lördag 14 november 2009

När man går under

Första 3 omgångarna strålning är avklarade. Jag är hemma på permis över helgen och har lyckats peta i mig de flesta medicinerna utan att kräkas alltför mycket. Jag fattar att steroider och illamående-mediciner mest är ett kortsiktigt kamouflage för mina symptom och att dessa mediciner snart inte kommer att hjälpa mig mer. Men just nu mår jag i alla fall okej och det är det viktigaste. En dag i taget. Allt ert stöd och alla värmande ord betyder oerhört mycket!

Patienter med hjärnmetastaser har en medianöverlevnad på 1 månad utan någon terapi, med steroider ökar den till 2 månader och med strålbehandling till mellan 3 och 6 månader. 1års överlevnad är ovanligt.

Dessa siffror har under senaste veckan blivit skrämmande verklighet för mig och min familj. Det är en helt surrealistisk tanke att veta att ens tid är utmätt. Som att packa i ordning inför en flytt. Men jag ska inte flytta från lägenheten på Kungsholmen till en stor fin villa i Bromma eller till ett spännande jobbuppdrag i NewYork. Jag ska lämna min familj och min kropp. Sen ska jag flytta ut i evigheten. Vad nu det är?

Eller som att någon meddelar dig att du om ca 2 månader måste ta ett flyg till Thailand. Du ombeds packa och göra dig i ordning. Din familj får inte följa med, men DU måste åka. Förmodligen kommer du inte att komma tillbaka. Du får nämligen veta att planet kommer att störta. Av de 600 passagerarna kommer dock en enda passagerare mirakulöst att överleva. Det är inte så troligt att det blir du, men det finns en once-in-a-million-chans. Hur förbereder man sig och sin omgivning för den resan?

Min festliga goa mormor som var full av gamla värmländska ordspråk och visdomsord hamnade i livets slutskede på sjukhus och sa då till min mamma: Det var ju tråkigt att man skulle sluta så här på gamla dar. Min mamma svarade: Du ska se att det blir bra. Du kommer att få komma hem igen när det här går över. Varpå min mormor snabbt konstaterar att: Går det inte över så går man väl under. :)

Anna och mormor Annie 2007


Min mormor kom aldrig hem från sjukhuset. Hon gick under. Men jag är ganska säker på att det var något hon själv bestämde. Min mormor var färdig med livet på jorden. Hon hade sin make på andra sidan sedan 15 år tillbaka och bodde nu ensam på den gård hon levt ett långt strävsamt liv. Färre och färre vänner i livet från sin egen generation och kanske kände hon att vi barn och barnbarn ofta pliktskyldigast tittade förbi innan vi brådskade vidare?

Jag kanske nu får förmånen att planera min egen begravning, att dö omgiven av många, många människor som bryr sig om mig och älskar mig. Men jag är inte klar med livet. Jag är inte redo att vandra över till andra sidan.

Hittade detta fina citat hos Sabina Krigarprinsessan:

Dö är att flytta från ett hus till ett finare, det handlar helt enkelt om att överge sin fysiska kropp som en fjäril överger sidenkokongen. Livet är att lära och inte förrän vi klara den svåraste av all prövningar, den villkorslösa kärleken, när vi har förstått och praktiserar den är vi redo att lämna detta liv.

Men den dagen jag går under hoppas jag att det beror på att jag och min kropp är klara här på jorden och känner oss redo att gå vidare. Ingen vet när det blir, men just nu hoppas jag på att det dröjer länge, länge, länge.

74 kommentarer:

  1. Hej Anna!
    Ville lämna en liten lördags hälsning.
    Även när du pratar om prognosen av din "skitsjukdom"... så låter du så OTROLIGT positiv.
    All styrka till dig och din familj.
    Och du vet ju att, det finns inte en regel utan undantag... och nu är det du som är undantaget och ska leva länge, länge. Tänk bara på George Scott, från himlen kan vänta.

    Många kramar Okki

    SvaraRadera
  2. Hej Anna!
    Vi är så fruktansvärt glada att du delar med dig. Du är mer än klok. Du ger mig och min familj ett helt nytt perspektiv på livet. Vad som än händer kommer jag alltid bära med mig något viktigt från dig! Skönt att du mår OK och får vara hemma med din fina familj. Massor av kramar från Uffe, Maria & Nelly

    SvaraRadera
  3. Med din vilja och styrka, finns det inget annat än att du är undantaget! Anna, du är verkligen inte klar med livet. Hoppas att du får dina strålar under stjärnhimlen. Nånstans där bland dom alla, finns jag och alla andra cancertjejer och håller koll så att alla strålar går dit dom ska. Största och varmaste kramen till dig och familjen! Busan Ingela

    SvaraRadera
  4. Hej gumman,

    Du lät så glad på telefonen igår. Det lät som ni hade så trevligt på middagen. Jag såg framför mig hur ni satt i den mysiga lägenheten och åt Henriks goda mat...

    Jag håller alla mina tummar på att du blir den av de 600 som klarar det..fast det är ju onödigt att säga...det vet du ju redan...

