torsdag 5 november 2009

Ett år av mitt liv

Nu är det drygt ett år sen jag påbörjade min första tuffa cytostatikabehandling. 5 månader senare var det dax för operation. Därefter skulle jag vara att betrakta som frisk.

Så blev det inte. Direkt efter operationen upptäcktes små tumörer i huden runt ärret och jag påbörjade en ny 5-månaders cytostatikabehandling. Den här gången fick jag dubbla mediciner. Jag fick samma sort och mängd cytostatika som under hösten. Dessutom fick jag full dos av en annan sort. Dubbla doser alltså! Det kändes ju lite som att ha varit 100 meter från mål i ett maraton, när någon tar bort mållinjen och man får springa hela vägen tillbaka till start igen. Utan att vila mellan.



I somras hade jag alltså gått på rejäl högdos cellgift i 10 månader. Jag började bli väldigt sliten och otroligt kortisontjock. (+ 10 kg) Men alla tuffa behandlingar hade haft god effekt. Tumörerna i huden var borta och det var dax att operera bort huden där tumörerna hade suttit. Operationen var planerad till v.29. Strax innan operationen togs en hudstans (ett litet hudprov). Den visade att jag fortfarande hade cancerväxt i huden. Inflammatorisk cancer –värsta sorten. Den spred sig som blixten, trots den oerhört hårda behandlingen, och operationen ställdes in. Istället kom jag omedelbart under strålbehandling. Efter 33 dagars strålning mitt i varmaste högsommaren var huden helt sönderbränd och jag hade ett 15*15 cm stort öppet sår i huden. Såret har läkte fantastiskt bra. 7 nya hudprover togs och endast ett av dem innehöll cancer -En mikroskopisk cancerrest. Ett overkligt bra resultat efter alla bakslag under det gångna året

Måndagen den 12:e oktober opererades jag igen. Vi hoppades på att den där sista cancerväxten som fanns i min kropp skulle försvinna helt. Operationen var en sk delhudstransplantation. Det innebär att den hud som tas bort delvis ersattes med avhyvlad hud från låret. I den avhyvlade huden stansades hål,så att den blev som ett rutnät. Resultatet blir en snabbare läkning, men tyvärr en hålig, tunn och mycket ömtålig yta. Ca 25*15 cm hud togs bort, men den duktiga kirurgen lyckades att dra ihop huden runt omkring så mycket att endast en fjärdedel så stor yta behövde bli objekt för delhud. Under en tid framöver kommer jag att ha två stora öppna sår som kräver omläggning flera ggr i veckan tills det är läkt. Det kan ta ganska lång tid.

Det kommer dessutom att ta ett tag innan det blir riktig hud i hålet. Ett år ungefär tar det innan huden är lite tjockare och rutnätet är slätt. Men det kommer alltid att vara en grop/utgjutelse där eftersom halva muskeln (på djupet) under huden är borttagen. Kirurgen har sagt att när huden har läkt klart om ett år, så kan vi ta bort den ömtåliga delhuden och bygga upp ett "låtsasbröst" med hjälp av ryggmuskeln. Detta under förutsättning att allt går bra och ingen ny cancer tillkommer.

Jag är just nu otroligt uppstramad, har lite svårt att röra mig och är fortfarande lite vimmelkantig med en kostig huvudvärk. Annars mår jag bra och ser fram emot att äntligen bli frisk!!

2 kommentarer:

  1. Underbara Anna Jag tänker på dig och om jag kunde, skulle jag döda cancern , Du skriver så fint och jag tänker att jag skulle vara så himla arg på situationen men det hjälper ju föga, bättre att göra som du, vara stark även om det nästan känns som gränsen till idioti så behöver du ha nästan omänskliga styrkor inom dig som gör att du klarar allt som du går igenom, det är så himla lätt att bara känna att man vill ge upp eller ? Jag har känt så, många gånger, Nu har andra krämpor som är på en annan galax så minimala som dina det är tufft ändå Jag tänker sjunga Håll mina händer och ge dig alla mina tankar om bättring, känn mina kramar nu<3

    SvaraRadera
  2. Jag menar att jag sjunger HÅLL MITT HJÄRTA .av Björn Skifts den är så vacker tycker jag,

    SvaraRadera

Kommentera jättegärna!!

Om du inte har egen webb-sida väljer du Kommentera som: "Namn/webbadress" i menyn nedan. Därefter kan du fylla i endast namn och/eller e-mail innan du skickar kommentaren.

Kram Anna