till med jobbsökandet. Hoppas ni får en underbar höst. Kramar i massa

    SvaraRadera
  34. Vad skönt att höra att det går bra för er, trots allt. Ska bli intressant att läsa artiklarna när de kommer. Lycka till med jobbsökandet och det fortsatta "överlevandet". Tror att första året med en massa "första x utan y" är svårast.

    Varma hälsningar från Anna

    SvaraRadera
  35. Hej Henrik och Tilda,

    Vad roligt att läsa om er sommar och att den varit så bra och återhämtande för er båda. Sorgen kommer att välla över en som en ångvält då och då men den tar olika form beroende på situation och hur lång tid som har gått. Min mamma gick bort alldeles för tidigt och jag är så ledsen att min son inte hann lära känna henne bättre. Han frågar efter henne och gråter trots att det är över ett år sedan och att han då endast var tre år. Det gör ont i mig då. Över hans förlust av sin mormor och att han inte fick lära känna henne bättre... även om jag personligen har accepterat det som är. De är så skönt att höra att ni orkat gå vidare och se framtiden an så fint.

    Vill också önska lycka till med jobbsökande. Tror inte att det kommer att vara ngt problem för dig att få jobb öht.

    hälsningar bloggläsaren Eva i västerort

    SvaraRadera
  36. Hej Henrik och Tilda!
    Vilken otroligt fin blogg, hittade den bara för några veckor sedan men blev djupt berörd.Säger som de andra att det är skönt att se er gå vidare med Anna ljust i minnet. Min mamma gick bort för två veckor sedan och jag känner igen "pyspunkan" efter att jag hjälp henne i några år och varit hennes högra hand i allt. Saknaden är stor men jag kan inte föreställa mig hur det känns att mista sin livskamrat. Krama om varandra du och Tilde.
    Många kramar från Maria

    SvaraRadera
  37. Vad vackert skrivit om sorg och sorgebearbetning. Skönt att du finner en väg att gå vidare, även om den så klart kantas av saknad efter en livskamrat, och en mamma...

    Tack för att du delar med dig!

    SvaraRadera
  38. Skönt att ni har det ok. Tack för att du håller oss uppdaterade.
    Kramar fr Charlotte

    SvaraRadera
  39. Äntligen... Har kikat in här då och då och undrat hur ni mått och hur sommaren varit!
    Skönt att höra att livet börjar återgå till "det normala" och att du ser ljust på framtiden! Tilda har en fantastisk pappa!

    Kram & lycka till med allt!

    SvaraRadera
  40. Önskar dig och Tilda all lycka och välmående.
    Beundrar dig för din styrka.
    Kramar till er/Carola

    SvaraRadera
  41. Så skönt att läsa att ni börjat komma vidare i livet!
    Lycka till med jobb!
    Kramar till er ne mamma/mormor

    SvaraRadera
  42. Härligt att läsa Henrik!
    Jag känner mycket igen mig i pyspunkan efter mammas bortgång i våran, och liksom jag var jag iväg på både bröllop och skidresa mellan hennes bortgång och begravning - sen kom den - punkan...
    Tillbringade hela min semester hemma hos pappa, och tömde mammas garderober osv.. jobbigt, men det måste göras!

    Ta hand om dig och skynda långsamt!

    kramar

    SvaraRadera
  43. Stora kramar till er!

    SvaraRadera
  44. Hej! Livet går framåt även i de mörkaste stunderna. Känner igen processen eftersom min man dog förra året. Njut av livet och minnena.

    SvaraRadera
  45. Vad härligt att läsa att livet börjar ta fart för dig och Tilda! Det går inte riktigt att föreställa sig hur man skulle reagera i samma situation. Är inte alls förvånad över att du beskriver motstridiga känslor.

    För egen del kändes sorgen nog värst när Anna var som sjukast, och det gick upp för mig att det nog skulle sluta som det gjorde. Paniken och skräcken jag kände då är sedan länge borta, men jag tänker mycket på Anna, ofta många gånger dagligen. Hon har verkligen gjort ett avtryck i mitt liv, även om vi inte kände varandra så länge. Kanske var det för att vi lärde känna varandra under en känslig och viktig tid i våra liv, med många känslor i omlopp varvat med vardagliga problem & glädjeämnen. Men mest för att Anna var den sköna spontana person hon var.

