onsdag 24 februari 2010

En mammas mardröm

Veckan efter krampanfallen låg jag ju kvar på KS. Jag var väldigt trött och svag. Dessutom var jag jättebesviken. Besviken över att ligga inlagd igen. Besviken över att vakna upp och vara i fysiskt sämre skick än innan. Förstås besviken över att inte ha minsta minne av den dramatiska händelsen med ambulansfärd och påkopplade sirener. Besviken över att ha tappat kontrollen över tillvaron. Och jätterädd att behöva ligga kvar på KS för att ensam vänta på döden i en sjukhussäng, omgiven av främmande människor. Det kändes som att det skulle bli oerhört svårt att få åka hem till Henrik och Tilda igen. Tilda hade dessutom varit jätteförkyld och jag har pga förlamningen både svårare att andas och att hosta. Är faktiskt lite oroad över hur jag ska klara att hantera riktigt slemmig hosta. Vad gör vi om jag blir förkyld?

Och veckorna härhemma har gått både bra och dåligt. Bra är att jag fortfarande är hemma – utan fler epileptiska anfall. Bra är såklart att läget verkar hålla sig någorlunda stabilt, men jag väntar förstås otåligt på minsta lilla gnista av förbättring. Istället känner jag hur flera av mina neurologiska nedsättningar förstärkts och att jag blir snabbt trött när jag har mycket omkring mig. Jag har ju blivit näst intill helt döv. På vänster öra hör jag absolut ingenting och på höger öra är hörseln kraftigt kraftigt nedsatt - bortsett från en bakgrundsbrus som kanske kan liknas vid tinnitus. Så det är iofs inte så konstigt att jag är trött, men jag vill ju så mycket mer än jag orkar. Det är frustrerande!! Är iallafall glad att jag fortfarande ser och kan läsa texten på teven. Men det skulle förstås göra mig lycklig att kunna blinka eller stänga munnen utan att hjälpa till med handen. Det är just nu omöjligt att följa min vanliga skriv- och anteckningsprocedur. Då skriver jag ner allt för hand och renskriver sen på datorn. Vem kunde tro att tjusig fransk manikyr med stenhårda naglar skulle bli räddningen för att åtminstone hjälpligt behärska pekfingervals på tangentbordet?

Både Tilda och Henrik pysslar om mig. Och med tanke på att Tilda knappt har träffat mig senaste månaden känns det enormt stort att hon ibland även kryper upp i mitt knä och söker tröst när hon är ledsen. Men det är självklart svårt för henne att förstå varför jag inte k.a.n. lyfta henne. Och även om hon är en ovanligt smart 2-åring är det för henne ingen skillnad på att mamma inte kan höra eller att mamma inte vill lyssna. Jag behöver ofta be om hjälp för att få veta vad hon säger. Och jag känner mig ledsen för att jag missar många av de underbara finurligheter som forsar ur hennes mun. Jag är rädd att hon ska komma ihåg mig som en mamma helt utan engagemang, alternativt att hon inte ska ha några minnen efter mig alls.

Jag har nu klarat av ytterligare en vecka utan nya krampanfall. Och ytterligare en helg med stoj, stim och lek. Den senaste var förstås full med rosa ballonger, smarriga chokladtårtor, stora paket -inslagna med glittriga sidenband och obegränsat med uppmärksamhet från alla omkring. Ja, kort sagt, allt en liten 2-åring behöver för att känna sig som en födelsedagsprinsessa. Och det kan ju innebära en väldigt hög dos jubel och applåder. Men vilken mormor och morfar eller farmor och farfar jublar sig inte gärna hesa när deras vackra barnbarn -outtröttlig som en duracellkanin- studsar runt i glittrig discoprinsessklänning och underhåller med både skönsång och den nya rosa- och guldfärgade leksaksgitarren. Hon sken som en sol när hon lyckligt varvade Här kommer Pippi Långstrump med Tilda har en e.g.e.n. gitarr!!, Titta, Tilda kan! och Mera applåder!!



Förra helgen var något lugnare. Då låg jag och kollade igenom repriserna av SVT:s dokumentär Himlen kan vänta I sista avsnittet fick världen veta att fantastiska George och Sara har blivit godkända av etiska rådet. Godkända att använda sina, nu sen flera år tillbaka, nedfrysta sparade små sädescellsyngel. Det gör mig SÅ obeskrivligt glad. Att nästa tillskott i deras lilla familj kanske blir något annat än en ny liten rottisvalp. Att de nu kanske kan få en egen liten minidoktor, en riktig snorvalp, ett vrålande bajsmonster. Tro mig. Det låter sjukt, men det är kärleken till en sån som botar cancer. Det måste det vara! Tilda får mig att glömma alla dödsdomar, otrevliga handikapp och får mig att vilja leva varje dag. Hon får mig att äta cellgiftstabletter som är alltför många, alltför stora och egentligen alldeles för svåra för mig att svälja. För hennes skull försöker jag alltid lite lite mer än vad jag egentligen orkar.

Förlåt mig, mina underbart fina vänner. Alla era värmande, omtänksamma ord, böner, brev, mail, mms, sms till och om mig betyder oerhört mycket. Men det som får världen att stanna är en nybadad 2-åring som skuttar runt i lägenheten utan kläder vrålandes: Tilda är en nakenfi---is! Samtidigt som hon slänger sig upp i sin mammas famn, gosar in sig, kramas hårt, pussas mjukt och säger: Mamma, vad du är mysig mamma! Den mamman var jag häromkvällen. Och för en stund fanns det inga sjukdomssymptom i världen som skulle kunnat kullkasta den mammans enorma lycka. Självklart kämpar jag för att slippa lämna min älskade Henrik (och resten av världen) också, men jag tror att ni förstår.

Trots att min sjukdomsresa nu tyvärr nu är inne i ett nytt skede har jag inte fullständigt tappat hoppet. Naivt och krampaktigt klamrar jag mig fast vid livet. Svaret från senaste magnetröntgen visade inte alls vad vi hade hoppats. Istället har tumörerna ökat i storlek. Snabbt och mycket. Inte fler tumörer alltså, men de som redan finns där har blivit dubbelt så stora på bara ett par veckor. Exakt vad det betyder vet vi inte. Men jag har börjat känna mig väldigt stressad. Jag har ju, trots alla symptom som påvisar att jag är riktigt svårt sjuk, naivt nog vägrat inse att jag kan dö. Jag försöker fortfarande hela tiden fokusera på den lilla lilla chansen att det vänder. Men det blir svårare och svårare, även med kroppen full av ångestdämpande medicin. Verkligheten börjar hinna ikapp mig och jag börjar inse att alldeles för många mammor tvingas lämna barn i förtid pga sjukdom och olyckor. Fantastiska kärleksfulla kvinnor. De finaste, bästa mammorna. Varför skulle jag och min familj skonas? Och, å andra sidan, varför skulle vi inte? Tills jag hittar ett bra svar på de frågorna säger jag som Tilda när hon citerar Alfons Åberg: Stick du stygga (cancer-)spöke, för du finns inte! Och så hoppas jag att jag får ytteligare tid att fördröja den oundvikliga resan till andra sidan, där mödrarna åtföljs för att ofrivilligt lämna sina älskade avkommor efter sig.

Den vackra och sorgliga dikten Mödrarna citerar jag med tillstånd av min bröstcancersyster Medusa från det Cancertjejforum jag tidigare skrivit om här på bloggen. Hon insjuknade 2003 och är efter behandlingar nu cancerfri. Jag hoppas att även jag och min lilla familj får en andra chans, trots att döden just nu ihärdigt flåsar oss i nacken.

Mödrarna

Systrarna vandrar vidare
Lämnar barnen bakom sig
Går in i skuggornas land
Traskar tröstlöst dödens stig

Vill inte, rasar och gråter
Finns ingen återvändo
Finns ingen utväg
Måste, måste över bron

Gråten är gråten, finns inte mer
Ödet förbannat tills orden tog slut
I tomhet efter rasande storm
fogar vi oss och finner frid

Nu släpper vi taget,
Nu lämnar vi er
Om vi kunde skulle vi stanna alltid, alltid
Och hålla vår kärlek runt omkring er

Men vi måste gå, vi måste tro
Att vår stund på jorden blev den bästa
Och att de vi lämnar har vår kärleks pansar
Som skydd vad än framtiden bjuder

Medusa




Och det finns nog de som tycker att livet kan vara betydligt sämre än mitt just nu. Med en skön ergonomisk tempurmadrass i en sjukhussäng med fjärrstyrd elhiss, på exakt rätt avstånd framför en 47-tums Full HD-tv, med alla kanaler, fotmassage, matservice ink matning och vid risk för uttorkning även dropp på natten. Om man skulle känna sig extra utmattad efter allt ivrigt hejjande finns ständig hjälp att tillgå för transport till toalett etc.

För egen del har tv-sporten aldrig tagit speciellt stort utrymme i mitt liv. Men jag antar att en för en riktig OS-fanatiker verkar min tillvaro just nu inte alls helt ovärdig. Kanske skulle till och med en riktigt svårt drabbad sporttok tänka sig att byta plats med mig några dagar?

266 kommentarer:

  1. Vi känner inte dig, hittade hit på nåt som jag inte komemr ihåg nu. Jag har läst här ett tag nu och har inte skrivit tidigare men nu känner jag att jag vill säga att vi håller verkligen ALLA våra tummar och tår för dig och din fina familj!!!

    Sandra, Claes, Nora, Fanny, Freja och Saga :)

    SvaraRadera
  2. Kära du, jag vet inte vad jag skall skriva.
    Jag önskar så att det skall vända för dig. Att du skall få vara den fantastiska mamma som du är i många många år framöver.
    Trots din förfärliga situation har du en fantastisk förmåga att uttrycka dig så det träffar rakt i hjärtat. Det gör ont men det du delar med dig av ger oss andra en tankeställare.
    Jag önskar dig allt gott. Kram.

    SvaraRadera
  3. Oj vad vackert. Vilken kämpe du är! Och du har världens finaste lilla tjej!! Tack för att du delar med dig. Tack för att du påminner oss om att livet är alla de små sakerna som pågår hela tiden. Nu sak jag gå och krama min magsjuka bebis och däckade sex-åring. Jag tänker på Dig. Kram Mia

    SvaraRadera
  4. Anna, jag läser dina ord, försöker förstå hur du har det. Men det går inte. Den som är frisk kan aldrig förstå. Du skriver vackert, du beskriver den hårda verkligheten, du visar bilder på din vackra dotter och vi får en inblick i ditt liv, just nu. Jag tänker på dig Anna och önskar av hela mitt hjärta att du ska bli bättre.
    Kram från Frida i Gävle.

    SvaraRadera
  5. Hittade din blogg bara för någon månad sen. Den berör mig djupt in i mitt hjärta. Fick bröstcancerdiagnos förra året och gjort min resa men vet ju aldrig var den slutar. Mina barnbarn har gjort livet värt att leva, även mina barn men barnbarnen som är 2 och 3 år gamla ger mig så otroligt mycket. Det finns en energi, en klokhet och glädje hos barnen som är ovärderlig när man är sjuk.
    Jag är säker på att Tilda vet och känner hur du mår. Du är hennes älskade mamma, hennes mamma som hon aldrig slutar att älska. Hon kommer för alltid att ha dig i sitt hjärta, det är vad jag tror.
    Kunde skulle jag sända ett gäng med änglar som vakade över dig och din familj och såg till att du blir frisk.
    En varm kram
    Anne Mari

    SvaraRadera
  6. Så fint du skriver om Tilda nakenfiiis, precis som min lilla tjej i samma ålder. Klart att hon är din bästa medicin!
    Tårarna trillar, men idag också av lycka för den värme som trots allt det onda finns omkring dig.

