söndag 8 november 2009

Dä ä cancern söm ä mördarn...!

När jag fick min cancerdiagnos för drygt ett år sedan tänkte jag att jag borde skaffa en blogg för att kunna meddela mig till vänner och bekanta på ett tidseffektivt sätt. Jag surfade runt som en galning efter information om min nya sjukdom och uppskattade andra tjejers cancerbloggar mycket. Dock upptäckte jag att många av de som haft samma taskiga ursprungsprognos som jag inte längre fanns i livet. Det känndes som att alla som bloggade om sin cancer dog på slutet. Otroligt sorgligt! Jag ville inte ha en blogg där jag skulle dö på slutet. Jag skulle ju bli frisk.

Det får mig osökt att tänka på Ulf Malmros underbara filmatisering av landsbygden i Smala Sussi. Följande skriver jag med med stor risk för att detta inte är exakt återgivet utan mer som jag själv minns det. I en scen visas Tarantinos Pulp Fiction på en fullsatt biograf Odén i Bengtsfors. Filmen bryts och tyvärr saknas sista rullen. Biografmaskinisten ställer sig framför publiken och beklagar det inträffade men vill ändå ”kompensera” biobesökarna med att berätta fortsättningen.
”Han Travölta dööör på schlute å dä ä negern söm ä mördarn”

Jag kommer också att dö på slutet. Och det är cancern som är mördaren. Men jag hoppas att samma gäller för mig som i filmavbrottet i Smala Sussi. Att det här är ett avbrott och vi bara har sett ”halva min film”. Det skulle ge mig ytterligare 36 år i livet

Häromdagen upptäckte jag bloggen George- med liemannen bakom axeln. När han fick besked om cancer i lungorna såg hans prognos helt omöjlig ut. Nu3 år senare lever han ett gott liv pga exprimentella bromsmediciner. Han hade samma vidskepliga inställning som jag till cancerbloggar. Men nu har han också trotsat amsagorna och tänker kämpa för att inte dö på slutet.

17 kommentarer:

  1. Anna, Busan Ingela är här och kommer att följa din blogg. Länge, länge! I 36 år. Minst! Stor kram!

    SvaraRadera
  2. Trillade in här av en slump och nu sitter jag här med tårarna rinnandes för dig, din lilla dotter och man.. Mitt hjärta blöder för dig/er och jag ska hålla alla tummar och tår för att cancern snart är besegrad. Hade jag kunnat bära cancern åt dig och alla andra drabbade hade jag gjort det utan att tveka.

    Ge inte upp hoppet, du SKA bli frisk!

    /Xanat

    SvaraRadera
  3. Hej vännen. Att du fått cancer visste jag men att det var så illa hade jag ingen aning om. Cancer suger! Men kämpa på man vet aldrig vad för mediciner som kan dyka upp. Som tur är är hoppet det sista som överger människan. För att slippa lite cancersnack så kan jag ju berätta lite vad som hänt i mitt liv. Natalia bestämde sig för att flytta ner till mig och Peter. Hon flyttade ner nu på höstlovet. Känns lite konstigt, nu ska man vänja sig vid en vardag igen tillsammans. I dag går jag in i nionde månaden och det känns som om jag ska spricka. Börjar känna mig rastlös nu. Vill ju veta vad för krabat det är som har ockupperat min kropp i nio månader.

    Tänker på dig och din familj. Kämpa på.

    Tusen och åter tusen kramar, Vesna

    SvaraRadera
  4. Kära Anna! Ja, det är ett jäkla elände vi har du och jag (Cliffen från C-tjejer). Jag känner igen så mycket av vad du skriver och kommer följa din blogg. Jag bloggar också, det är ganska skönt att kunna meddela sej via bloggen när man inte alltid orkar ringa runt till alla.
    Jag håller tummarna hårt för att du ska bli bra.
    Många kramar Anna

    SvaraRadera
  5. Hej Anna.
    Vi som följer dig kommer att hjälpa dig att kämpa vidare mot denna j***a f**bannade cancer.
    Vi är många som finns med dig.
    Varma höstkramar Elin

    SvaraRadera
  6. Hej.. Pysan från forumet och jag lägger in din blogg bland mina cancervänner om det är ok på min blogg...

    Jag hoppas att du nu "sparkar cancern på kulorna" som George säger.. för det citatet tycker jag är så bra..

    Mitt motto har hela tiden varit:
    Jävla knöl.. jävla sjukdom.. jävlar anamma...

    Mod och Styrka.. och vi har Tiltens filt..

    Kram Pysis

    SvaraRadera
  7. Kära söta Anna!
    Jag har tänkt mycket på dig och dina nära och kära de senaste dagarna. Känns så ledsamt att det blev ett bakslag igen och du måste genomgå mer jobbig behandling. Häng i och kämpa!
    Stora kramar Jonna

    SvaraRadera
  8. Som du vet finns din mest ihärdiga, mest enträgna, mest uppriktiga, mest djävlaranamma-Ann här i Göteborg hela tiden. Cancer är det absolut mest påfrestande en kropp och ett psyke kan gå i genom. Vi har båda kämpat, och kämpat lite till, och så ännu mera, och en gång till.....utan vila. Vi är helt fantastiska eller hur ? Men vi hade inte klarat ett pyttesteg utan nära och kära i stormens öga, som inte lämnat vår sida. Utan dem hade vi gett upp ? Jag finns här så det dånar om det, och så mycket jag orkar. Och visst ska vi åka pulka i snöhögen med ungarna till jul ! Kram till dig och din finaste Henrik. Ta nu dina Betapred, stråla bort inkräktarna och känn hur huvudvärken tonar bort
    och försvinner !!!!!!!