    Massor av varma helgkramar
    Lotta

    SvaraRadera
  5. Åh Anna, jag blir så ledsen när jag läser vad som hänt. Och orolig för min egen hjärna...
    Tusen kramar
    Petra

    PS. Skriver mer en annan dag...

    SvaraRadera
  6. Jag skickar bara en massa kramar till dig.
    Elin

    SvaraRadera
  7. Hej Anna!
    Vet inte riktigt HUR jag hittade hit till dig....genom en annan blogg förstås, men vilken??
    Eftersom jag är Värmlänning som din mormor, så är jag oxå lite speciell och lite "galen"...:)
    Klart du kämpar så länge du kan/orkar, men om det inte går längre så måste du släppa taget och "flytta" vidare...det är säkert inte slut då vet du.....men du kanske måste vänta ett tag innan din familj kommer efter!
    Du kan ju tillbringa väntan med att sitta i jordgubbslandet eller flyga runt bland molnen.....:)
    Döden är ngt som drabbar oss alla till slut...ingen överlever livet....men ingen vill ju lämna sina kära i förtid!
    Kommer att följa dig och din kamp...kram Siss

    SvaraRadera
  8. Hej Anna,

    Tänker på dig! Du är stark, en förebild för hur varje dag skall ses och tas.

    Kram!

    SvaraRadera
  9. Hej min älskade kompis! Se på dig själv, vad stark du är! Ta åt dig av det du själv har skrivit och vad du har klarat av hittills. Vissa höjer statistiken och vissa sänker den. Med den personlighet du har, så är jag övertygad om att du snyggar till siffrorna. Hör av er ifall jag kan vara till någon hjälp.

    Kram!

    SvaraRadera
  10. Anna, vi skickar all vår styrka och värme till dig. Du är fantastisk - en överlevare. Kram Hans o Lotta

    SvaraRadera
  11. Charlotte Nienhardt15 november 2009 kl. 15:14

    Kära Anna,

    du skriver så fint om så svåra saker.

    Vi ses i en segelbåt på Västkusten så snart vädret tillåter. You go girl!

    Stor kram Charlotte. (Emma hälsade från mig innan, men nu kommer även ett hej direkt från mig)

    SvaraRadera
  12. Tänker på dig och familjen
    Du är stark och en Surviver
    Massor av Styrka Hopp och Mod till er
    Kram Jenny

    SvaraRadera
  13. Tack för att du delar med dig och låter oss följa med på din resa. Önskar att ingen skulle behöva uppleva detta du, din familj och vänner går igenom.
    Jag hoppas att din resa på jordelivet blir så lång och fin som möjligt. Jag tror f.ö. absolut att du blir en av dem som snyggar till siffrorna, ser ju flera foruminnor som levt länge med hjärnmet så det ska gå även för dig, punkt.
    Kram Caroline

    SvaraRadera
  14. Käraste Kusin!
    Du MÅSTE bli bra, det finns inga alternativ, jag kan inte föreställa mig något annat, jag älskar dig av hela mitt hjärta. /Anders.

    SvaraRadera
  15. Finaste Anna !
    Mina tankar är med dig & din familj.Jag föjer din blogg & din fantastiska kämparglöd.Din väska kommer stå opackad länge...det känner jag på mig. Heja dig.Mina allra största kramar ; Ulrika Lind

    SvaraRadera
  16. Anna!
    Dina tankar kring dig själv och livet är helt otroliga.Du är unik vad som än händer.Tänker starkt på DIG varje dag.Din skyddsängel,förmodligen mormor,sitter på din axel och gör sitt allra bästa.Vi är dina medresenärer här i livet och även sedan fast med olika ankomsttider.Du kan konsten att leva här och nu och det är en visdom vi alla borde ha.
    Varmgokram om hela dig från hela mitt hjärta!
    Christina

    SvaraRadera
  17. Hej Anna. Vill bara skicka en massa styrkekramar till dig!!!! Risse Pyssysalo.

    SvaraRadera
  18. Hej Anna! Är Billingsfors bo och hade din mamma som lärare när du var liten. Hörde om din sjukdom igår och skickar massor av styrkekramar till dig!! Vilken otrolig styrka du har!!

    Anneli Haugeneset ( då Höglund)

    SvaraRadera
  19. Anna, jag nattar mina söner och tänker på dig, Henrik och Tilda. Lugnet sprider sig snabbt när killarna väl somnar. Ute är det en relativt varm novemberkväll och uppehåll- perfekt för en sakta promenad. Tar med dig på promenaden men önskar så att jag kunde göra mer. Är så stolt över att känna dig och beundrar din styrka. Kram på dig min vän. Sara

    SvaraRadera
  20. Hamnade här genom en länk på facebook.
    Blir såå rörd av det du skriver, hjärtat brister för er skull.
    Jag har förärats med 5 barn och bara tanken att lämna dem känns horribel.
    Jag önskar att du ska vara den där personen som klarar det!!
    Kommer att finnas här i periferin och följa er.
    Skickar alla mina tankar och all min styrka till er och hoppas att det kan bära er genom nån av de jobbiga timmarna som dygnet har!!