    Många kramar Ulli

    SvaraRadera
  7. Tack för att du skrivit så att jag får veta hur det är med dig, trots att vi inte känner varandra. Å jag önskar, önskar, önskar att du ska bli frisk och få njuta av och med din familj. Du är fantastisk som orkar dela med dig av ditt liv, trots att du är sjuk.
    Mina varmaste tankar gå till dig och din lilla familj!
    Kram Lena

    SvaraRadera
  8. Hej Anna! Jag ar en smabarnsmamma sjalv som bor utomlands (darfor har jag inte de sista bokstaverna i alfabetet!) Foljer din blogg och tycker att du ar fantastisk! Nar man sjalv har sma barn sa kan man tanka sig hur otroligt svart det skulle vara att bli allvarligt sjuk. Men ge du inte upp lilla van, du har mkt att kampa for, och jag personligen tror att det gar, har sett cancer pa nara hall dar personerna i fraga idag lever och mar bra!! Bla en vannina som fick brost cancer ung, hon var ensamstaende med en liten dotter och fick tom ett aterfall ett par ar efter diagnos, det spred sig och sag valdigt dystert ut men min vannina var sa betamt installd pa att hon skulle klara detta och inte lamna sin dotter, hon var oovervinnlig och till sist efter mkt smarta och hemska behandlingar sa vann hon over sjukdomen och ar idag frisk, arbetar och har ett nytt forhallande, dottern ar nu 20 ar och lycklig over att mamma inte gav upp under de dar hemska sjukdomsaren! Tank positiva tankar, var glad for dagen som den kommer, hall dig over ytan, jag forstar att det ar svart och vi som inte ar i samma situation kan inte var vildaste fantasi forsta eller kanna vad du och din familj gar igenom, vi kan bara hoppas och tro pa det basta och onska er allt fint i varlden! Grattis till lilla Tilda som fyllt 2! Sjalv har jag en liten dotter som snart fyller 2 hon ocksa, det ar en harlig alder med en massa nya saker varje dag! Ta var pa dig och de dina! Jag sitter i Grekland och tanker pa dig, tror pa dig, och ber for dig!! Manga kramar Jeanette

    SvaraRadera
  9. Underbara Anna!
    Du skriver så vackert, tårarna rinner nedför mina kinder. Jag kan inte förställa mig vad ni går igenom, inte förstå hur det skulle vara att behöva tänka alla de tankar som antagligen rusar genom ditt huvud, eller känna alla känslor som rusar genom din kropp..Att du ens orkar skriva här tycker jag är alldeles fantastiskt! jag blir så varm samtidigt som det gör så ont.
    Snälla du, ge inte upp!

    Du är en mycket älskad människa, glöm aldrig det!

    Varmaste kramarna
    /Susanna (reuters)

    SvaraRadera
  10. Skrev just ett litet brev på min blogg till min mamma. Idag är det exakt 35 år sedan jag såg henne sist. Jag var bara 1 år när hon lämnade mig pga cancer. Endast 24 år gammal. Det gör så ont i mitt hjärta att läsa din blogg, men samtidigt gläder jag mig att läsa om din kärlek och styrka, du är en inspiration! Kram!

    SvaraRadera
  11. Hej!
    Har läst din blogg ett tag, men aldrig skrivit.
    Vill bara säga och hejja på dig att fortsätta kämpa!!
    Hoppas att det vänder uppåt nu och blir bättre!

    SvaraRadera
  12. Säger som en annan; vilken kämpe du är!!!!!!!!! Blir så glad varje gång det kommer ett inlägg här. You go girl!!!! Massor av styrkekramar till dig & din familj! Önskar av hela mitt hjärta att det vänder och går mot ljusare tider för dig samtidigt som ljuset sprider sig ute.

    Kram Anneli (som hittat hit via vimmelmamman)

    SvaraRadera
  13. Hej Anna,

    Jag tycker du gör helt rätt som håller fast vid livet och istället för att se farorna se möjligheterna, hoppet. För hur mörkt den är ser ut, så kan det faktiskt vända. Man kan aldrig säga att loppet är kört, inte förrän man tagit sitt sista andetag och jag hoppas att du har många många andetag kvar. Jag håller mina tummar så hårt och tänker ofta på dig och din familj.

    Massor med kramar
    Jessica

    SvaraRadera
  14. Åh fina du. Jag hittar inte ord. Jag är också mamma, vilken mardröm du är inne i. Din blogg är fylld med kärlek och tapperhet, din lilla dotter har den bästa mamman, det kommer hon alltid att ha. Du ger ett starkt intryck, jag tror att det kommer att vända, håll ut, jag vill läsa om vad du gör när du blir frisk. Kram

    SvaraRadera
  15. Jag har hört talas om människor som lyckats "lura" döden.
    Jag tror på att du blir en av dem Anna.

    SvaraRadera
  16. Kära kära Anna, du får oss andra att bli bättre människor för en stund och kanske för hela livet. Dina ord gör mig mer ödmjuk inför mitt liv, min familj och andras livsöden.

    Tänker på dig varje dag.

    Kram
    J

    SvaraRadera
  17. Anna, varje uppdatering betyder så mycket för oss främlingar som följer dig! Vi hoppas, hoppas och ber att det vänder och att det gör det snart. De underbara barnen är räddningen, all livsglädje man kan önska sig finns hos dem.

    Kram från Sara med familj

    SvaraRadera
  18. Jag kan inte minnas att jag någonsin läst en så stark skildring av moderskärleken. Jag kan inte fatta att livet ska vara så orättvist och smärtsamt och samtidigt förunderligt fullt av kärlek och obändig livslust.

    Om det vore möjligt skulle jag med glädje byta plats med dig så du fick tumla runt och busa med din underbara unge med full kraft. Du kunde så gärna få låna mina armar och ben och min hörsel (jag behöver dem ändå inte om jag ska genomlida OS dygnet runt...)

    Det är snart nitton år sedan jag fick min efterlängtade dotter, och jag vet att moderskapet skänkt mig den största lycka och den djupaste smärta. När jag hade cancer i sköldkörteln för femton år sedan var det kärleken till dottern som bar genom oro, smärta och sömnlösa nätter.

    Jag hoppas att du kan känna att du visst räcker till för din dotter, att hon känner din kärlek och att moderskapet kan ge dig den extra styrka du behöver

    /k

    SvaraRadera
  19. Varje gång jag tittar in rinner det tårar längs mina kinder. Övervin den jävlacancern, snälla, banka skiten ur den! Jag tänker på dig och önskar att du blir frisk snarast..!!

    SvaraRadera
  20. Jag har inte följt dig från början men hoppas så innerligt att din sjukdom ska vända. Lilla Tilda är nog den som bäst kan hjälpa dig med det.
    Du har verkligen lyckats med din blogg eftersom du har så lätt att uttrycka dig och skriver så bra och så alla fina bilder du visar upp.

    Må så gott du kan och hoppas du har hjälp från ASIH.

    SvaraRadera
  21. Tack för att du skriver. Tack för att vi får ta del av dina innersta tankar. Tack för att du får oss som är friska att inse hur bra vi har det. Tack för att vi får tänka till lite. Och tack för att vi får stanna upp och pussa på våra barn extra mycket. För den vardagen jag har ju, kan komma att ändras på ett kick.

    Det kanske inte hjälper dig. Men det hjälper mig. Du har gjort stort intryck på mig.

    Jag kommer aldrig att kunna förstå. Vad jag än säger så kommer jag inte kunna trösta. Men jag är glad för att du har din familj och din underbart söta dotter vid din sida. Jag hoppas, hoppas och åter hoppas!

    SvaraRadera
  22. Du är en riktig kämpe Anna!Vet vad du/ni går igenom och hoppet är verkligen de sista som lämnar en!Många grattiskramar till nakenfisen Tilda i efterskott och givetvis styrkekramar till hennes mamma och pappa oxå...Varmaste hälsningar Jessica

    SvaraRadera
  23. Hej Anna!
    Du skriver så fint, och du är en sån kämpe, jag hoppas verkligen att doktor Tilda kan göra så att fulingarna försvinner!
    Med kärlek och den kraft och kämpaglöd du besitter så går det!
    kram Göta

    SvaraRadera
  24. Hej kära Anna
    jag hittade din blogg för ett tag sedan genom Maggan Graaf och har följt dina inlägg sedan sist, jag har 2 barn och sambo och jag är övertygad o att du kommer vara en av dem som "lurar" döden, genom ditt enorma tankesätt, kärlek kommer du att klara det, jag vet det. Du ÄR en fantastisk människa som delar med dig av ditt liv, jag är så berörd av dina texter och då din man skrivit, jag gråter stilla varje gång och ber till högre makter att du ska få vara kvar hos din familj. TaNKENS KRAF är så stark så håll i Anna, tänker på er flera ggr ´varje dag och kan inte föreställa ig hur du har det, det smärtar mig att du ska gå igenom detta men sänder tankekraft och all stryka jag kan genom detta mail i cyberspace. All kärlek till dig Anna. Styrkekraar i mängder.

    SvaraRadera
  25. Så välformulerat, vackert, känslosamt. Det gör ont, ont i mammahjärtat. Lyssnade nyss på professorn Åsa Nilsonne som säger att allt påverkar ett barns hjärna. Den kärlek du har gett och ger din dotter kommer alltid att finnas inbyggd i hennes hjärna. Era kramar kommer att finnas som ett fysiskt minne. Hon kommer att veta att hennes mamma älskar henne!

    SvaraRadera
  26. All kärlek till er!!!Kämpa på!!!

    SvaraRadera
  27. Hej Anna!
    Jag har blivit berörd ända in i själen av din blogg.
    Jag har gråtit mig igenom dina inlägg, fast de ändå är så fulla av glädje. Din dotter, vilken otrolig livskraft.
    Jag är så ledsen för er skull och jag hoppas att du kämpar emot varje sekund!
    Jag har skrivit i min blogg och länkat till din. Hoppas du inte tar illa upp!

    Massa kramar Petra

    SvaraRadera
  28. Fina Fina människa. Jag önskar att det jävla cancerspöket försvinner !!!!
    Vad gosig Tilda är och en underbar Henrik vid din sida. Kämpa på det måste måste gå vägen. Jag känner det på mig. STORKRAMEN !!!
    Anna-Lena

    SvaraRadera
  29. Jag vill bara säga att jag tänker på dig och håller alla tummar och tår jag har för att du skall bli bättre så du kan få och ge fler pussar till din lilla tjej.
    kramar och tankar från malene

    SvaraRadera
  30. Anna du skriver helt fantastiskt, berör så djupt. Du och din familj finns i mina tankar.

    SvaraRadera
  31. Åh vad jag önskar att den där hemska cancern kunde försvinna!! Visst är det underbart med barn... de får en att glömma allt det jobbiga för en stund... de ger en något att kämpa för... och jag håller tummarna för att du får många fler dagar och mysiga stunder med din familj!

    kram från Linda (en annan småbarnsmamma som också kämpar mot cancer-monstret)

    SvaraRadera
  32. Jag som många andra har hittat hit via "vimmelmamman", och ytterligare ett grymt människoöde uppdagades. Jag hoppas verkligen att lyckan står dig bi och att du får stanna hos Doktor Tilda och din älskade Henrik.

    Du berör djupt. Och du är så modig som vågar dela med dej av detta!

    Jag har tre små barn, varav en Wilma som är jämngammal med Tilda. Jag förstår verkligen att hon ger dej allt du behöver.

    Kan inte ens börja att försöka förstå vad du går igenom.