    Återigen, härligt att höra ifrån dig! Fortsätt leva livet, och ge Tilda en stor kram! Hälsningar, Helena J

    SvaraRadera
  46. oh vad härligt att läsa att ni mår bra och att livet fortsätter, det blir ännu bättre när du hittar ett bra jobb....lycka till med allt//Mirjana

    SvaraRadera
  47. Otroligt fint skrivet. Skönt att få en uppdatering.

    Har själv en fru med cancer och en liten Tilda, så det är med mycket känslor jag har följer er blogg.

    Stort lycka till i framtiden och posta gärna någonting om du har tid och lust.

    SvaraRadera
  48. Även jag tycker det var härligt att läsa ditt inlägg och att ni trots allt mår bra. Skönt att läsa att du tagit hand om dig själv under sommaren och fyllt på med det som gett energi och kraft.
    Underbar bild på lilla Tilda!!!
    Önskar dig och Tilda allt det ni behöver nu under sensommaren och hösten inkl ett nytt jobb.

    Ta hand om er och varandra!!!
    Kram
    Christel

    SvaraRadera
  49. Nu har jag läst Feminaartikeln. På riktigt i pappersformatet. Den blev jättebra! Du berör verkligen, Henrik, precis som Anna gjorde. Jag är helt övertygad om att du kommer att få ett bra jobb. Och att du kommer att fortsätta att beröra. Stor kram till dig och Tilda! Kanske ses vi på småvägarna runt Sjöändan igen. :)
    Busan

    SvaraRadera
  50. Tack för uppdateringen!Har tänkt på dig och Tilde och hoppats att er sommar varit underbart skön,så då är det underbart att läsa att du och Tilde har haft en fin sommar! Lycka till med livet nu!
    STOR KRAM från Bittan

    SvaraRadera
  51. Härligt att höra från er och att det går framåt! Jag önskar er all lycka till!

    kram på er båda två!

    SvaraRadera
  52. Härligt att du lyckats finna en balans igen. Och visst är det underbart när man "bearbetat" den sista "sjuka" tiden och de bra minnena börjar poppa upp istället! Har själv varit väldigt fascinerad över hur både fantastiskt skönt och otroligt smärtsamt det kan kännas, samtidigt, när härliga minnen och sorgen över att det bara är just minnen, inte nu-/framtid, kommer över en.

    Lycka till med jobbsökandet!

    Tusen varma kramar till dig och Tilda från en "följare"

    SvaraRadera
  53. Tack för uppdateringen.
    Så skön läsning.
    Lycka till med jobbsökandet!

    Många kramar till Er.

    SvaraRadera
  54. Hej igen Henrik!
    Har ofta tittat in här under sommaren, för att kolla om du uppdaterat och nu äntligen fick man läsa lite om er! Har tänkt så mycket på dej och Tilda om hur ni har det. Förstår att livet går i vågor o kommer säkerligen att göra det ett tag till. Önskar dej och Tilda en härlig höst! Massor me kramar till er båda två! Charlotte Olsson

    SvaraRadera
  55. Vilken solstråle till Tilda du har!
    Så underbar bild! Lycka till med allt :)

    SvaraRadera
  56. Anna kommer alltid att vara en del av er och finnas med i allt ni gör. hon är en del av allt, en del av världen. Nu finns du och Tilda kvar och ni får leva livet och njuta av allt bra i livet. Ingen försvinner, man blir bara något annat...

    SvaraRadera
  57. Skönt att höra att ni mår bra igen även om sorgen och saknaden kommer att finnas där länge, länge.
    Lycka till med jobbsökandet!
    Kramar till er båda
    /CarinaV

    SvaraRadera
  58. Sååååå härligt att läsa att sommaren varit okej och att du både sörjer, glädjs och ser bakåt och framåt;)
    All lycka till dig och Tilda framöver! Du är stark och det kommer att bli en riktigt fin tjej/kvinna av eran Tilda!

    SvaraRadera
  59. Så härligt att läsa om ert nya liv Henrik. Du är otroligt bra på att skriva. Jag ska läsa båda dina artiklar.
    Kramar till er båda.