    KRAMAR Camilla

    SvaraRadera
  21. Hej finaste Anna o Henrik. Du skriver så man bara vill krama er så länge att allt det onda bara försvinner. Packa inga väskor än Anna. Jag hoppas att efter strålningsperioden, att du och Henrik kan rymma i väg till en solig, varm och glad plats, bara ni två i stället. Ni har kämpat på så många nivåer, som bara en cancerdrabbad riktigt kan greppa. Fysiskt och psykiskt. Ni har tagit er i genom och över varje hinder. Trots rädslor, oro och ångest. Ni har dessutom burit er vackra dotter genom storm och eld, och titta vilken FANTASTISK liten tjej ni skapat. Jag bugar full av beundran. Ni är INTE ENSAMMA just nu, känn att alla skickar kärlek, omtanke och stöd. Vad kan vi göra just nu ? Kanske kan vi alla samla i hop pengar till en solresa till er båda ? Eller alla tre ? Orkar ni ? Skulle ni vilja ? Tycker om er så mycket fina Anna o Henrik.
    Om ni vill rymma från Stockholm under en permis eller när strålningen är klar får ni gärna låna hela huset med öppen spis, bubbelbadkar och härlig trädgård, när som helst. Kram Ann

    SvaraRadera
  22. Helena Wessman ( Bååth)15 november 2009 kl. 21:05

    Lilla Anna, känner så starkt för dig...en krigare och possitiv till livet...tänker på dig och din familj och mamma och pappa här i Billingsfors

    kram från Helena Wessman (Bååth) i Billingsfors

    SvaraRadera
  23. Hej Anna...
    Jag har väl alltid förväntat mig att du skulle vara kvar i all evighet, aldrig trott att du skulle lämna oss alla tidigare. Det tror jag fortfarande inte för det vill jag inte.
    Jag är i alla fall glad att du mår skapligt idag och att du orkar vara med familjen och kramas och mysa.
    Jag tänker på dig massor och vi skickar stora kramar och all energi vi bara kan för att du ska bli bättre.
    Eva Sunding m familj

    SvaraRadera
  24. Mängder av kramar från oss. Våra tankar är hos dig. Kämpa på tjejen det här fixar du!.. Anne,Henrik & Lisa

    SvaraRadera
  25. Vill bara tacka för den mysiga fredagskvällen och skicka en gosig kram. Åker bort med jobbet ett par dagar, men åter på onsdag kväll. Vi hörs./Johanna

    SvaraRadera
  26. Hej Anna! Hittade hit via Cecilia. Ville bara skicka en kram! Kämpa på. Kram Madeleine(din gamle granne från Billingsfors)

    SvaraRadera
  27. Anna och Nicklas Gustafon15 november 2009 kl. 23:38

    Hej kära du
    Söndagkväll och vi sitter lite trötta men nöjda efter firandet av Majas 11-årsdag. Så klart saknar vi dig/er idag och vi hade sett framemot att få dela en bit lasagne med er. Men så glad jag blev att få höra din röst i kväll och hinna slänga några ord med dig mellan sångstund av Tilda. Denna härliga tjej som sjunger med sådan inlevelse; värsta grymma tjejen! Sådan mor, sådan dotter! Tack för det fina kortet på Maja med den absolut perfekta ramen. Du är så himla klurig på bra presenter och Henriks CD gjorde succe´.
    Nicke och jag sitter här och läst ditt senaste inlägg. Man fattar inte riktigt vad som händer fast vi förstår vad du skriver. Det vill bara inte gå in. Det är som att hoppet vill stänga ute all fakta och låtsas som att allt är bra. Gråten fastnar i halsen, och sorgen är stor, men vi vägrar sluta tro. Vill inte! Du är så otroligt stark när du beskriver er situation!!!
    Du har ett liv och framtid som vi vill/ska njuta länge av. Vi stannar klockan ett tag och låter oss finnas för varandra länge, länge. Vi behöver dig så mycket i våra liv. Önskar dig en fin/bra vecka trots strålning. Vi är med hela tiden.
    Pussar och kramar från oss.
    Nicklas och Anna

    SvaraRadera
  28. Hej Anna! Tack för att du delar med dig av vad som händer just nu. Jag följer din blogg och verkligen häpnar av styrkan man känner i dina texter. Om någon ska klara detta så är det ju DU! Om de medicinska metoderna inte fungerar så kommer DIN inställning göra att du klarar det! Du är verkligen The One av 600!
    Massa Kramar till Dig! /Frida

    SvaraRadera
  29. Hej vännen.

    Vad skönt att du fått vara hemma med familjen i helgen. Du är beundransvärd som orkar skriva om allt som du är med om och känner för tillfället. Jag vet inte vad jag kan göra för att hjälpa och underlätta för dig men DU och din familj är i mina tankar varje dag. Du är stark, jag vet att du kommer att vara en av dem som fixar det här. Ser fram emot att så småningom få komma och hälsa på och ta en fika med dig och familjen.

    Kram på dig du tappra kvinna.

    SvaraRadera
  30. Charlotte Olsson (Lökke)16 november 2009 kl. 13:37

    Hej Anna!!
    Kommer så väl ihåg dej fast det var några år sen jag såg dej.Det är ju några år sen du flyttade från Billingsfors. Fick höra om dej att du var sjuk, så jag ville bara skicka en liten hälsning! Mina tankar går till dej o din familj i denna svåra tid.Kram!