    Mina tankar går till dej och din familj

    Många kramar Sofia

    SvaraRadera
  33. Det är så otroligt orättvist, det som drabbat dig och din familj.
    Livet är ett lotteri, vem som får vara frisk och vem som blir sjuk.
    Och sen är det ett lotteri om vilka som får bli friska igen.
    Jag är själv 30 år och har precis genomgått bröstcancerbehandling m cellgifter, operation och strålning. Utan spridning tack och lov.
    Jag blir så oerhört ledsen att läsa att du inte haft lika god tur i "cancerlotteriet" som jag.
    Mycket värme och tankar till dig och din familj.

    SvaraRadera
  34. Kära kära Anna
    En sån otrolig styrka du visar, det är helt fantastiskt tycker jag. Och jag hoppas och tror att den stärkt av kärleken till och från Tilda kommer att bära dig fram så att du har stor möjlighet att överleva denna hemska sjukdom.
    Hoppet och styrkan kan verkligen försätta berg säger dom och nu tror vi på det!

    Du skriver fantastiskt vackert och jag är mkt glad för att jag får ta del av din blogg.
    En stor varm kram från mig!!

    SvaraRadera
  35. vilket inlägg, försöker ta in allt du skrivit
    så stark du är, hoppas att våren kommer som en vändning för dej !!!
    en masssa styrkekramar...

    SvaraRadera
  36. Du skriver så berörande, kan inte ens tänka mig hur du känner dig och mina egna problem krymper i jämförelse. DU ÄR EN KÄMPE! Krya på dig!Önskar dig all lycka! Sara

    SvaraRadera
  37. Fina Anna ♥
    Först vill jag TACKA för att du delar ditt liv med oss i din fasansfulla situation.
    Du berör rakt igenom både kropp och själ.
    Jag är helt övertygad om att din Tilda alltid kommer att ha dig i minnet och i sitt hjärta.
    Mina barn förlorade sin mormor när dom var riktigt små, en av dom var inte ens född. Dom upplever att mormor ändå alltid varit närvarande i deras liv. "Suttit på min axel i hela mitt liv" uttrycker hon som aldrig träffat henne.
    Önskar, ber och hoppas att du får ytterligare tid med din älskade familj.
    Kramkram Titti

    SvaraRadera
  38. Kära Anna! Tack för att du ännu en gång har orkat dela med dig. Jag har tittat flera ggr om dagen om du skrivit om hur det gick på röntgen och det gör mig så ont att du inte fick några positiva besked.
    Du är en kämpe och så modig. Underbart att läsa att du, även om det är svårare nu, ändå hänger kvar vid hoppet att det ska vända. Det är beundransvärt Anna!!! Du är en stor inspirationskälla!!

    Jag tänker på dig och din fina familj och önskar av hela mitt hjärta att det ska vända.

    Kramar
    Christel

    SvaraRadera
  39. Det är så hemskt att läsa, samtidigt som du på något sätt lyckas låta så positiv i dina ord. Det går inte att förstå vad det är du går igenom och ändå fortsätter du kämpa. Ge inte upp, sluta inte se det där hoppet som du har kvar! Det är svårt att veta vad man ska säga, men du är beundransvärd. Sjukdomar och olyckor, det är så tragiskt. Jag hoppas innerligt att det vänder för dig, det gör jag. Kramar

    SvaraRadera
  40. Anna, du underbara människa! Alla vi här på jorden måste få ha dig kvar!

    SvaraRadera
  41. Vad du kämpar Anna ...måtte det snart bli lite lättare för dig.Kram,kram,kram från mig!

    SvaraRadera
  42. Det finns inga ord. Du har dem alla. Uttryckt i meningarna. Mellan meningarna. Bilderna berättar. Öppet. Naket. Kärleksfullt. Ärligt.
    Dikten griper tag och vrider hjärtat ett varv till.

    Det är inte lätt att vara människa och ändå så fantastiskt på många vis. Ditt öde känns inte rättvist, om det nu finns något som kan vara det, och när man säger att det finns en mening med allt så fattar jag den allra minst nu. Överhuvudtaget allt som har med sjukdom av detta slag att göra. Jag önskar dig att du får njuta av din dotters mjuka kind ännu länge. Det enda som ska växa nu är ditt hår!! Basta!

    SvaraRadera
  43. Elisabeth Eriksson24 februari 2010 kl. 23:24

    Kära fina okända vän!

    Ni är så lika du och din dotter. En vuxen Tilda kommer att kunna spegla sig i din seglarbild. Fri och vacker!

    Vill tacka dig för att du så osjälviskt erbjuder oss andra att ta del av själva livet. Önskar att jag kunde ta över dina plågor ett tag.

    Du har för alltid berört mig!
    Kram Elisabeth

    SvaraRadera
  44. Fina, fina du... Jag hittar inga ord, så jag låter dig bara veta att jag tänker på dig, och jag hoppas på ett mirakel.

    KRAM

    SvaraRadera
  45. Hej!
    Du skriver helt fantastiskt, jag är rörd ända in i hjärtegropen! Även bilden du får en puss på är grym!!
    Önskar er så det allra allra bästa!!
    KRAM

    SvaraRadera
  46. Anna!
    All kärlek till dig och din fina familj. Fina Tilda känner din kärlek tillbaka!!! Vi blev kallade till sjukhus att allt hopp var ute för min kära svärmor, men som ett under vände allt. Vår dotter var bara 4månader, men min svärmor hörde henne jollra och började röra på sig när hon var nedsövd i respirator. Detta är snart 6 år sedan. Min svärmor är idag friskförklarad...!
    Heja doktor Tilda!!!

    SvaraRadera
  47. Ja du fina människa. Så levande, tonsäkert och skört du beskriver kärleken till Tilda. Som mamma till två - nu - större skolflickor berörs jag så starkt. När jag sitter här och oroar mig över deras skolresultat, deras små problem och mina egna funderingar över livets små tillkortakommanden. Och döden som ju närmar sig. För oss alla. Kanske blir det så att du går tidigare, vem vet. Kanske ska man bara acceptera och leva sitt liv, den tid man har, så gott det går. Men så svårt det är att leva sitt liv på bästa sätt. Kanske förstår man hur man ska göra, hur man ska glädjas över det lilla, det man har, först som sjuk. En geriatriker berättade för mig att det här med döden, att rädslan och förundran inför den faktiskt är likadan för 79-åringar som för 20-åringar. Ibland tror man ju att äldre liksom vant sig vid tanken. Men inte.
    Hursom Anna, på det sätt du delar skärvor av ditt liv så blir min rädsla för att dö mindre. För att det du förmedlar är så fint. Så sant och innerligt. Även om jag kan tro att du är väldigt rädd mellan varven.

    Och du verkar - trots allt ohyggligt svårt du får gå igenom - ha en urkraft där bland droppen och kuddarna - och jag tror verkligen på dig. Vad var det nu egentligen din laserterapeut sa??!!

    Tack, du har berört mig djupt. Och finns det liv så finns det hopp (som de gamla romarna sa) - och jag tror definitivt på dig Anna, Tildas kärleksfulla mamma och Henriks vackra fru. /Magdalena

    SvaraRadera
  48. Fortsätt kämpa Anna! Ge inte upp, mirakel sker!! Stor kram

    SvaraRadera
  49. Kämpa Anna, you can do it! you are a woman on a mission with passion and a vision! tänk positivt även om det är svårt. häng fast vid hoppet. tankekraften är så stark. tänker på dig! Kram Helena i Göteborg

    SvaraRadera



  50. Fina Anna, tack för din blogg du har för alltid givit mig ett avtryck i mitt hjärta♥, även att jag bara känner dig via din blogg! Å din blogg kommer att ge ditt bajsmonster ;) din underbara Tilda möjlighet att minnas och komma ihåg sin älskade mamma. När hon saknar dig kan hon gå in och läsa alla dina kärleksfulla ord om henne...Hoppas allt vänder till slut VARM cyber kram från Mia

    SvaraRadera
  51. Tänker på dig! Hoppas och håller tummarna för att du snart ska må bättre. Varma kramar från Jessica

    SvaraRadera
  52. Hittar inga ord.
    Vill bara kramas och lämna styrka.
    //Millan i Trollhättan

    SvaraRadera
  53. Hej Anna.

    Jag läser din blogg. Hittade den via Vimmelmammans blogg. Du ska veta att jag ber för dej och att Gud hör bön.

    Tobben

    SvaraRadera
  54. Finaste Anna,

    Jag förstår vilken möda som ligger bakom att få ner detta långa inlägg på tangenterna. Men nu finns det där och berör, precis som dina tidigare inlägg. Det du skriver går verkligen rakt in i hjärtat. Du är en av dom c-systrar som lärt mig mest om att leva.

    För att använda LillaH:s uttryck, så marinerar jag dig med kärlek, hopp och styrka i en lång och varm kram.
    Busan

    SvaraRadera
  55. Vilken urkraft du besitter! Du är verkligen som mammorna i dikten... den finaste... och bästa...

    SvaraRadera
  56. Kära fina Anna Henrik och Tilda.
    Så underbart att det finns hopp,om än litet, glädje i massor och en underbar familjesammanhållning och den lilla söta solstrålen som bara ni har.Behöver inte skriva vad jag önskar det vet ni ändå,men nu ar det dags att backa bandet.
    Tusen kramar Birgitta

    SvaraRadera
  57. Ingen blogg har berört mig som din... du är ofta i mina tankar. Jag önskar av hela mitt hjärta att du skall få många, många busiga dagar med Tilda ännu!

    SvaraRadera
  58. Ja Anna vad säger man, allt är bara så orättvist...svårt att finna ord för din historia berör så himla mycket...Önskar att man kunde trolla...Hoppas du och Tilda får en härlig dag idag och många fler framöver
    Kram Helena w Billingsfors

    SvaraRadera
  59. Du finns i mina tankar så ofta och glädjen över att du uppdaterat bloggen blir stor. Sen kommer gråten i halsen när jag läser dina rader och försöker förstå hur du har det. SKickar dig en stor kram och jag önskar verkligen att du får många många dagar med din familj. DU får mig att njuta dubbelt av mitt liv för du gör mig medveten om de små sakerna som är viktiga i livet. /Ella

    SvaraRadera
  60. Tack för att du delar med dig och orkar detta när du är så sjuk. Du är fantastisk på att skriva och formulera dig och det är inte många som har den förmågan som du har.

    Njut av dagarna med Tilda och Henrik så gott det går och fortsätt kämpa i samma anda, du är fantastisk<3<3<3

    Många kramar
    Petra Nordwall

    SvaraRadera
  61. Anna, Anna.... Du är fantastisk!!
    Du kämpar allt vad du kan för dig och din lilla familj och jag beundrar dig nåt oerhört. Att befinna sig i din situation måste vara bland det värsta som kan hända. Och ändå uppfattar jag livsglädje och hopp i din text.
    Plötsligt så skäms jag för att jag går här hemma och ojar mig över räkningar som är för många, och tvätthögen som måste vikas, det är ju bara världsliga saker... Tittar alltid in på din blogg för att se om du skrivit nåt nytt, och blir lika glad, och sorgsen när jag läser din text. Kämpa vidare Anna, vi är måååånga som både tänker och ber för dig. Kram till dig från mig !
    Annika

    SvaraRadera
  62. Man blir glad och på en gång väldigt orolig när man ser att du skrivit i bloggen. Du skriver så vackert Anna och man kan verkligen känna på de känslor och tankar du beskriver. Du är tapper och helt fantastiskt. Tänker på dig ofta och önskar dig all styrka! Stor varm kram! Linda

    SvaraRadera
  63. Tack Anna, för att du finns och att du delger oss på din blogg. Vi är många som är så oroliga och som kollar tusen gånger om dagen om du skrivit något.
    Just nu sitter jag på jobbet med tårarna rinnande längs kinderna. Det är SÅ orättvist.
    Jag håller alla tummar och tår för dig, har inga ord att uttrycka mig på. Men du har dem alla, och som jag skrev tidigare, jag ser fram emot boken när allt detta är över.