    SvaraRadera
  9. Hej Anna!

    Hoppas det är ok att jag lägger dig på min blogg-lista?
    Säger som Busan... ska följa dig i minst 36 år.

    Styrkekramar
    Okki (motalamamman från forumet)

    SvaraRadera
  10. Hej Anna
    Lugnet har lagt sig på malvavägen 27, sovande barn och man,det blir en stund för mig själv framför datorn.Jens fortfarande magsjuk och får inte i sig ens lite vätska utan att kräkas, lite tufft men vi har ändå fått en fin helg. Hoppas att även ni fick en lugna och sköna dagar med mycket kramar och kel med Tilda.
    Är så glad att jag tog mig tid att sätta mig för att läsa din blogg. Du, fina människa, som jag tycker så mycket om och beundrar så mycket, hur du möter upp alla dessa förbaskade besked. Det är svårt att stå bredvid och bara vänta med dig på alla nya behandlingars reultat och jag känner stundtals att vi runt dig också tynger dig med all vår oro. Du ska alltid meddela oss om alla nya svar och hur läkarne tänker nu osv. Det har varit en lång evighet med nästa och återigen nästa tunga behandling som ger nya besvär coh nya frågor. Därför var det så skönt att följa dig och dina tankar, du skriver så vackert och träffande, texterna är så mycket du och ditt sätt att leva och hantera livet. Vill inte störa dig men du är hos mig hela tiden, alltid.
    Gumman, jag önskar dig skön natt och att allt ska fungera bra imorgon. Nu ska göra eng-läxan klar till de stackars barnen på skolan, de ska få slita lite hårt nästa vecka.
    krammar till dig ,Tilda och Henrik.
    Anna(sister-in-law)

    SvaraRadera
  11. Hej på dig gumman!

    Bra initiativ med en blogg. Jag blir väldigt känslofylld. Näsan rann förvisso redan något när jag kom till jobbet för ett tag sedan, men nu har det blivit en flod ackompanjerat med vätska från den övre delen av fejset. Mamma kommer också att läsa. Hon tänker mycket på dig.
    Jag vet inte om du blir inlagd hela veckan. Om så är fallet kanske jag och Henrik kunde träffas på stan, så att ni får kläderna någon gång. Eller så kanske man får komma på besök? Tack också för att du tog mig in i bloggvärlden. Nu kan ju även jag säga att jag har "bloggat". Kramis /Johanna

    SvaraRadera
  12. Hej kompis! Jag satt och kollade på bilderna och filmerna från Bulgarien häromdagen, fasiken vad jag saknar och tycker om dig mycket!

    Kram Mattias

    SvaraRadera
  13. Anna,
    Vilken skit det här var då. Jag hade hoppats på helt andra besked från dig. Men om jag känner dig, och din envishet, rätt så är det här bara första rullen i din film...
    Och vi måste ta den där fikan vi pratade om i våras, hör av dig när du orkar. Annars har vi fullt upp hemma med husförsäljning, och framförallt visningar. Att leva i ett hus som är iordningställt för visning är inte kul, speciellt inte med två barn under 4 år... Men, men, efter den här veckan bör den biten vara över.

    Sköt om dig nu Anna!
    Kram
    Mats

    SvaraRadera
  14. Kära Anna
    Har följt dig på Cancertjejer då forumet gett mig mkt tröst (och förfäran) under min mammas sjukdomstid, Det är aldrig rättvist att få Cancer - men det är FANIMEJ aldrig ok att en tjej i sina allra bästaste år(min egen ålder), med en liten bebis skall få Cancer - jag håller alla tummar jag har för att den försvinner och att du ger "herr Cancer" en stor fet spark i röven (ursäkta språket!)
    kramar Göta

    SvaraRadera
  15. Hej Anna!
    Har följt din historia på C-tjejer,och ska nu läsa din blogg.Har her2 jag också.Försöker leta efter bloggar och artiklar om denna cancersort,men det är ju ganska nedslående.Håller tummarna att det går bra för dig nu.
    Varma hälsningar Anneli Häll

    SvaraRadera
  16. Jag tror också att det finns en poäng i bara det att slippa dra allting om och om igen för alla man känner och älskar - och att säga FÖRIHELVETE NU KÖR VI, inte bara för sig själv utan högt, ut i luften, ut i etern, ut i allt.

    Kram.

    SvaraRadera
  17. Lyssna inte på statistik. Du är unik och kommer att fixa det här.
    Kämpa på! Vi finns här ute och kämpar med dig, även om du inte vet vilka vi är, även om vi inte känner igen varandra om vi skulle gå förbi varandra, så finns vi här ute för dig.
    Tillsammans är vi starka och vi tror på dig!

    Många varma kramar.

    SvaraRadera

Kommentera jättegärna!!

Om du inte har egen webb-sida väljer du Kommentera som: "Namn/webbadress" i menyn nedan. Därefter kan du fylla i endast namn och/eller e-mail innan du skickar kommentaren.

Kram Anna