    SvaraRadera
  31. Nina Christenson (fd. Reinert)16 november 2009 kl. 13:52

    Hej Anna
    Har läst din blogg och är full av beundran för hur du tacklar allt hemskt som hänt. Vilken fin tjej du och Henrik har, hon är verkligen jättesöt. Vi tänker på dig här i Karlstad.
    Kramar i massor!
    Nina

    SvaraRadera
  32. Kära Anna

    Vilken kämpe du är.Att du orkar dela med dig av det du går igenom är helt fantastiskt.Sitter här och gråter när jag läser om allt elände...Men du fixar detta...det måste du.Tänker på dig hela tiden!
    Många kramar Anita

    SvaraRadera
  33. Hej pinglan, är det någon som fixar det här så är det du, tror att du är just den där speciella 600:de :-)
    Tänker på er
    Kram C

    SvaraRadera
  34. vi tänker på dig och hoppas,
    kram, Henrik, Louise & Calle

    SvaraRadera
  35. Du skriver väldigt fint om väldigt svåra saker. Kram

    SvaraRadera
  36. Det känns så overkligt. Som om man är åskådare när du går ditt livs boxnings match men matchen hålls innanför orubbliga glasväggar. Man titta på när någon man bryr sig så mycket om, älskar och värnar om blir nerslagen och reser sig gång på gång. Utanför står man och bankar på glaset och hejjar på dig och vill inget hellre än att komma in i matchen och som någon skrivit, sparka din motståndare i röven. Men det spelar ingen roll vad jag gör, inga materiella eller fysiska tillgångar (som att donera ett organ eller nåt) gör att jag blir insläppt innanför glasväggarna. Jag fortsätter hejja, du är ju den värdiga vinnaren! Samtidigt letar jag febrilt efter en domare som kan stoppa matchen och dikvalificera din motståndare för osportsligt beteende. Det vet ju vem som helst att man inte sparkar på någon som ligger. Nu räcker det!!!
    Kämpa, kämpa älskade vännen min!!

    Maria

    SvaraRadera
  37. Anna,

    Ibland vill man bara hålla saker en bit ifrån sig, lyssna med ett öra och hoppas att om man inte riktigt vet allt så händer det inte på riktigt. Har äntligen insett, att bara för att jag håller det som händer dig på avstånd, så händer det faktiskt och inte på något sätt hjälper jag dig att må bättre genom att låtsas att det inte sker. Du skriver fantastiskt och jag är så fruktansvärt ledsen över att du inte får en paus och positiva besked. Jag och hela familjen tänker på dig och vi önskar dig massor av ljusare dagar. Du är en hjälte som kämpar och samtidigt orkar delge ditt liv till oss andra. Kärlek och varma kramar från Anna och hela familjen från sommarvägen

    SvaraRadera
  38. Anna,

    Sitter här med lille David, 2 månder nu, och är bara helt... skakad. Det känns så överjävligt vad du får gå igenom. Allt har gått så snabbt. Minns när jag träffade dig i Blecktornsparken bara förra hösten och du just hade tagit biopsiprover.

    Jag som kallar mig buddhist får ett par rejäla tankebetor. Buddhister tror ju på reinkarnation, känner du säkert till, och karma-tanken, dvs lagen om orsak och verkan. Beroende på hur kärleksfull och osjälvisk man varit i detta livet, desto "finare" liv får man i nästa. Och med tanke på hur självklart och naturligt medkännande, kärleksfull och osjälvisk du är bara i dig själv, är det en tröst för mig att veta att vare sig du lämnar oss nu eller sen, får du det BÄSTA livet efter detta.
    (Sen vad BÄSTA livet är är ju frågan... blir man liksom en superrik och framgångsrik Hollywoodskådis? Bill Gates kanske... Eller blir man Dalai Lama?)

    Jag har ofta skämts lite över mina egna tillkortakommanden när jag har jämfört mig med dig. Du skickar fina kort och presenter, kommer ihåg att ringa, ordnar snygga MC-chaffisar till möhippor (:-)) och är en riktigt bra vän i största allmänhet. Du gläds åt glädjeämnen i andras liv, trots att du har haft det svårt själv. Du är en sann förebild. Hoppas att du kan glädjas och yvas lite över det!

    Jag älskar dig, Anna. Du är en fantastisk människa. Jag är så glad att jag lärt känna dig. Och jag hoppas att du får stanna kvar med hela mitt hjärta. Massor av kärlek till dig, Henrik och Tilda från mig, Henrik, Simon och David.