    STOR kram!
    Susanne

    SvaraRadera
  64. Hej Anna!

    Det du skriver går verkligen rakt in i mamma-hjärtat. Jag både gråter och skrattar när jag läser. Skrattar gott åt din goa nakenfis. Känner så väl igen mig i din beskrivning av en pigg, glad & go tvååring. Samtidigt är din/er situation oerhört tragisk.

    Du har en fantastisk förmåga att formulera dig i ord. Om det värsta skulle hända, så har Tilda en skatt i form av din blogg. Den svämmar över av kärlek för både Tilda själv och Henrik. MEN jag håller alla tummar för att det nu vänder. Bort med all eländig sjukdom!!!

    Du är så stark och jag hoppas att ni får många fina dagar tillsammans framöver.

    Kramar i massor Mia-Maria

    SvaraRadera
  65. Hej Anna! Vilken otrolig kämpe du är och tack för att du delar med dig av ditt liv! Du skriver helt fantastiskt!
    Önskar så att ni får leva ett alldeles vanligt liv utan denna hemska cancer!Vilket öde att drabbas av detta. Att ni fullt ut får vara denna underbara familj som ni verkar vara.Det verkar som att Tilda fick en bra födelsedag och jag hoppas du kunde njuta av den dagen! Massor med varma kramar från mig.

    SvaraRadera
  66. Hej Anna..Du skriver helt fantastiskt!!!Tårarna rinner på min kind..Du är en riktig kämpe..Jag hoppas innerligt att det vänder snart för dig och att du kommer må bättre..
    Jag tänker på dig och din familj..
    Styrke kramar till er..//Maria..

    SvaraRadera
  67. Oj detta berör mig oerhört.Du får mig att uppskatta det lilla omkring mig, ta vara på varje ögonblick och njuta av nuet. Anna du verkar vara en otroligt harmonisk kvinna, mamma, jag man blir bara stum då man läser alla dina ord, så kärleksfullt formulerat. Din ödmjukhet, din närvaro och din fantastiska familj med din älskade man och din otroligt söta och sprudlande dotter. Ni berikar mitt liv - håller tummarna att det sker mirakel och förbättringar nu för dig.

    Jag själv drabbades av sköldkörtelcancer 2002 men är botad från det, tar mediciner livet ut - men jag lever och mår bra. Förstår vad du går igenom. Du är värd det allra bästa. Hälsning från Gun i Norrland som följt ditt liv i din blogg.

    Jag tittar ut och ljuset, snön omringar vårt hus som ett vackert vykort. Tack Anna för att du delar med dig av ditt liv - önskar all bättring! Kram från mig

    SvaraRadera
  68. Du är helt fantastisk som delar med dig av ditt liv. Jag håller alla tummar och tår på att du får vara med din älskade familj länge till..
    Fokusera på Tilda och Henrik, alla andra som är betydelsefulla och viktiga för dig kommer att finnas där ändå.

    Varma Kramar Emma

    SvaraRadera
  69. Nej, Anna, ingen vill byta med dej, hur sporttokig man än är. Inte heller vill någon att du ska behöva gå igenom alla dessa ofattbara svårigheter och prövningar. Du är fantastisk, på alla sätt, och tack för att du orkar dela med dej av ditt liv! Jag kollar varje dag och jag blir så glad när jag ser ett nytt inlägg. Du och din lilla familj är underbara och jag önskar att jag kunde göra underverk så att ni får fortsätta vara tillsammans länge, länge! Många varma och kärleksfulla kramar från en annan mamma

    SvaraRadera
  70. Snart tittar vårsolen in genom fönstret. Vitsippor. Blåsippor. Ljusgrönt överallt. Fåglar som sjunger. Snart. Vårskor. Vårjacka. Kaffe i solen. Jag vet att du klarar det här. Något är så fel att just du ligger där. Din lilla flicka vet ju inget annat liv än det som ni har. Hon älskar dig. Älskar sitt liv. Minnen som hon tar med sig är kärlek och inget annat. Tänker mycket på dig. Har tre pojkar på 6, 4 och 1 år. Du har gett mig ett nytt perspektiv på allt och du skimmrar ända hit!!! Tack och all kärlek!!!!!! Linda

    SvaraRadera
  71. Så fint du skriver Anna även om det skär i mammahjärtat när jag läser dina rader!
    Tänker på dig, Henrik och lilla Tilda!
    Många varma kramar Elin A

    SvaraRadera
  72. Jag är så ledsen över vad du måste genomlida.Jag önskar allting vänder, och du får vara med din familj många många år framöver ännu.Ge inte upp.Många kramar från finland.

    SvaraRadera
  73. Hej Anna
    Att du fortfarande har förmågan att uttrycka dig med ord så att du berör så många människor gör att jag inte vill inse hur sjuk du egentligen är.
    Jag hoppas och tror att vi kommer att träffas igen och låta våra barn leka, samtidigt som vi dricker en caffe latte och skrattar åt gamla minnen.
    Din dotter kommer alltid att älska dig och hon kommer oxå att förstå hur mycket du gjort för henne. Och det är klart att kärleken till sitt barn inte kan jämföras med något annat.
    Och även om det inte vore OS så skulle jag önska att jag kunde byta med dig så att du kunde få springa omkring och göra allt du vill. Så att du kunde få ny energi och kraft.
    Önskar dig bara det bästa och skickar massor med kramar.
    Eva Sunding, Henrik, Viktor, Oskar, Markus och Emma

    SvaraRadera
  74. Himmel, vilken supermamma du är!

    Och kunde jag, skulle jag självklart byta med dig för en dag, så att du fick chans att göra allt det där som inte går i sängläge. Inte för att jag är en sådan fanatisk sportfåne som vill titta på OS (vilket jag iofs är), utan för att jag så gärna skulle vilja kunna hjälpa till, om än bara en liten gnutta.

    Jag hejar på er, allt vad jag kan!!! Mirakel händer.

    Kram Karin

    SvaraRadera
  75. Hej vännen min.

    Självklart är Tilda din bästa medicin och den du kämpar för. Det vet vi alla som har både stora och små barn. Kärleken till våra barn gör att vi inte ger upp hoppet. Även när man har en uppkäftig 15-åring hemma. Jag hoppas så och ber av hela mitt hjärta att du får vara med om när Tilda är 15. Att få bråka om tatueringar, piercing i tungan eller om de ska få gå ut på helgen med kompisar. Ge inte upp vännen. kämpa på. Du har kämpat sä länge nu att det måste vara meningen att du ska få uppleva Tilda som 15 år och även se fram emot barnbarn. Tänker på dig och din familj varje dag. många, många kramar till er alla.

    SvaraRadera
  76. Åh Anna, vi byter ett tag så du kan leka och busa med underbara Tilda! Jag önskar verkligen att jag kunde ta smärta och ångest, om så bara för en stund. Men du är en fantastisk tjej och en underbar mamma och jag hoppas, tror och vill att du ska fortsätta framåt på de levandes väg.

    Tack för att du låter oss delta ♥

    SvaraRadera
  77. Anna, din kämpe

    Livet känns så orättvist när jag läser vad du skriver. Såhär var det ju inte meningen att livet skulle bli.Du ska veta att du berör och gör skillnad för alla oss som följer din blogg. Du har öppnat mina ögon, och jag är tacksam varje dag jag kommer hem och får se mina när och kära. Och med tanke på hur fantastiskt du skriver hoppas jag att Lars G gav dig den 5:a du verkligen förtjänade, det är min subjektiva värdering ( kommer du ihåg det uttrycket...:-))... Hoppas och tror på en vändning, du är den envetnaste person jag nånsin träffat...Stora kramar till dig och din familj från Anna Niklasson

    SvaraRadera
  78. Fick en Blogaward att dela med mig av och du är absolut självklar i den kategorin! Allt gott och all kraft som finns önskar jag dig!
    Kramar Cilla

    SvaraRadera
  79. Hej Anna!
    Vill bara säga att din dotter kommer aldrig glömma dig, något kommer alltid finnas kvar, och Henriks uppgift skulle, om det värtsta händer, bli att hela tiden påminna. En del säger ju att de 2 första åren är de viktigaste, och i så fall har hon ju haft en fantastisk mamma den tiden!!! Och tänk att denna blogg finns även för Tilda när hon blir större och kan läsa den! Det är inte många barn förunnat att få ta del av sin mammas känslor och tankar på det sättet, där kommer hon ha en otrolig tillgång!!! Den kärlek som strömmar ur den här bloggen är ju otroligt stark och den kommer finnas vid hennes sida jämt!!!!

    Maria

    SvaraRadera
  80. Käraste, goaste Anna!
    En stoor varm, varm kram till dig!
    /Eva

    SvaraRadera
  81. Hej Anna! Åh vad jag håller tummarna för dig och din familj du är verkligen en riktig kämpe.

    Kram

    SvaraRadera
  82. Kära Anna!

    Jag har också tvingats tänka mycket på döden i samband med en bröstcancersjukdom i alltför tidig ålder. Som att vara med om en bilolycka - fast i slow motion!
    Sjukdomen har för alltid ändrat mitt livsperspektiv och precis som du berättar är det livet små mirakler som egentligen är de stora. Med det synsättet är du långt mer priviligierad än många andra. Kärlek i sin renaste form är inte alla förunnat!

    Din dotter kommer att minnas dig var gång hon förnimmer den varma känslan som villkorslös kärleken från föräldrarna frammanar. När hon senare i livet får ta del av dina fantastiska texter kommer hon även att lära känna dina tankar och känna stolthet över ert släktskap.

    Du har gjort ett evigt avtryck i den här världen!

    Kram!!

    SvaraRadera
  83. Kämpa vidare kära Anna så att spöket försvinner!
    Kram från din gamla grannen på Åsögatan
    Patricia

    SvaraRadera
  84. Anna!
    Du skriver så fint och jag blir så berörd av dina ord om att vara Mamma och hur man känner sig... Jag tror att den som drabbas av något som har med cancer att göra, i den nära familjen eller personligen så har man för alltid en större rädsla av att försvinna från sina barn som Mamma... Jag såg min älskade Pappa hur han ville, verkligen VILLE vara kvar hos oss, hos sin fru/min mamma, hos mig (hans dotter, den nyblivna mamman), hos sitt barnbarn Charlie som endast var 4 månader när hans Morfar insjuknade med den elakartade, djävulska hjärntumören!

    Jag beundrar dig som har styrkan mitt i allt elände att skriva så, på ett sätt positivt, men det är nog så att när man drabbas - mitt i allt så finner man en inre styrka som konstant förvånar en... det gjorde jag för min Pappa! Och det gör du, för din dotter och för din man och din övriga familj!

    Jag önskar bort allt det onda, fula, hemska för dig! Och jag har skrivit det förr, men jag hoppas att läkarna kanske kan operera dina hjärntumörer snart... att de försvinner en del så att du får hämta kraft utan dessa stora i huvudet. Snart börjar solen skina på riktigt, det börjar droppa från taken, våren kommer och jag hoppas det ger dig ytterligare kraft!

    Många kramar en torsdagförmiddag från en Mamma till en annan. C

    SvaraRadera
  85. Lisa Stavvik Hitti25 februari 2010 kl. 11:05

    Gud välsigne dig och hela din fantastiska familj! Jag ber för er.

    Lisa S. Hitti i Bengtsfors

    SvaraRadera
  86. Jag håller tummarna hårt, hårt för dig tappra!! Du är en fantastiskt tjej!

    Och Tilda, vilken underbar sötnos <3!

    Massor av varma styrkekramar från en okänd Birthe

    SvaraRadera
  87. Du är helt fantastisk och jag önskar att jag kunde svinga ett trollspö och ta bort din cancer. Många stärkande kramar till din lilla familj. Kram från en mormor till en Tilda.