    SvaraRadera
  60. Låter som den gamle Henrik är tillbaka dock i en ny och humanare känsloperspektivskostym. Vad underbart för Tilda att ha en så insiktsfull pappa, i synnerhet då du nu får axla hela föräldraransvaret. Precis som när vi jobbade ihop kan jag inte annat än beundra ditt intellekt och hur du angriper utmaningarna som ställs framför dig.

    Skönt att höra att ni haft en under omständigheterna bra sommar och önska dig och Tilda allt gott.

    SvaraRadera
  61. Hej !
    Sorgen är kärlekens pris !!
    Känner igen det här med pyspunkan och att energin rinner ut genom tårna. Härligt att du har börjat träna och känner att energin och glädjen kommer tillbaka även om man har sorgen och saknaden också. Du beskriver allt på ett fantastiskt sätt och jag känner igen mig i pyspunkan och att livet är som en berg och dalbana.
    Samla på glädjehögen ihop med Tilda !!
    Lycka till med livet !
    hälsningar Jenny

    SvaraRadera
  62. Vilken underbar bild på Tilda :)
    Vart så glad när jag såg bilden och att du skrivit igen!
    Kram till er <3

    SvaraRadera
  63. Skönt att höra att ni mår bra och har kommit i gång igen.
    Kram

    SvaraRadera
  64. Hej!
    Jag hoppas att sommaren har varit bra för er båda. Jag har precis läst artikeln i Femina och tårar rinner ner för mina kinder. Du är helt fantastisk med att berätta om er.

    Tänker ofta på er båda
    Kram från EvaA

    SvaraRadera
  65. Ett minnessakafferi låter ju som en super idè, Du är finurlig!!!!
    Fick en jätte mysig bild famför mig av ett litet minnes krypin!
    Tänker på er och önskar er all välgång!
    Kram ifrån oss!

    SvaraRadera
  66. Hej,
    Gott att läsa att Du har tagit dig igenom och är ute på andra sidan tunneln nu. Man måste få sörja, på det viset man nu gör för att sedan gå vidare med livet. Det är Du och Tilde och minnet av Anna kommer alltid att finnas där. Ta hand om er och må gott.

    Kramar och hälsningar,
    Emma

    SvaraRadera
  67. Henrik,
    Vad fint att höra ifrån dig. Mina tankar far av och till ända till dig och Tilda.
    Sorg är märklig. Den böljar fram och tillbaka. Jag har inte förlorat min livskamrat men väl min 14-åriga dotter och så har jag själv HAFT cancer...

    Det var 27 månader sedan Linnéa dog. Ibörjan var jag som ett öppet sår där allt gjorde ont. Jag exponerade mig för allt som jag borde för att inte hamna i ett undvikande där sorgen åt upp mig från andra hållet istället... Idag har sorgen en annan form. Det är inte samma smärta dagligen som i början, men väl så smärtsam när den kommer.

    Det djupa hålet kan öppna sig när man minst anar det, men det sker allt mer sällan och hålet blir oftast inte lika djupt.

    All lycka och kraft önskar jag dig och många kramar till Tilda!

    Ludmilla

    SvaraRadera
  68. Hej Henrik, har tittat in måååånga gånger här de senaste månaderna och väntat på en uppdatering. Vad skönt att höra att ni har det bra och att allt ändå återgått till någon slags vardag för er. Om än utan Anna. Lycka till med jobbansökningarna! Ser fram emot att läsa om er i Femina.
    Hälsningar Emelie

    SvaraRadera
  69. Åh, vad fantastiskt fint att läsa, och vad viktigt att få se hur olika sorg ser ut. Jag kan tänka mig att det också lätt blir ett krav att leva upp till omgivningens förväntningar på hur man ska bete sig när man sörjer. Och att det kan vara svårt att förstå att sorg inte mäts i hur mycket man gråter. Eller att sorg över huvud taget inte är mätbart. Vad skönt att läsa att du har varit modig nog att sörja på det sätt som passar dig. Och att du har varit modig nog att fortsätta leva. All lycka åt dig och Tilda!

    SvaraRadera
  70. Du är UNDERBAR.
    Vet du om det? Hur underbar du är.