    SvaraRadera
  39. Hej Anna

    Inne här och blev alldeles stum.....och så ledsen. Jag vet inte vad jag ska skriva förutom att jag, om , någon vet men inte som du. Flummigt? Förlåt. Kommer att fortsätta läsa varje dag nu. Du får gärna maila om du vill
    lotta.gray@aller.se

    Kram Lotta vimmelmamman

    SvaraRadera
  40. när ja läste din blogg insåg jag att´vi borde leva mer idag och inte imorgon.Bara bry oss om det som verkligen betyder något.hoppas,hoppas det finns ju en chans,vem vet det kanske blir du som klarar flygplanskraschen :) annars finns ju alltid jordgubbslandet eller vad var det hon skrev värmlänningen. många många styrke kramar till dig och din familj

    SvaraRadera
  41. Kära Anna, du är fantastisk!
    Du har alltid varit en av de positivaste och gladaste av mina vänner. Det smärtar att just du av alla har fått utstå så mycket. Det känns inte rätt helt enkelt.
    När jag läser din blogg slås jag av hur modig och stark du är. Det ger mig tillförsikt. Om någon kan klara av detta så är det du. Och du kommer att klara det därför att du redan visat att du är en krigare och du har så mycket att kämpa för.

    Courage is not the absence of fear, but rather the judgment that something else is more important than fear. (Ambrose Redmoon)

    Med dessa få rader vill jag säga att du, fantastiska Anna, är i mina tankar. Så är även Henrik och er underbara dotter. Ni har mitt fulla stöd i dessa svåra stunder.
    /Olof H

    SvaraRadera
  42. Vet ej hur jag ska börja mina rader till Dig. Du känner inte mig och jag känner inte dig. Men du ska veta att jag känner starkt med dig och din familj.Jag är nära vänn med din moster här i Sunne. Har oftat frågat henne hur det går för dig.Vet att du fått många bakslag i din tuffa resa. Också att du är en riktig kämpe med en enorm styrka.Du är beundransvärd. Vill skicka dig alla styrkekramar från hela mitt hjärta och hoppas på att du vinner denna jävulska kamp. Förlåt ytrycket men kan inte kalla det nått annat.Tappa aldrig hoppet lilla vän. All kärlek till dig o din familj. Ammi

    SvaraRadera
  43. Tänker på dig Anna och blir djupt berörd när jag läser din fina blogg. Jag fäller några tårar för dig och din familj, men blir samtidigt uppmuntrad och full av beundran av den styrka och livsinställning du har. Du skriver så vackert, öppet och ärligt och har förmåga att påminna om vilken gåva varje dag är. Jag tror det ger oss alla som läser dina tankar ett större perspektiv på tillvaron och våra små bekymmer som vi så lätt kan uppslukas av. Du är en sån kämpe och en verklig one-in-a-million girl! Tror på mirakel och skickar massa kramar.

    /Din kusin Sara

    SvaraRadera
  44. Hej!

    Jag vill bara skicka en massa kramar och styrka till dig. Fast styrkan har du ju redan.

    Du är så beundransvärd, stark och positiv. Ändå måste du leva i varje mammas mardröm. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du överlever denna skit sjukdom.

    Tappa inte hoppet och fortsätt kämpa.
    Massor av styrkekramar från Mia

    SvaraRadera
  45. Att få läsa allt du går igenom är en riktig tankeställare. Man tror inte att det kan drabba en själv men tyvärr är inte livet så rättvist alltid. Även om du inte vet vem jag är finns du och din familj i mina tankar.
    Styrkekramar till dig men även till din familj och nära och kära. Kram Petra

    SvaraRadera
  46. Vilken människa du är!
    Du ger oss alla en tankeställare!
    Kram

    SvaraRadera
  47. Hej Anna!
    Hittade dej via Georges blogg och känner att jag måste sända en hälsning!
    Själv är jag svårt cancersjuk och jag har fått beskedet att mina markörer stiger igen efter drygt fyra år på samma låga nivå.
    Alltså, varje dag är ett äventyr att ta vara på. Varje dag räknas minut för minut. I vår situation blir relationerna innerliga, varma och styrkande! Så mycket kärlek som jag har fått av människor sedan jag blev sjuk, trodde jag inte fanns.
    Antar att du förstår vad jag menar!

    All styrka och livskraft till dej från Berit!

    SvaraRadera
  48. Hej Anna,
    följer din blogg varje dag. Du skriver så vackert om ditt liv just här och nu, om det hemska och ofattbara. Jag läser det om och om igen och kan inte förstå. Som många skriver är du en av de gladaste personer jag mött. Jag har skrattat så mycket åt dina tokiga idéer som när vi gjorde tjejklassikern och skulle cykla Vättern runt. Vi står där på startlinjen och ska precis sticka iväg....när du kommer på att du måste byta strumpor. Vet inte varför jag kom att tänka på detta just nu men det finns så många skratt förknippade med dig och jag försöker nog förtränga det hemska med några roliga minnen.
    Kram på dig!

    SvaraRadera
  49. Hej! Hittade hit från Georges blogg och fastnade här! Du lever ju i alla mammors mardröm:( Jag sänder dig all styrka, tankar och hopp. Många varma kramar Elin A.

    SvaraRadera
  50. Du är också värsta grymma tjejen.
    Varm kram!