    SvaraRadera
  88. Anna,

    Jag har följt din blogg i tysthet, läst dina inlägg på cancertjejer och tänkt på dig massor den senaste tiden.

    Jag hoppas innerligt att du får mer tid med din familj och att Tilda får så mkt tid med dig att du kan lämna djupa och livslånga avtryck hos ditt älskade barn.

    Många kramar från mig

    Carolina (Caracola på cancertjejer)

    SvaraRadera
  89. Anna, vilken kämpe du är!!!Bilderna på dej och lilla Tilda var så fina och rörde mej till tårar.
    Tänker på er,och sänder er massor av styrkekramar....

    SvaraRadera
  90. Kära Anna, vilken kämpe du är,du får mig att värdera livet, håller tummarna för dig ch din familj massor av styrke kramar till dig vackra Anna

    SvaraRadera
  91. underbar text, jag är full av beundran av att du kan formulera dig så naket och så bra. och jag älskar bilden av dig och Tilda. Osminkad och som livet på något sätt. Det händer mirakel i cancerlandet.

    SvaraRadera
  92. Tack för ett fantastiskt vackert, välformulerat och sorgset inlägg. Jag känner inte dig personligen, men dina texter berör och jag har dig ofta i mina tankar. Har själv varit svårt sjuk efter en stroke, och rädslan för att lämna mina små barn var hemsk. Jag känner med dig och för dig, anar ett uns av hur du har det. Jag hoppas innerligt att cancerspöket i era liv försvinner fortare än kvickt.
    Stor varm kram från en annan Anna

    SvaraRadera
  93. Fina Anna,

    Så vacker du är med din dotter pussandes på din kind. Tack för att du orkar uppdatera. Jag tänker på dig varje dag och skickar all världens kärleksvibbar åt ditt håll och hoppas att du får njuta av din lilla länge, länge till.

    *stor kram*

    SvaraRadera
  94. jag vet inte heller vad jag ska skriva, vet bara att jag vill skriva nåttill dig... Håller tummarna för dig att det vänder snart!! Med tårarna rinnandes så hjälper du mig att förstå vad som är viktigt i livet! Tack för att du orkar delge oss ditt liv och din situation. Ge inte upp! Lilla Tilda är helt underbar, så mycket kärlek! massor av styrkekramar till dig och din famillj. Jag följde oxå "Himlen kan vänta", så tappra och modiga människor som ville berätta sin historia.

    SvaraRadera
  95. Anna, jag kan inget annat än att tro på att du och din familj klarar er igenom denna outhärldigt svåra tid. Ni är världens bästa kämpar och jag är imponerad av er alla tre. Saknar dig såklart och blev jätteglad att du lagt in en bild på dig. Härliga Anna- längtar tills vi ses igen! Många långa och stärkande kramar från Sara Anders Alexander och Daniel

    SvaraRadera
  96. Anna, du berör så starkt med ditt skrivande om din lott i livet. Som många andra så gråter jag ofta när jag läser, som många andra hoppas jag så att du blir frisk nu, snart

    Kram till er alla

    Patrizia

    SvaraRadera
  97. Vilka vackra bilder på dig och din dotter, på Tilda och hennes mamma. Ett fantastiskt minne för livet för er båda!

    SvaraRadera
  98. Hej finaste finaste du!
    Jag förstar att du är väldigt, väldigt orolig men du ska vara säker pa en sak: Tilda kommer inte att glömma bort dig, hon förstar säkert vad som är pa gang, och förstar att du ger henne allt du kan och ännu mer än sa.
    Du skriver sa underbart vackert, sa skriv en bok at henne; nanting hon kommer att ha kvar. Du kommer att finnas för henne oavsett var du än befinner dig!!! Tänk pa Pippi Langstrump och hennes mamma till exempel.sen tycker jag att det är bara positivt att du har hopp!! Vad skulle det hjälpa att inte ha det eller hur.
    Tilda har verkligen den bästa mamman det gar att tänka sig och det kommer hon att ha med sig hela livet.
    Kram

    /Olivia

    SvaraRadera
  99. " Åkalla mig i nöden,
    så vill jag hjälpa dig,
    och du ska prisa mig "

    Psaltaren 50:15


    Kraften och hjälpen finns hos Jesus!
    Men det kan inte påtvingas någon.
    Bara om man själv vill ta emot.

    Han finns kärleksfullt där om du vill Anna!

    SvaraRadera
  100. Tack för att du trots allt orkar uppdatera oss som tänker på dig varje dag. Lyckan man känner när man ser att du har gjort ett nytt inlägg förbyts snabbt till en stor sorg.

    Fortsätt kämpa, Anna!!!!!!

    Många styrkekramar från Värmland

    SvaraRadera
  101. Så vackert du beskriver den stora kärleken till livet, till Henrik och Tilda.
    Skickar värme och styrka!
    kramar till en helt fantastisk medmänniska
    Jeanette

    SvaraRadera
  102. Det du skriver berör många. Du når in till våra hjärtan och får oss att önska att ingen människa någonsin ska behöva drabbas av cancer i någon form.

    Jag håller tummarna allt jag kan för dig! Sjukhussäng i vardagsrummet, tempurmadrass, matning och hjälp på toa - nej, det är inte så man helst vill leva. Men det är ett bättre liv än inget liv alls. Jag tror helt säkert att din man och Tilda håller med!!!

    SvaraRadera
  103. Hej kära Anna! Du skriver så vackert och jag sitter här med tårar i ögonen och ser på de fina bilderna av dig och din dotter! Jag önskar av hela mitt hjärta att det otäcka cancerspöket försvinner! Sänder dig massor av styrkekramar Alexandra

    SvaraRadera
  104. Hej Anna
    Vill bara skicka massor med kramar och berätta att du ständigt finns i mina tankar. Fotot på dig och Tilda är helt fantastikt fint. Jag önskar att jag kunde ta din plats en stund så att du kunde busa riktigt ordentligt med henne MEN du är en underbar mamma även om du inte kan göra allt du vill just nu.

    Skickar all min styrka till dig!
    Nina i Karlstad

    SvaraRadera
  105. Tack Anna för dina fantastiska inlägg!
    Och då menar jag verkligen FANTASTISKA!!
    Det du gör nu är så starkt och fullt av kraft. Du är så knivskarp och din personlighet lyser starkt för oss läsare!

    Jag vet inte om du inser det stora i vad du gör egentligen. Du bara öser ut kärlek och styrka till oss, dina bloggläsare.
    Det är stort! Du är en kärleksspridare:)
    Du lär oss att ta hand om varandra lite extra, ta tillvara på livet och uppskatta kärleken!
    Kärlek är en stark kraft och den energin kan aldrig försvinna vad som än händer.

    Du finns i mina tankar varje dag fastän vi aldrig har träffats.
    Sänder den vackraste blomman som ska skydda dig!
    Enligt vetenskapen så kan inte energi försvinna, den byter bara form.
    Jag hoppas innerligt att du ska må bra igen!
    Många kramar
    Åsa

    SvaraRadera
  106. Anna,

    Du är, du gör, du berör. Jag önskar att du stannar här hos oss.

    Kram,
    Annette

    SvaraRadera
  107. Finaste familjen,

    När Tilda växer upp kommer hon vara så ofantligt tacksam att hon fick just dig till mamma och Henrik till pappa. Ni är verkligen unika, speciellt i er föräldraroll, den viktigaste och finaste roll av alla.

    Kramar Maria, Andreas, Allie och Elise

    SvaraRadera
  108. Varma kramar från Lisa <3

    SvaraRadera
  109. Hej!

    Oj, vad du berör när du berättar om vad som händer med ditt liv. Och att du kan vara så positiv... Jag hoppas verkligen att du klarar dig igenom allt elände du är med om just nu.
    /Ingela

    SvaraRadera
  110. Min lilla lilla okända vän!
    Idag finner jag inga ord som räcker!
    Vill bara säga hur jag beundrar din styrka, ditt hopp!
    Allt gott i världen önskar jag dig o din familj!
    Kämpa på trots det negativa resultatet av röntgen!
    Kram en mamma/mmormor

    SvaraRadera
  111. Ord finns inte för vad du just nu går igenom..tårarna rinner varje gång jag läser din blogg. Själv flerbarnsmamma, mardröm att hamna i din situation.. Tack för att Du orkar skriva o berätta om alltihopa. Din fina lilla tjej, din man, dig själv o din hemska sjukdom. Tänker varje dag på dig , kollar din blogg, hoppas att du ska må bättre. Hoppas dom kan råda bot, så du kan återigen vara den underbara mamma jag förstår att du är.. Många tänker på dig o din familj. Varma Kramar o all styrka i världen till dig önskar vår familj

    SvaraRadera
  112. Jag tycker att du är en kämpe. Som orkar allt detta. Men vad gör man inte för sin familj.
    Jobbar med patienter som är drabbade av liknande "saker" som dig och det är sällan man träffar några som har en sådan livsgnista som du har.
    Kämpa på är du snäll.

    SvaraRadera
  113. Hej Anna! jag finner inte ord för att beskriva den stora respekt som jag känner för dig och din familj. Det är oerhört starkt av dig att fortsätta skriva trots denna svåra stund. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det vänder för dig... Jag är glad när jag läser att du har den bästa medicinen av alla: Tilda. jag hoppas hon kan bota dig med sina kramar och pussar. Jag tänker på dig// .... en främling

    SvaraRadera
  114. Blir så glad att läsa att du är vid gott mod. Ett långt och vackert inlägg där kärlek, sorg, hopp och förtvivlan kämpar sig fram.
    Och lilla Tilda, vilken go unge hon verkar vara, du har tur som har så mkt kärlek omkring dig. Hoppas att tumörerna försvinner ur ditt liv för gott, du förtjänar verkligen en andra chans:)
    Kram Benita

    SvaraRadera
  115. Anna, se till att vinna över Herr Cancer nu!!! Kämpa in in det sista för då tror jag han ger upp och du kommer få hundra år framöver med din fina familj.
    Vilken underbart söt dotter du har!
    Kram jenny

    SvaraRadera
  116. En stor varm kram från en mamma till en annan. All kraft till dig att besegra spöket. Du har den starkast tänkbara motivatorn. Du KAN klara det, och du SKA klara det. STARK är du! KRAM

    SvaraRadera
  117. Tänker på dig och önskar att det ska vända. Du är en otroligt stark människa som kämpar och dessutom delar med dig av denna mardröm. All lycka till dig och din underbara familj. Kramar

    SvaraRadera
  118. Hej min fina vän!

    Tack för att du orkar skriva och uppdatera oss! Jag och Per tänker ofta på dig, Henrik och Tilda. Jag önskar att jag kunde ge dig lite av min egen kraft. Du och Henrik vet att jag och Per finns här om det är något. Många många kramar från oss.

    //Per F

    SvaraRadera
  119. Tårarna forsar ner på mina kinder. Jag kan bara INTE förstå varför det ska vara så här!!!!!!!!Men det e klart att det finns mycket som är svårt att förklara eller rättfärdiga. Jag har ont i bröstet när jag tänker på dig och din familjs tillvaro. Varför varför.
    Blir så oerhört rädd för att förlora allt det fina jag har.
    Tänker på dig...vet inte mer vad jag ska säga
    Hanna

    SvaraRadera
  120. Å vad jag önskar att vi alla som skriver här kunde på något sätt sätta oss och i exakt samma sekund önska att allt vände för er..att sjukdommen bara försvann utan några förklaringar utan bara lämnar din kropp...tyvärr vet jag att vi inte kan göra så mycket för dig men kanske kanske med en bön från var o en av oss..kanske någon hör oss o låter dig åldras med din Henrik o låter dig uppleva all de saker som hör till när man är en mamma.Jag ber o hoppas att du snart blir frisk igen..det är faktiskt bland mina högsta önskningar just nu..Att ni får fortsätta som en familj och att du lever länge länge..stor kram till er fina familj

    SvaraRadera
  121. Kära Anna!