    SvaraRadera
  71. Lycka önskar jag er!

    SvaraRadera
  72. Tack för att du delar med dig av dina tankar och ditt och Tildas liv. Jag önskar er allt gott i livet! Varma kramar

    SvaraRadera
  73. Åh va skönt att det känns lättare nu för er båda! Tack för din uppdatering, du hjälper många.
    Önskar både dig och Tilda en härlig höst, kramar från Annelie

    SvaraRadera
  74. Henrik & Tilda, vad skönt att höra att sommaren gett er energi och styrka. Tänker ofta på er och hoppas ni har det så bra som möjligt.
    Hoppas ni får en skön höst och en fin vinter innan vi får vår och sommar igen.
    /Martin

    SvaraRadera
  75. Alla lyckönskningar till dig och Tilda.

    Anna

    SvaraRadera
  76. Hej Henrik.
    Det var ett tag sen jag var inne nu och har haft mycket att läsa nu.
    Tack för en helt underbart fin begravning. Jag blev så rörd när Tilda böjde sig ner och la den röda rosen på kistan och vinkade "hej då mamma". Jag grät som ett barn och kommer bära med mig den synen hela livet.
    Jag är så glad för din skull att du börjar komma igång ingen för det är så otroligt viktigt både för dig och Tildas välbefinnande. Man måste inse att man måste kunna få må bra även om man saknar sin allra närmaste och dit har du kanske nått nu.
    Jag tyckte det var jobbigt att gå in direkt efter begravningen då jag kände en enorm saknad jag med. Nu har jag läst allt igen och är så himla glad för att tidningarna bryr sig. I något inlägg såg jag att TV4 hade skrivit att de ville ha kontakt med dig också. Vet inte om du svarade dem men det visar ju hur många som faktiskt har uppmärksammat Annas fantastiska blogg.
    Jag är förresten fortfarande Facebookvän med Anna och kommer inte att radera henne som vän förrän du tar bort kontot. Ibland kommer det upp ett meddelande "Du borde ta kontakt med din vän Anna Jansson igen" och då känns det bra att hon finns där så att jag kan ägna mina tankar åt henne.
    Bamsekram

    Carina Alm
    fd Mäklarsamfundet

    SvaraRadera
  77. helena.janols@comhem.se22 oktober 2010 kl. 23:44

    Jag läste artikeln om er i Femina men det är först nu jag har varit in och läst i bloggen. Det är jobbigt eftersom det väcker mycket hos mig och jag känner igen mig i mycket av det du skriver. Min man dog i aggressiv Melignt melanom för sju år sedan. Jag var gravid i nionde månaden med vår tredje son och vi hade två söner som då var fyra och sex år och vi slängdes in i cancerlandet direkt. Huset fylldes av läkare, sjuksköterskor, hemtjänst och han dog hemma 9 v senare en vacker oktoberdag med mig, barnen och våra familjer runt sig. Han var 36 år.

    Jag tycker att Sagan om den trasiga mamman var otroligt fin och jag vet att jag saknade bra böcker för mina barn om sorgen av att förlora en förälder. Min yngsta son som nu är sju år har ofta frågor om döden och var pappa är. Du beskrev det så fint så jag tänkte visa det för honom. Jag berättade för min stora son, som nu hunnit bli 13 år, om att jag läste bloggen och hans spontana reaktion var " Vad bra så du vet att vi inte är de enda som varit med om det här". Tack för att du och Anna har delat med er!

    Sorg är så individuellt och du gör helt rätt att ta vara på de stunder då du mår bra, göra saker som får dig att må bra och det som känns rätt för dig. Samla krafter till om du får pyspunka igen. För mig kan det fortfarande komma perioder av pyspunka, speciellt sensommaren och början av hösten, den period då allt det jobbiga var.

    Ja det här inlägget skulle kunna bli hur långt som helst, det väcker som sagt mycket hos mig.

    All styrka till dig och Tilda!
    Hälsningar från Helena

    SvaraRadera

Kommentera jättegärna!!

Om du inte har egen webb-sida väljer du Kommentera som: "Namn/webbadress" i menyn nedan. Därefter kan du fylla i endast namn och/eller e-mail innan du skickar kommentaren.

Kram Anna