    SvaraRadera
  51. Hej Anna!
    Hittade hit genom Georges blogg.
    Håller alla tummar jag kan för din skull att du blir kvar här så länge som möjligt.
    Sänder även en tanke till din man och ditt/dina barn.
    Må så gott du bara kan.
    Kramar Sabine en ny blogg följare

    SvaraRadera
  52. Hej Anna!
    När mamma fick IBC för 2,5 år sedan så läste jag allt jag kunde på internet, artikel efter artikel var lika nedslående - hög dödlighet, mkt aggressiv, stor återfallsrisk osv osv.. inte så upplyftande..
    Jag känner ju inte dig personligen men du verkar vara en fighter ut i fingerspetsarna, och det är där mycket av den här Cancerstatistiken kan ändras - med livsglädje, positiv energi och ett jädrar anamma! Jag håller alla tummar för att herr Cancer DÖR av strålningen!
    Kram Göta

    SvaraRadera
  53. Jag ville bara skriva några rader och tacka för att du delar med dig av LIVET. Att läsa dina rader får mig att vara tacksam över mitt liv. Vill, vill att du ska få finnas länge till för vår jord behöver sådana som du. STOR kram!/Ella

    SvaraRadera
  54. Tycker du är så himla bra!!!
    Läser och imponeras av fightern!
    Håller alla tummar att strålningen gör det den ska.
    Fortsätter att hälsa på här!
    Varm kram

    Ima

    SvaraRadera
  55. Anna! Sitter vid jobbdatorn igen efter några dagar i sängen hemma. Är chockad, har inte någon nättillgång hemma, och känner att jag har missat några viktiga dagar. Nyss surade jag över att chefen har beordrat övertid på helgen i decembers, men i själva verket inser jag att jag kommer att jobba med något jag tycker om tillsammans med underbara kollegor. Julshoppingen finns kvar (om än i form av mellandagsrea :-)), Majken och övriga familjen finns kvar, och jag kommer att ha massor av ledighet framöver att njuta av dem.

    Vilka trista ord det här blev, istället för de glada, stärkande jag vill komma med... Jag tycker att du är fantastisk, med din humor och energi!

    Har en nyhet jag hade tänkt ta så snart vi träffades. Nu börjar det dra ut på tiden, så för att undvika att chockera dig när vi ses vill jag varna för att jag är lite tjock om magen (tjockare än vanligt, alltså). Kommer så att vara till i slutet av mars (och säkert lite till, men det värsta försvinner då).

    En stor kram till dig, och mycket styrka i behandlingarna! Jag hoppas att vi ses snart!

    Helena J

    SvaraRadera
  56. Anna, som heter som min mamma. Hon var en stark person och det är du också som jag kan se på din blogg. Jag berördes stark av din öppenhet och kloka ord på din blogg. Må kärlek av dina och din kärlek till dem stärker dig så att du klarar den här resan. Tack för att du släpper oss in. Vi själva vet inte vad som väntar bakom hörnet. Men idag är idag, du är livsviktig för oss andra att du finns. Som kristen kommer jag att tänka på dig och dina hemma. Varma hälsningar Liba

    SvaraRadera
  57. Hittade hit via Georges blogg... du verkar vara en fantastiskt fin människa med stort hjärta. Det säger jag inte bara för att du är i den situation du är i, du verkar verkligen vara det. Du skriver oerhört bra.jag kommer följa din kamp och håller alla tummarna i världen för att du besegrar denna djävul till cancer. Styrkekramar från Erik

    SvaraRadera
  58. Hej fightern!

    Hoppas du har fått ha en bra dag idag. Kämpa på min vän.

    Kram Vesna

    SvaraRadera
  59. Hej Anna
    Hittade din blogg via en kompis på Facebook. Den berörde mej jättemycket. Vilken kämpe du är som orkar dela med ej av detta elände som drabbat dej och din familj. Kämpa på, jag håller tummarna tusen gånger om för dej...

    SvaraRadera
  60. Hej Vännen!

    Sitter hemma hos min pappa i trollhättan framför datorn och tänker på dig och Thilda och Henrik. Har läst det sista inlägget från dig och många tårar har trillat ner. Har försökt ringa några gånger men inte lyckats nå dig, vilket jag har full förståelse för, skickar därför en liten hälsning den här vägen istället.

    Det finns inga ord för hur orättvist det här är, du har varit så modig och tapper det senaste året, trots alla mediciner och behandlingar har du alltid varit positiv och lika omtänksam som alltid. Jag känner få så omtänksamma personer som du. Du kommer ihåg alla födelsedagar, kommer med små fina omtänksamma presenter och gulliga kort. (Adam sover med den mjuka katten i sängen varje kväll som vi fick av er strax efter att vi berättat att vi skulle ha barn.)

    Vill bara säga att vi tänker på DIG, Thilda och Henrik jättemycket och finns det något vi kan hjälpa till med så, tveka inte att höra av er.

    Hoppas vi ses snart!

    Massor av kramar från Petra och adam skickar en stor blöt puss

    SvaraRadera
  61. Hej, hittade idag till din blogg efter att jag hört att du blivit sjuk igen. Du skriver jättebra och att bara orka skriva om ett sådant elände tyder på en oerhört styrka. Är bara så jäkla trist att du ännu en gång skall drabbas efter en sådan lång kamp med bröstcancern, livet är fasiken inte rättvist på nåt sätt. Det är när man läser om dig eller sådana i din situation om man inser att ens egna problem är ganska små och man skall inte fasiken klaga så länge man får vara frisk
    Fortsätt kämpa så får vi hoppas på ett mirakel, för mirakel har ju faktiskt hänt förut.

