tisdag 10 november 2009

Pensionärs-cocktails eller paraply-drinkar

Som befarat minndes jag inte riktigt min ”Smala Sussie” i förra inlägget helt korrekt. Min fina kompis Andreas mailade mig följande korrigering idag.

Hej söta Anna!
Vilken j-la dynga! Känns som du borde få ett break nån gång!!! Känner verkligen med dig och din familj. Ringde dig förut idag, du kan väl höra av dig om du orkar/har lust. Tänkte höra om jag kan komma och hälsa på nån dag.
Har läst på din sida och konstaterade att du mindes scenen från Smala Sussie lite fel. Det är inte negern som är mördarn. ”Dä är Bruce Willis som skjutern, men det gick i alla fall bra för negern”. Tänker att det är ett tecken. Dödligheten i det här livet är förvisso 100 procent. Så vi, liksom Travolta, kommer såklart dö på slutet. Men jag tror inte, hoppas inte, att det är cancern som är mördarn. Det är Willis som är det! Och översatt till Anna Jansson-termer tänker jag att det innebär att du sitter på en veranda med en drink i ena handen och en bratwurst i den andra och ser barnbarnen springa omkring, och det är inte förrän då som Willis slår till!
Kramar Andreas


Ja men eller hur?! Det är ju så det skall vara. En skön paraplydrink med barnbarnen springandes runt benen. Inte som idag, när jag kom från onkologen med en ICA-kasse full med nya spännande tabletter.
Cellgiftet Xeloda = 22(!) små tabletter per dag,
Antikroppen Tyverb= 5 stora tabletter per dag,
kortisonet Betapred= 32(!) tabletter per dag
Pencillinet Heracillin=3 stora tabletter per dag
Magmedicinen Andapsin= 2 stora tabletter per dag
Febernedsättande medicinen Ibumetin= 3 tabletter per dag
Dessutom ska jag fortsätta med antikroppen Herceptin intravenöst varannan vecka.

Det känns verkligen helt fel med största jättecocktailen i en grön pensionärs-dosett när man är mitt i livet och vill tillbaka till jobbet efter mammaledigheten. När man trodde att det var dax att börja leta efter ny större bostad och planera för roligaste bröllopsfesten. Till skillnad från många av mina vänner som idag har varit på jobblunch och snackat skit om chefen samt förundrats över senaste dokusåporna, har jag istället legat i en datortomograf och provat ut en Hannibal-Lector-hjälm som ska hålla min skalle i exakt position under 5 dagars fullstrålning av min hjärna.

Livet kan verkligen kännas som en film. Men jag tänker inte bli mördad av varken Hannibal, negern eller cancern. Jag tänker faktiskt vänta tills Bruce Willis slår till. Och då är jag en cool mormor med en skön paraplydrink i handen. Pensionärs-cocktails i dosetter kommer jag att ha lagt av med.

Men först ska jag ta mig igenom några omgångar ny tuff behandling innan den första ångestladdade utvärderingen i januari. Henrik och jag tar en dag i taget och varje kväll så tittar vi på vår sovande underbara lilla dotter och önskar vi oss en ny ”mysigaste dagen”. Ytterligare en dag då vi får hoppa ”Små grodorna” runt lägenheten, fika låtsasmuffins med dockorna och läsa ”Mollys panda” hundra gånger.

Tack finaste Henrik för att du finns!! Tack alla omtänksamma vänner för underbara tankar och meddelanden till mig och min familj. Det värmer mycket!
STOR kram från Anna

30 kommentarer:

  1. Hej Anna!
    Låter verkligen bra med Bruce Willis som mördaren, när du är en gammal mormor. Så måste det bli! Jag sitter gärna med dig och dricker en drink när han dyker upp :-)

    32 Betapred!!! Fy, hur ska du kunna sova?? Har du insomningstabletter?

    Kram Vera

    SvaraRadera
  2. Jag hörde häromdagen!

    Det känns väldigt orättvist när det såg så bra ut. Vi hadde precis pustat ut.


    Jätte bra ide med bloggen. Då kan vi koncentrera oss på att umgås när vi ses istället.

    Det låter som om det kommer bli hårda tider en stund till. Ni får kämpa på. Glöm inte att vi finns här och stöttar. Ta den tid ni behöver men hör av er om ni behöver hjälp, vad det än gäller.

    Vi finns här som ett mjukt nät när det känns som ni faller.

    Er vän
    Tomas

    SvaraRadera
  3. Anna, du är världens finaset människa och jag beundrar dig sa mkt för vilken styrka du visar trots allt. Jag är här för dig och jag tänker pa dig!
    Anna & Craig

    SvaraRadera
  4. Hej Anna och tack för att du öppnat denna blogg. Nu slipper man terrorisera Carina V med frågor om dig.
    Jag är så chockad över det du berättar om vad som nu hänt. Du, underbara och den mest omtänksamma människa jag känt, ska självklart fixa även detta. Tänker på dig hela ti´n!
    Kramar i mängder

    //Carina

    SvaraRadera
  5. Hej Anna. Nu har du börjat med din tuffa behandling och det låter som om du har ett finmaskit nät runt dig, så det finns ingen chans för dig att tilla ut. Du vet att du och din lilla familj är i mina tankar. När du är redo att höra av dig så finns jag precis här.