    Åh vad det värker i mig att läsa dina rader!..tårarna rinner och jag tycker att det måste få vara nog nu, och detta du går igenom måste nått kulmen! -det är dax att det vänder nu!

    Vi här ute har fått ta emot budskapet om kärlek och att leva här och nu och ta vara på dagen.... på livet och leva fullt ut!

    Du har lärt så många så mycket och din blogg och ditt liv berör så många men nu får det vara bra!!

    -det är dax för dej att få leva livet full av energi och glädje tillsammans med din fina familj igen att kunna skratta ditt underbara smittsamma skratt igen och njuta av livet till fullo!

    Nu är det dax för att det skall vända!

    -Låt dej omslukas av Kärleken till Tilda, Henrik och livet och föreställ dej hur spökena krymper och krymper och försvinner, sug ut dom som om du tog en dammsugare och föreställ dej hur spökena utplånas och säg till dom att dom inte är välkommna tillbaks!

    ...jag skickar dej massor av och styrka och jag ber om ditt mirakel!

    kramar och Kärlek
    från Karola

    SvaraRadera
  122. Hej Anna

    Känner så med er/dej.
    Tycker det är så orättvist att en liten flicka ska förlora sin mamma. Ber för ett under. Du är så duktig,eller vad finns det för alternativ.
    Förlorade precis mitt 4-månaders barnbarn i medfödd hjärntumör, var för ung för att det skulle gå att göra något. Så tragiskt och onödigt känns det som. Tänker på dej/er och
    önskar er all lycka. Kram Anneli

    SvaraRadera
  123. Jag har följt din blogg ett tag nu, med aldrig skrivit innan. Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva. "Du finns i mina tankar" känns så otillräckligt. Men det gör du. Fortsätt kämpa!
    /Maria

    SvaraRadera
  124. Hej Anna,

    Du är en sann hjältinna. Någon som inte finns att läsa om i sagoböckerna utan någon som lever fullständigt i nuet. Du ger oss läsare det viktigaste man kan ge någon. Dina ord berör så djupt och får mig att känna mig så otroligt tacksam inför livet självt. Du är fantastisk!

    Jag hoppas innerligt att du besegrar din sjukdom och får möjlighet att ta itu med vardagliga problem igen. Fast med en ny vetskap om vad som egentligen är viktigt.

    Orden känns fattiga. De räcker inte till. Jag hoppas och önskar av hela mitt hjärta att du ska bli frisk.

    Varma kramar Sara

    SvaraRadera
  125. Anna! Tveka inte, Matilda kommer alltid att komma i håg sin underbara mamma. Även om de konkreta minnena av dig kommer att blekna, eftersom du tyvärr troligen kommer att ryckas ifrån henne alltför tidigt, så kommer den kärlek som du och Henrik har gett och kommer att ge er älskade lilla tjej alltid att finnas kvar hos Matilda!!!

    SvaraRadera
  126. Många för dig okända människor tänker på dig och hoppas allt vad de kan på ett under! Jag är en av dem!

    SvaraRadera
  127. Inte ska du be oss läsare om förlåtelse, för det är väl självklart att ens egna barn är det som absolut glädjer en mest av allt i hela världen och som kan få världen att stanna!

    Jag vill istället tacka dig, för att du öppnar dig och delar med dig av ditt liv som hela tiden mixas mellan stunder av glädje och tvära kast till smärta och vetskapen om att du inte kommer att dela vardagen med dina älskade så länge som du vill...

    Du är fantastisk på att uttrycka dig och jag beundrar dig för att du orkar med att skriva ned dina tankar och dela med dig av dem... Tänk vad stolt din Tilda kommer att vara när hon får höra alla berätta om dig och visa vad du har skrivit ned... Jag tror att man lever vidare genom andras minnen och du kommer leva länge till...................!

    Men om jag får bestämma så hoppas jag fortfarande på att ett mirakel ska inträffa! Sköt om dig och fortsätt njuta av all kärlek i ditt liv!!!

    SvaraRadera
  128. Vilken fruktansvärt orättvis sjukdom detta är! Min sambo har också varit sjuk, men är nu cancerfri. Och jag är så oerhört tacksam & glad för det! Livet går nu vidare men med en helt annan vetskap om att livet tar slut. Och det är inte jag som bestämmer när. Du är sjukare än min sambo var men jag förstår ändå en del av karusellen, den överjävliga ångesten och känslan att inte kunna påverka fast man önskar som man aldrig önskat tidigare. NU önskar jag av hela mitt hjärta att du får stanna kvar här på jorden så länge som du vill! Att ni får vara tillsammans! Många varma kramar från en okänd beundrare Jenny

    SvaraRadera
  129. Nej jag tror ingen mamma KAN lämna sina barn när de är så små. Men om du måste, så tror jag ändå din dotter kommer att ha dig kvar, fast i en annan "form". Jag tror inte att vi bara kan lämna de vi älskar. Vi ser till att vi blir kvar, som kärleksfulla energier, som finns för våra kära, att ta fram när de behöver....Kram

    SvaraRadera
  130. Jag är pâ remission efter cancer och är nu inne pâ mitt tredje ât utan spâr *peppar peppar*, jag skall tillbaka nu om nâgra veckor och ângesten hägrar som varje gâng.

    Jag har varit inne hos dig flera gânger men inte kunnat kommentera, jag kollar bloggen frân min telefon, men i morse sâ tänkte jag att jag bara MASTE kommentera, jag blev sâ rörd när du skriver om vad man lämnar efter sig och hur man lever som svârt sjuk.
    Kram gumman!

    SvaraRadera
  131. Anna,du är fantastisk!Att du fortfarande orkar skriva dina så väl valda ord,och så kärleksfullt uttrycka din kärlek till dina nära.Jag tänker på dig väldigt ofta.Själv har jag haft tur i min cancerresa-änsålänge.
    Kram Anneli

    SvaraRadera
  132. Halloj gumman!
    Jag blir lika glad varje gång det kommer ett nytt inlägg från dig på bloggen. Jättefina bilder som du lagt in. Lillsnuttan blir bara sötare för var dag och vad kul att hennes födelsedag blev så lyckad.
    Att tumörerna blivit större var inga roliga nyheter och inte heller att du håller på att tappa hörseln. Jag tror verkligen inte att Tilda tror att du dissar henne för att du inte hör vad hon säger. Barn förstår mer än man tror och du ger henne ju så fantastiskt mycket kärlek så hon vet att du älskar henne!
    Är så himla glad för att du inte ger upp kampen trots alla motgångar. Glöm aldrig, att finns det liv, finns det hopp!

    Å du John Blund med sitt magiska pulver finns, på riktigt!

    Miljoner kramar
    Carina

    SvaraRadera
  133. Kära Anna, att läsa vad du skriver är att komma ett steg närmare vad min syster kämpade med tillsammans med sina tre barn. Hon ville inte (orkade inte?) prata med oss andra, men så många av de detaljer du skriver om ger mig en förståelse för hennes situation och också en förståelse för hur jag idag kan vara en bättre moster för de tre ungarna.
    Tusen tack för det du ger.

    SvaraRadera
  134. Fina Anna vill ge dig alla varma kramar du kan få, så fina korten är. TACK för att jag får följa dig i ditt liv.

    Stor Varm Kram

    SvaraRadera
  135. Har snubblat mig in här till dig lite då och då.. Fällt tårar och skrattat hullerombuller för det som är så smärtsamt åt helvete i ena meningen är lite syrligt sarkastiskt och humoristiskt i nästa

    VILKEN KVINNA DU ÄR

    Såklart du kommer fixa detta

    Du har det där djävlaranammat i dig som behövs

    Tack för att du så generöst delar med dig av din kamp

    Massa massa kärlek från en total främling som håller alla tummar och tår jag har för dig och de dina

    Kram!

    SvaraRadera
  136. tack anna för att du delar med dig av allt..
    kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig vad du går igenom.det kan nog ingen som inte har varit i den situationen...vet inte riktigt vad jag ska skriva mer men jag tror på dig tjejen
    den starkaste anna jag känner(eller vi känner ju inte varann men duförstår nog ändå)
    många stora starka styrke kramar
    från ullis i eskilstuna

    SvaraRadera
  137. Anna, jag byter med dig på studs! Inte för att kolla på sport (för sååå kul är det ändå inte)utan för att jag förstår att varje ögonblick är värdefullt och kunde jag hade jag gett dig massor av tid utan dumcancer för att vara med din fina familj. Tänker på dig hela tiden! Jättekram till min fina, underbara och goda Anna

    /Anna E

    SvaraRadera
  138. Anna det är alltid ett sådant privilegium att få läsa det du skriver. Du ger så mycket till alla oss. Det är smärtsamt att läsa det du skriver för att du sätter fingret så på hur skört allting är. Och samtidigt, som du ju själv skriver, är det när vi upptäcker den där skörheten som vi verkligen lever.
    Jag har stått och tittat upp mot Radiumhemmet och tänkt på dig. Det är så skönt att veta att du nu är hemma.
    Ditt öde är ofattbart men jag är nånstans säker på att en dag, då kommer vi att förstå. All kärlek och många kramar till dig från Karin

    SvaraRadera
  139. Tack för att jag får följa din kamp och ta del av din kärlek till ditt barn och din man. Jag tänker dagligen på er och önskar bara att jag kunde göra mer....
    Inga

    SvaraRadera
  140. Anna - starka modiga vackra Anna!

    Du anar inte hur mycket du ger med dina ord. Tveklöst gör de mig till en bättre mamma. Att gräla om småsaker existerar inte, för vi har varandra. Och det är livets mening.

    Och Anna, jag hoppas innerligt att du är en av dom som lyckas lura döden och får fortsätta följa livets mening - din dotter. Det är du värd - kämpe.

    En stor och stärkande kram till dig!

    / en nätvän

    SvaraRadera
  141. Orden räcker inte till... Stora styrkekramar, ber för dig och din familj, fortsätt kämpa Anna! kram Sara

    SvaraRadera
  142. Hej Anna! Jag är ytterligare en av alla dina bloggvänner som vill skicka all kärlek och styrka som finns till dig och familjen. Ge aldrig upp!! Varje vecka tänder jag ett ljus för dig och hoppas att värmen sträcker sig ända hem till er. Styrkekramar till er alla./ Bodil

    SvaraRadera
  143. Käraste Anna! Beundrar dig enormt. Din styrka och förmåga att skriva så att man ser allting som du berättar framför sig. Lova mig att du kämpar vidare!! Kramar

    SvaraRadera
  144. Snälla snälla ge aldrig upp hoppet om livet! Jag tycker att det är ett under att du lever efter allt du varit med om och det är dessutom helt fantastiskt hur väl du kan uttrycka dig! Kämpa! Kram

    SvaraRadera
  145. Vilken fin liten dotter ni har. Och vilken underbart fin kärleksfull mamma.
    Håller tummarna hårt för att det ska vända och att du ska bli frisk. Styrkekramar från Karin

    SvaraRadera
  146. Anna!
    Du skriver så oerhört fint och tårarna rinner ner för mina kinder.
    Hur kan livet vara så fruktansvärt orättvist?
    Jag hoppas av hela mitt hjärta att ett mirakel ska ske. Du har en helt underbart söt dotter, som verkar vara helt fantastisk.
    Kämpa på och njut av varje stund med din familj!
    Kram Helena

    SvaraRadera
  147. Hej Anna! Hjärtat tog ett skutt när jag nu såg att du uppdaterat bloggen. Så skönt att läsa dina ord igen. Varje dag spanar jag och hoppas att du haft kraft att skriva. Inga krav att du måste såklart, inte till mig jag är ju en främling i ditt liv. Jag har "halkat in" i ditt liv som en tyst åskådare. Jag hejar på och hoppas att du ska besegra sjukdomen. Tänker mig att alla våra tankar samlas som en skyddande bubbla runt dig. Vi bär dig och ger dig kraft.