    SvaraRadera
  62. Hej Anna!
    Visste att du var sjuk men trodde att du klarat av den tuffaste delen och då kommer nästa smäll. Har läst din blogg och man kan inte göra annat än att imponeras av din styrka och inställning till livet. Hade jag fått en liten del av det hade jag klarat mig länge!

    Ville bara skicka en hälsning från Bengtsfors att vi tänker på dig.

    Sköt om dig och kämpa på !!

    Kram Petra Nordwall med familj

    SvaraRadera
  63. Goddagens godkväll Anna!
    Hoppas du haft en underbar dag.
    Tack för att du delar med dig av din blogg och dina tankar.
    Jag blir så ARG det får bara inte hända en mamma, det är så orättvist. SKIT SJUKDOM!
    Jag har själv barn så din blogg har berört mig djupt.
    När min yngsta son var 3-4 dagar så hittade jag en knöl under vänster armhåla. Jag var helt bestört for till läkaren. Hon tyckte inte det var något sen försvann den bara... Tankarna jag hann ha och oron. Det är din verklighet.
    Vad säger man? Du är stark, men va tusan gör man? Man måste vara stark. Jag kan tänka så här att det är inte döden jag är rädd för det är resan dit. Får man vara så ärlig? Får man tänka så. Kanske inte?!
    Jag ger dig all min energi jag har idag... wroom här kommer den! Jag ska börja agera, börja göra något lägga en hundring till cancerfonden eller något. Hejar på att det kommer en under dunder kur så din dotter ska få ha sin endaste mamma här länge till Hejar på forskning så du ska få vara den mamma du är till din dotter.
    Kramar i massor fast jag inte känner dig!
    Heja dig, vinn över de elakaste cellerna som finns!

    SvaraRadera
  64. Hej Anna!

    Jag har tänkt på dig då och då genom åren som gått.För ett tag sen bläddrade jag bland foton från au-pairtiden i London och där var några fina bilder på dig. Allt var så kul och spännande då!

    I dag fick jag höra att du är sjuk och hittade hit till din blogg. Så fint du skriver och generöst delar med dig. Du inspirerar oss alla att ta vara på dagen. Det är svårt att ta in vad ni går igenom som familj.

    Vi vill skicka styrka till dig.

    Kramar från Hanna Larsson och Anders Holmedahl

    SvaraRadera
  65. Hej tjejen!
    Tänker på dig eller er mest hela tiden... Är så glad över att känna en sån fantastisk människa som dig! Berikar oerhört att tänka på alla upptåg och funderingar som funnits:) Roligt och tråkigt! Kusten, nyår, roskilde, Karlstad, UFO middag, Ulf Lundell, Stockholm... och så ska detta vara en overklig verklighet... Vill bara ge dig all kraft jag har och fördriva detta helvete och skapa nya fantastiska möten!! Största kramen till dig! Jenny fiskmåsen Larsson

    SvaraRadera
  66. Hej Anna, sprang på Henrik och han berättade om din blogg. Det känns som min själ och hjärta blöder tårar för dig och din familj. Hur kan den gulliga mamman på dagis drabbas så hårt? Tur att det finns behandlingar och ett ord som har uppstått på grund av oförklarliga händelser - MIRAKEL!!!!Tänk ändå vilken tur du har haft med att få leva ett fullt liv. För mig handlar inte ett fullt liv om hur många år som går, utan det handlar om ett liv där man har fått möta den totala kärleken, den kärlek som du nu upplever med Tilda och Henrik.För ett liv utan kärlek är inte riktigt att leva utan det är bara att finnas i en situation där tiden och dagarna bara går.
    Även fast vi egentligen inte känner varandra väl, utan bara har setts ett par gånger så har du med din situation förändrat min syn att se på livet.Jag har blivit så oändligt tacksam för alla små saker i vardagen som fyller dagarna och de små sakerna hade jag troligtvis inte ens reagerat på tidigare om jag inte hade stött på dig. Den kärlek,omtanke och värme som ligger bakom allt det som står i din blogg och som man ser man stöter på när man träffar Henrik och Tilda gör att det smittar av sig även till oss. Kärleken och uppskattningen mellan mig och min man har blivit starkare tack vare dig/er. Du/ni har förändrat oss. Tack, låter så ynkligt men betyder så mycket....
    Jag hoppas nu att all den otur som ni nu har råkat utför har tagit slut så att det äntligen börjar lätta för er för att även en amazonkvinna som du kan behöva en paus. Även Henrik som så tappert kämpar på behöver en brejk så nu är väl ändå dax att ni alla äntligen börjar känner att allt äntligen börjar lätta. Jag tror på MIRAKEL!
    Stor och varm kram till dig och din familj/Rebeccas mamma.