    Kram/ Katarina

    SvaraRadera
  148. Hej du fina Anna
    Du skriver helt fantastiskt.
    Det är klart du ska besegra din sjukdom
    det kommer du också att göra för du har
    en sådan härlig inställning så det kommer
    att gå bra.
    Kramar från en mormor och farmor

    SvaraRadera
  149. Vad jag önskar dig starkt att det vänder !
    Din kärlek till din dotter är så mäktig och kraftfull! Jag förstår verkligen att det är bara hon som betyder allt för dig, din älskade lilla flicka. Du beskriver henne så fint och jag säger bara: vilken otrolig mamma din flicka har och vilken fantastisk dotter du har!!!!

    SvaraRadera
  150. Tack för att du delar med dig av ditt liv.
    Kramar till er alla 3!
    -Helena

    SvaraRadera
  151. Älskade Anna, tack för att du uppdaterar oss. Du är en så oerhört fin mamma, Jag är säker på att Tilda är så stolt över Dig! Finns inte ord att beskriva hur mycket Jag känner för dig och din familj, hur mycket jag vill hjälpa. Men är så MAKTLÖS som ALLA andra! Snälla, låt Det vända! Tänker på Dig och Din familj så mycket Anna. SÄnder en stor klump an STYRKE kramar till er alla tre. Låt det vända!!!!!!!!!! Fortsätt Kämpa Anna, det vet jag att du gör!

    SvaraRadera
  152. Du skriver som en dröm .Så otrolig på att skriva måste jag säga .Formuleringar på saker som ingen annan skulle få till det.Din lilla sessa kommer en vacker dag läsa dessa rader och hur det än blev så kommer hon tänka vilken fantastisk mamma på att formulera kärleken till mig .Sån kärlek är få barn förunnat i uttryck och skrift.All kärlek till dig .//Åsa

    SvaraRadera
  153. Styrkekramar till dig och din familj! Kan inte förstå hur de kan va så grymt. Jag tror att du fixer de här, du verkar vara en kämpe utan dess like! Kram

    SvaraRadera
  154. fy fan vilken skitsjukdom..

    T

    SvaraRadera
  155. Vet inte vad jag ska skriva. Alla skriver så fina saker och nu blev jag alldeles tom. Anna, du uttrycker dig fantastiskt och du ska ha stort tack för att du orkar dela med dig. Håller tummar och tår för att du ska bli bättre och att den hemska sjukdomen ska fara åt pipsvängen. All styrka till dig och de dina!

    Johanna

    SvaraRadera
  156. Hej Anna! Ännu en okänd vän i cyberrymden som skriver. TACK för att du delar av ditt liv och din kamp. Du skriver så varmt och med humor. Jag ber till Gud att han ska hålla dig i handen i allt det du går igenom. Kommer att tänka på en sång som spelades i melodifestivalen tror jag "visst finns mirakler och för mig är det faktiskt du"! Varma kramar!

    SvaraRadera
  157. Stort att du delar med dig..
    och vilket fantastiskt inlägg du skrivit..
    Tack.
    Ninna

    SvaraRadera
  158. Vilken inspiration du är och vad du får en att se vad som verkligen betyder något här i livet. All värme till dig i din kamp!

    SvaraRadera
  159. Åhhhh - denna nakenfis - kan det finnas något ljuvligare! Min dotter var tre när jag fick min diagnos så jag känner igen många tankar. Jag är stolt över att min dikt får stå i din blogg.
    Mod och styrka syster!

    SvaraRadera
  160. I dina ord känner jag sorg och tårarna bränner bakom mina ögonlock, men i dina bilder ser jag kärlek - stor, varm och fulländad kärlek!
    Du är en hjälte och jag håller fast vid ditt halmstrå! Jag tänker ofta på dig och din familj! Stor varm kram

    SvaraRadera
  161. Hej Anna. Jag läser här varje dag och känner med dig och din familj till det yttersta. Och innersta.
    Jag förlorade min pappa i mars 2009 efter att han haft diagnosen cancer i 3 månader i nästan hela kroppen. Han var hemma till början av januari. Sen låg han där... på KS. I en månad. Sen flyttades han till ett cancersjukhus närmare vårat hem. Där låg han tills han sista andetag. Han var den mest friska och sunda människan jag visste om i min närhet. Ändå drabbades han av denna ondska till sjukdom.
    Han var min bästa vän. Min älskade pappa. Det går inte en minut utan att jag tänker på honom.

    Vi sa att vi skulle klara det här tillsammans. Han, mamma, jag och min lillebror. Min familj. Det gjorde vi inte. Hur mycket vi än ville. För det var för sent från början.

    Men jag har en känsla som säger att du kommer att klara det här. Med hjälp av din vilja och din familj. Deras vilja. Eran vilja tillsammans.
    Ni kommer klara det här.
    Snälla, sluta aldrig att kämpa. Jag vill inte att min pappa ska få träffa fler änglar på ett tag.

    Fortsätt kämpa, snälla du. För din egen skull. För dina nära och käras skull. Dom behöver dig och du behöver dom.
    Ta emot all hjälp du kan få. Ta emot all kärlek du kan få.
    Du kommer gå leendes ur det här. Det kommer du.

    SvaraRadera
  162. Vi håller alla tummar (och även tår) för dig och din familj. // Jenny m familj

    SvaraRadera
  163. Hej Anna från en annan Anna
    Jag har nu läst din blogg och jag kommer att hålla mina tummarna riktigt hårt för dig och din familj.
    PS Du skriver riktigt bra DS

    SvaraRadera
  164. Bästa Anna! Du är så stark och modig. Jag måste få tacka dig för det du har gett mig; genom att få följa dig och din familjs helvete har jag upptäckt att jag blivit mer ödmjuk inför livet, inte ta allt för givet, ta vara på varje stund och vara tacksam för att vara frisk.

    Du verkar ha en underbar dotter som, sug åt dig av energin som hon ger dig!
    Du finns ofta i mina tankar och jag ber och hoppas för din och din familjs skull att du besegrar det jävla cancerspöket!

    Styrkekramar i massor!!!

    SvaraRadera
  165. Anna, vad skönt att höra ifrån dig igen & att du får gosa med din Tilda.

    Trots dessa eviga "1 steg-2 steg tillbaks", ber vi alla att du kämpar så mycket du bara orkar.

    Om vi ändå kunde göra ngt annat för dig. Säg bara till. Be om det & jag är säker på att många av oss bloggläsare ställer upp. Vi är många mammor här som känner så starkt för dig & din familj.
    Kämpa Anna, kämpa!

    Bamsekramar Petra

    SvaraRadera
  166. Hej Anna! Jag ber för dig och din familj. Hoppas på Herren, vänd dig till honom, han vill hjälpa dig. " När vi nu har en mäktig överstepräst som har stigit upp genom himlarna, Jesus, Guds son, låt oss då hålla fast vid vår bekännelse. Vi har inte en överstepräst som är oförmögen att känna med oss i våra svagheter, utan en som har prövats på alla sätt och varit som vi men utan synd. Låt oss därför frimodigt träda fram till nådens tron för att få förbarmande och nåd i den stund då vi behöver hjälp." Hebreerbrevet 4:14-16

    Stor kram till dig och din familj/Johanna

    SvaraRadera
  167. Kära kära kära starka Anna och hela familjen. Jag hamnade här via en länk hos Lena. Jag vill bara skicka så mycket kraft det går via nätet, skicka omtankar och kärlek. Oändligt många omtankar, mod och styrka. Ge spöket på käften - jag har mycket finsk sisu på lager och spöar vilt i universum så hårt jag kan/Cecilia

    SvaraRadera
  168. Hej Anna!
    Oerhört svårt att finna något vettigt att skriva annat än att jag hoppas av hela mitt hjärta att du blir frisk snart!! Ingen ska behöva genomlida det du och din familj går igenom nu! Du är så postiv och jag hoppas och tror att du orkar kämpa dig igenom det här! Vi var kollegor tidigare men tappade kontakten när vi båda slutade jobba på M. Minns ditt fnittrande på mitt rum när du berättade om Henrik som du var så kär i :-)! Tänk att det blev ni två - som sen blev tre! Hon är så söt lilla Tilda! Tänker på dig/er! Kämpa...
    Varma hälsningar,
    Marianne

    SvaraRadera
  169. En jättestor kram till dig Anna! Du skriver så fantastiskt. Tänk vad du få betyda mkt för människor som du inte ens känner. Både jag och min man läser din blogg och tänker på dig. Fortsätt kämpa! Vi ber om ett mirakel. /Jeanette m familj

    SvaraRadera
  170. Hej Anna !
    & tack för uppdateringen, jag vet bara inte var jag ska börja...det gör så ont i mig att läsa. Tack vare dig och din blogg så har jag fått en helt ny syn på tillvaron, att inte ta allt för givet, att inte bli irriterad för minsta lilla, att kunna stå bredvid och se tvätthögen växa och hemmet gro igen för att istället busa med barnen. Jag har själv en 2-åring som ganska ofta springer omkring som en nakenfiis + hennes storasystrar (5 och 7 år)Jag har inte börjat än..) Hoppas hoppas hoppas att du blir bättre Anna och jag ber om ett mirakel för dig. Tanka all energi du bara kan från Din Tilda & Henrik. Sänder över många många positiva tankar till dig Anna & jag önskar att jag kunde göra ngt...
    Styrkekramar i massor Carolina (Augustson)Klenfeldt Billingsfors

    SvaraRadera
  171. Åh Anna, Vilket inlägg! Tack för att du lägger ned energi på oss som läger din blogg! Jag hoppas och tror att snart kommer genombrottet, snart måste läkarna knäcka nöten. Jag vill att du ska få vara med då. Jag vill att du ska få vara miraklet. Kram från Jele

    SvaraRadera
  172. hittade din blogg hos Vimmelmamman! Förstår du går genom ett helvete nu, men du verkar stark och jag tror du kommer ta dig igenom detta. Mina tankar finns hos dig och din familj och jag håller tummarna för dig...

    SvaraRadera
  173. Hej Anna
    Hittade hit via en annan blogg för en tid sedan.
    Jag tycker du är verkligen en kämpe och ville ge dig något konkret att kämpa på mer.Jag vet inte om du tror på det men det finns faktiskt många jättebrå alternativa cancerbehandlingar.En av dem bästa jag läste om var dr.Johanna Budwig cancer diet(på Google finns mycket om henne och hur hon behandlade tusentals patienter)Kolla också allt om Pau d Arco eller Lapacho te.Det sägs att den har anti-cancer effekt ,är anti-inflammatorisk och har många andra bra egenskaper du komer och se själv.Finns att köpa på vissa hälsokostbutiker eller kan beställas.Läs om Bill Hendersson protokol ,samt på www.cancertutor.com finns mycker du kan hitta själv om andra behandlingar.Jag tycker du ska ge det en chans ,det kan vara det miraklet du väntat på.Det kommer inte att skada dig kan bara hjälpa dig .Kommer med mer tips om du vill.
    Önskar dig all lycka!

    SvaraRadera
  174. Anna!
    Nu kommer en del inte så fina ord kanske men jag bara måste....jag är så jävla trött på den här förbannade skitsjukdomen. Kan den inte bara dra åt helvete!!!!!
    Det är så jäkla orättvist (ja jag tycker det, jag har själv cancer) att man har den här sjukdomen. Å andra sidan skulle jag inte "ge" cancer åt min värsta fiende....