    SvaraRadera
  67. Hej Anna! Tänkte bara instämma med föregående talare, och säga att miakel faktiskt finns! Har beskådat det på nära håll i form av min svärfar. Som du vet låg han i koma efter en cykelolycka i somras, och efter två månader som ett paket fick vi höra att han troligen aldrig skulle bli bättre. På det fick han MRSA, och allt kändes bara hemskt.

    För två veckor sedan fick han komma hem från sjukhuset, och är nu så gott som sitt gamla jag! På sjukhuset kallar de honom för just mirakelmannen... Det enda vi som anhöriga märker som en tydlig skillnad mot tidigare är att han har blivit otroligt tacksam, otroligt ödmjuk inför allt som livet ger. Han är glad för allt det lilla, och det stora. Precis så som vi alla andra som tar livet för givet inte är.

    Undrens tid är inte förbi, men man ska se det med egna ögon för att våga tro på det!!! Stor kram, Anna, hoppas att du får en fin dag!

    Helena J

    SvaraRadera
  68. Åh, hittade hit via vimmelmammans blogg och läser här med tårar i ögonen! Du skriver så starkt om dina tankar och förhoppningar om framtiden - fortsätt med det!

    Kommer att följa dig på din resa då jag sällan blivit så berörd som när jag läste dina ord.

    Många kramar från Jeanette

    SvaraRadera
  69. fin bild på dig och mormor. önskar dig och din famiilj allt gott. du är ärlig och modig.
    kramar
    bloggläsare Sara

    SvaraRadera
  70. hej Anna!!

    hittade hit via vimmelmammans blogg, och kan inte bara låta bli att ge dej ett "tips" just från sabinas kamp, som jag följde. Där finns något som kallas för "gammaknivs-strålning" och här är länken:

    http://www.gammaknifestockholm.com/main.asp?page=0

    sabina var ju aktuell för detta tills det visade sig att hon fått typ 10 st metastaser till i hjärnan..

    kolla särksilt bilderna på hjärnan för och efter gamaknivs-strålning. kanske detta kan vara ett alterantiv??

    jaghar själv en av mina bästa vänner som nyligen drabbats av bc, som spritt sig till lymfan än så länge vad vi vet. hon har opererats men sen väntar vi nu på svar om vilken form av cancer hon har.

    så jagsitter ofta och kollar runt och nu kom jag på denna sida om gammakniven och tyckte det var värt att kanske kolla upp?

    kämpa på, du verkar vara av rätt "kämpar-sort" så det kommer nog gå vägen.

    bara håll dom fulingarna i huvudet i schack...

    fint namn har du förresten:-) jag heter med anna jansson, ett rekorderligt vehuggarnamn!

    stor kramen på dej!!

    SvaraRadera
  71. Tänker på dig och din familj. Jätte mycket.
    Kram CarlMagnus

    SvaraRadera
  72. Hej Anna med familj!

    Jag inser att alla små ilandsproblem man har inte är någonting jämfört med hur ni har det nu. Vi har ju inte haft någon direkt kontakt med varandra på många år men jag minns somrarna i husvagnarna tillsammans. Du var den lugna och jag var den vilda. Det var iallafall väldigt härligt. Jag kommer ihåg tv´n i husvagnen som det mest lyxiga som fanns. Nu vet man vad riktig lyx är. Att få vara tillsammans med sin familj. Har fått små uppdateringar genom föräldrarna och talade med mamma igår och fick reda på att ni fått ett ordentligt bakslag. Vill att du skall veta att jag tänker på er och skickar positiv energi genom tankekraft i eran riktning och hoppas att den når er och gör verkan.

    Många kramar och julhälsningar ifrån Åse och Alice 5år i Karlstad.

    SvaraRadera
  73. Min närmsta väninnas man drabbades av en elakartad hjärntumör 30 år gammal. Hans kamp varade nästan 3 år. Han lämnade fru och 3 små barn efter sig. Och där stod jag vid sidan, fast ändå så nära, och kunde inte göra något som ändrade situationen. Jag delade deras vardag och kamp under hela sjukdomstiden och tiden efter hans död, och jag känner med dig Anna, och med Dig Henrik. Det är inte lätt att stå vid sidan och se det hända. Speciellt inte när det berör någon man tycker om. Dina tankar gör att jag dras tillbaka till det jag lärde mig av dem. Vad de fortsätter att lära mig. Jag ser att ni redan gör det, annars skulle jag råda er att ta vara på alla goda stunder, hur små eller oväsentliga de verkar. Låt skrattet få finnas och ta mer plats än det mörka. Och Anna- fortsätt att kämpa! Dina tankar gör att jag fortsätter att lära mig. Tack för dina tankar!

    SvaraRadera
  74. Hej Anna!!!
    Genom min gubbe Janne fick jag kontakt med Hans som berättade om dig.
    Du är verkligen en beundransvärd person efter vad jag läst om dig!!!
    Fortsätt och kämpa.Tänker på dig!
    Många stora kramar ifrån en som heter Sonya.

    SvaraRadera

Kommentera jättegärna!!

Om du inte har egen webb-sida väljer du Kommentera som: "Namn/webbadress" i menyn nedan. Därefter kan du fylla i endast namn och/eller e-mail innan du skickar kommentaren.

Kram Anna