    Anna! Nu ger vi cancern vad den tål!!! Vi gör som Northug (sportkille...skidor och naturligtvis norrman men han e duktig) och bara öser förbi på upploppet!

    Kram till dig och din familj!
    /Grodan (lever på hoppet)

    SvaraRadera
  175. Jag önskar dig allt gott!

    SvaraRadera
  176. Uderbara du , skönt att höra att du forfarande verkar vara DU!
    Jag kan förstå hur du känner. Jag har själv behandlats för cancer, och det går inte en dag utan att jag tänker på att det finns en risk att jag kommer att lämna mina två små barn innan de är (mer) redo att leva livet själva... Det är den värsta mardrömen. Ett helvete. Obeskrivbart. Det borde vara förbjudet att mammor blir sjuka och dör!
    Men, nu lever du, och kämpar vidare. Jag tror att medicinerna kommer att ta, och att metastaserna kommer att krympa och att blir allt starkare!
    kram/Mini

    SvaraRadera
  177. ... ett ord föll bort i förra inlägget i sista meningen: det ska stå att DU blir allt starkare!

    SvaraRadera
  178. Det är så hemskt och så orättvist. Förstår dig såväl när du säger att det är Tilda (först och främst) som får dig att vilja leva vidare varje dag och inte ge upp. Det är så ovärdeligt med sina barn...det är ju det bästa vi har.

    Tänker på dig varje dag, kämpa på!!

    Stor kram Maria

    SvaraRadera
  179. Hej!! Angående föräldraskapet när man är sjuk eller så...; min man bröt nacken och blev totalförlamad när vår son var knappt 13 månader gammal... Trots avsaknaden av rörelseförmåga har J varit världens bästa pappa, och sonen har alltid älskat och haft kul ihop med sin pappa. För barnen är ju just DERAS situation den normala, det är alla ANDRA som har det konstigt...;) Så när J inte kunde tex spela fotboll med sonen, så satt dom och lärde sig alla bilmärken utantill, tex (2 års ålder). Sonen är snart 23 år, snart färdig med sin utbildning till ingenjör, och tycker fortfarande att pappa är bäst!
    Det är inte VAD man har som är det viktigaste, utan vad man GÖR med det man har.
    Njut av modersrollen fast den är lite annorlunda, och var förvissad om att du är den bästa mamman i hela världen för din dotter - BARA FÖR ATT DU ÄR JUST DU!!!

    KRAM!

    SvaraRadera
  180. Hittade din sida idag. Onskar dig och din familj allt gott, kampa pa. Tanker pa dig och alla underbara bloggare som kampar sa tappert mot denna hemska sjukdom. Min man opererades for grovtarmscancer for 5 vec sedan och startar chemo om 1 vec. Som tur ar, ar min man och 3 tonaringar valdigt positiva. Det har hjalpt mig att lasa era bloggar och vi ska kampa lika tappert. Stor Kram Agneta

    SvaraRadera
  181. Har följt din blogg ett tag utan att kommentera. "Det är ju så många andra som gör." Men nu kan jag inte låta bli. Vad ska man skriva då? Du finns i mina tankar, du och din familj. Jag läser varje dag och hoppas att du skrivit något. Jag känner inte dig, du känner inte mig, men jag tänker på dig ska du veta.
    Kram!

    SvaraRadera
  182. Kära kära kära Anna!
    Jag blir så rörd av hur fint du skriver.Och vilka underbara kort på dej o lillprinsessan.Saknar ord.skickar den största styrkekramen till er.KRAAAAAM

    SvaraRadera
  183. Åååh,mitt hjärta hoppar nästan ut ur bröstet av medkänsla och jag BER VERKLIGEN för att ett MIRAKEL ska inträffa så du kan tillfriskna. Tilda behöver sin mamma!!!

    Tusen tusen tankar och varma kramar till dig!!!

    Saga

    SvaraRadera
  184. Jag är mamma till en flicka på 3½ med ALL Akut lymfatisk leukemi.. Har precis hittat din sida via en annan tjej som läser din blogg regelbundet.. Det gör ont att läsa dina ord..jag lever här o nu för mitt barn samma som du lever här och nu för ditt barn.
    Kika gärna in hos mig om du vill... ta hand om er <3 mvh Sara
    www.gums.blogg.se

    SvaraRadera
  185. Hej Anna!
    Sitter med min 2åring och laptop i knäet, förstår inte själv hur allt får plats. Ville bara skicka en hälsning om att vi önskar er en trevlig helg. Försök att stressa av, ha fokus på vila och återhämtning, det är det tankarna ska fokusera på. Jag är lite orolig för dig, trots att vi inte känner varandra. Men du har fått en plats i mitt hjärta och där kommer du att stanna. Jag vill att du hänger kvar och kämpar på så mycket du bara mäktar med. Nu är feb snart slut, och du är kvar, en dag i taget är det som gäller.
    Jag vill att du är kvar så du kan hjälpa Tilda att lära sig att cykla när den tiden är inne. Det finns så mycket kvar att uppleva med barnen som vi inte har en aning om än. Så häng kvar Anna, jag tror på dig.
    / Johanna i Gbg

    SvaraRadera
  186. Du är fantastisk - glöm inte det!
    Och din dotter kommer aldrig att glömma dig och allt det fina som du är för henne.

    SvaraRadera
  187. HEJ ANNA!

    Skickar en hälsning, en varsam kram!

    Typiskt att det ska behöva bli så här, för att man ska höra av sig...
    Har många gånger tänkt tanken "Vad gör hon nuförtiden? , Var finns hon? Undrar om hon har familj?"
    Så länge livet leker tänker man att det får jag kolla upp nå´n gång....

    Även om jag inte kan ringa i detta läget, är mitt hopp att den dagen kommer, att du är frisk och full av kraft igen!
    Jag slutar inte be! Har sett under ske framför mina ögon, och VET att livet kan få en helt underbar vändning när vi väljer Jesus!

    Gud välsigne dig och alla dina kära! Kram Sofia

    SvaraRadera
  188. Ser fram emot att träffas imorgon! Hoppas att du får sova gott i natt!

    Kram Lotta

    SvaraRadera
  189. Du är helt otroligt fantastisk!! Jag skickar en massa styrkekramar och energi till dig och din familj!
    Vilken underbart söt dotter du har, förstår att du är stolt över henne.
    Stor kram/Sara

    SvaraRadera
  190. Nu finns det inte några ord längre, tänker på dig varje dag. Du fina människa! Kärlek från mig och familjen, Anna Karlefjärd

    SvaraRadera
  191. Anna, jag tänker på dig när jag byter T-bana på Söder, jag tänker på dig när jag lagar middag och jag tänker på dig när jag ger min 13-åriga dotter en kram som hon motvilligt tar emot. Och jag vill bara skrika åt henne att hon ska vara glad över att överhuvudtaget ha en mamma! Men istället visar jag henne din blogg. Och hon läser, tittar på Tilda, på Tilda som pussar ditt rakade huvud. Och förstår kanske lite. Och jag undrar om jag gjorde fel nu igen. Och jag kramar henne igen, och hon tar emot. Kramar tillbaka. Och där har du gjort underverk igen Anna. Glöm inte det. Vare sig det var vad du ville eller inte. Det du och ni går igenom är så svårt så att vi änsålänge friska inte ens kan föreställa oss. Ville bara säga att det har en mening i den aspekten att det hjälper oss att bli lite visare. I denna vandring som är livet.

    Varma tankar till dig modiga kvinna Anna, Henrik och lilla sötTilda. /Magdalena

    SvaraRadera
  192. Anna

    Sällan, om ens någonsin, har något berört mig så starkt som när jag idag för första gången läste om dig och din familj. Beskedet om att du drabbats av sjukdom nådde mig först idag och jag kan inte med ord beskriva vilken känsla som tagit överhanden hos mig sen jag fick beskedet. Stor sorg kombinerat med enorm beundran över din och din familjs styrka och ödmjukhet inför livet är nog det som bäst kan beskriva mina känslor just nu.

    Jag har ikväll utan uppehåll suttit och läst dina inlägg med tårfyllda ögon. Mycket känslor väller över mig och dina ord fyller mig med total beundran över den styrka du besitter. Jag känner stor ödmjukhet inför din berättelse och ännu en gång, mer påtagligt än någonsin, blir jag påmind om vikten av att ta vara på dagen och leva i nuet. Vilken inspirationskälla du är Anna!

    Önskar att jag bättre kunde uttrycka hur du berört mig i det du skriver. Jag vill att du ska veta att du finns i mina tankar och att jag önskar dig och din familj det bästa.

    Ta tillvara stunden här och nu och lev njutningsfullt för dagen, i det lilla.

    Varma hälsningar
    Regina

    SvaraRadera
  193. Hej Anna,

    Det går verkligen inte att få förnuftet att förstå vad du går igenom men dina målande ord och fantastiska bilder får känslorna att gå fullständigt i spinn. En veritabel mardröm som inte vill ta slut. Så orättvist och drabbande i det skede av livet som ska vara det lyckligaste. Man känner sig så oerhört priviligierad som bara har små världsliga icke-problem att brottas med.

    Går förbi din gamla lägenhet på Söder nästan varje dag på hemväg från jobbet och önskar så att din glada nuna ska sticka ut från fönstret och ropa glatt.

    Självklart är Tilda det stösta ljuset i ditt mörker och det som får dina klockor att stanna. Det är ju så de små berör oss föräldrar =)

    Hoppas och tror verkligen att din envishet, kämpaglöd och kärlek till Tilda, Henrik och livet snart ska ge resultat i kampen mot spöket.

    Outsinliga kramar från Kenneth

    SvaraRadera
  194. Hej.
    Jag kan inte sätta mig in i hur du har det, men kan förstå frustrationen av att inte ha kontrollen över det du vill.
    Jag bara hoppas det bästa att du kommer över detta och allt blir 100% bra igen =) Tänker på er.
    Jess

    SvaraRadera
  195. Hej Anna!
    Du skriver så gripande, men för dig är det din vardag... Sitter här med tårarna rinnande ner för kinderna och inser, åter igen, att livet är fruktansvärt och orättvist...
    INGEN ska behöva genomlida det du och din familj går igenom i detta nu, ingen!
    Har själv mist min mamma och två mostrar alldeles för tidigt och tätt efter varandra, i cancer... Kan inte sätta mig in, trots det, hur du har det, men du verkar vara en stark person...
    Hoppas du fortsätter ha den styrkan, att kämpa!

    Tänker på dig, fast jag inte känner dig och allt annat känns inte så viktigt längre.

    Ta hand om dig, du och din fina familj!
    STOR KRAM Sofie

    SvaraRadera
  196. Kära du!
    Har läst din blogg en tid nu efter tips från Magdalena Graf´s blogg. Tänker ofta på dig och din situation. Har själv två små tjejer och efter jag kom i kontakt med "dig" njuter jag mycket mera av nuet och gnäller aldrig över att behöva gå upp i ottan för att fixa välling - när jag sitter där i mörkret så tänker jag ofta på dig, hur lycklig du skulle vara om du kunde göra samma sak.
    Du är en otroligt stark och fantastisk mamma, fru och människa. Jag ber för dig att allt blir bra.
    Har inga ord vad du betyder för mig trots att jag aldrig träffat dig.
    Tusen varma kramar från mig / Ulrika

    SvaraRadera
  197. lilla anna. sänder styrka o kraft till dig i massor. ber för dig i min aftonbön. kramar annah

    SvaraRadera

Kommentera jättegärna!!

Om du inte har egen webb-sida väljer du Kommentera som: "Namn/webbadress" i menyn nedan. Därefter kan du fylla i endast namn och/eller e-mail innan du skickar kommentaren.

Kram Anna