    Varmaste kramarna Elin

    SvaraRadera
  6. Hoppas få dricka Piña Colada med dig och ungarna vid poolen på Värmdö i sommar och många somrar till ;-)
    Tänker på dig lilla gumman!
    Massor med kramar
    /Carina och det lilla indiska busfröet

    SvaraRadera
  7. Anna,
    jättebra med bloggen. Fy tusan, det lät ju bra när vi hördes sist. Du är den mest envisa, starka, positiva och varma människa jag känner och skulle det bara handla om viljestyrka hade saken varit biff. Skit att det inte är så enkelt. Kämpa på snäckan! Tänker mycket på dig.
    kram Anna

    SvaraRadera
  8. Hej Bästa vännen! Just läst din blogg om igen. Försöker förstå....skulle vilja vara i Stockholm och kunna krama om dig. Jag tänker på er hela tiden. Du kämpar så stoiskt. Det är tur att du är så envis. Du kommer att göra allt du kan och inte ge upp. Jag håller tummarna hårt, hårt. Vi ses snart! Massor kramar Lotta

    SvaraRadera
  9. Hej Anna,
    Läser din blogg och tårarna bara rinner. Skönt att kunna följa din vardag här för tankarna finns hos dig varje dag. Man blir så arg på denna hemska sjukdom. Ibland är verkligheten för svår att förstå. Du är så stark och kämpar så hårt. Hoppas vi kan ses snart. Vill gärna också träffa din underbara lilla dotter. Stora kramar Helena

    SvaraRadera
  10. Hej Anna,
    näe, fy bubblan!!! Jag bara grät när jag läste din blogg. Men så läste jag vidare, och fick lite nytt hopp. Du är helt fantastisk! Din vilja kan försätta berg, så vad den elaka cancern än sticker upp sitt fula tryne är du där och slår ner på den som grodorna på Gröna Lund. Och i slutändan är jag säker på att vetenskapen hittar ett sätt att bota cancer för gott, så keep on fighting!

    Många kramar från Lena, Mikael och Wilhelm

    SvaraRadera
  11. Hej Anna,
    den där cancern är verkligen en envis, frekvent och ovälkommen gäst. Min bror sa stopp vid första besöket, hans behandling slutade i april. Du får också säga till på skarpen, nu räcker det inga fler besök tack. Du finns i mina tankar, bra att kunna följa dig här på bloggen. Kämpa på starka Anna
    Kram Eva

    SvaraRadera
  12. Jag gnäller över långa dagar på jobbet och stress. Du stressar över faktumet att det kanske finns en begränsning i antal dagar men gnäller inte.

    Jag klagar över mina gråa hår och velar om jag skall gå till frisören eller färga själv, dyrt eller jobbigt?! Du önskar dig lyxen med vardagsproblem men klagar inte.

    Jag oroar mig över min sömnlöshet och önskar att jag kunde sova mer. Du oroas av att kanske sova bort en för stor del av dagen...

    Jag ligger i gummibåten å viftar bort irriterande mygg medan du ligger i vattnet utan flytväst å fajtas med hajar.

    Jag hade aldrig fixat att vara du. Jag har inga tvivel om att DU fixar det här. Det finns inget du inte klarar av!

    Du är den starkaste och mest positiva människa jag känner. Du är min förebild och idol!

    Jag tänker på dig och finns här för dig vännen, alltid!

    Alla mina kramar!

    Maria

    SvaraRadera
  13. Just det, det är precis så det skall vara, låt problemen dyka upp på ålderdomshemmet!
    Jag har gett löftet till min fru Sara att vi skall jaga varandra med vattenpistol på ålderdomshemmet! Når Willis kommer är det JAG och SARA som skjuter HONOM......
    Kör på och ....förresten, jag menar ju Segla på i 50 knop....

    George från Himlen kan vänta

    SvaraRadera
  14. Halloj Anna! Jag kan inte låta bli att fnissa lite i allt det absurda. En av de första sakerna min Älskade M & jag gjorde när det stod klart att jag skulle behöva masskonsumera vidrigt ckliga flytande mediciner vid sidan av alla tabletter, var att köpa upp oss på massor av drinktillbehör. Paraplyer, drinkpinnar, små pyntfigurer... You name it! Så sa vi skål & hej och sjöng till och med nubbevisor medan jag kämpade för att få behålla det vidriga. Ibland undrar man ju om vi är den enda familjen som är så knasiga, men uppenbarligen finns det en till *ler*

    Jag skålar för dig idag! Jag är helt övertygad om att du kommer finna strålningen påtagligt mycket mindre otrevlig än du trott.

    Själv ska jag ta prover idag. Förmodligen sista gången jag måste åka iväg och göra det, nästa vecka får jag den port-a-cath jag har motsatt mig så länge. Jag är inte så sjuk, envisas jag med att tycka. Men, a woman´s got to do, what a woman´s got to do, lixom.

    Kram & hoppas vi kan ses och skåla i paraplydrinkar nära havet...

    SvaraRadera
  15. Hej Anna!

    Så länge jag har känt dig (kan vi ha varit 2-3 år gamla?) har du alltid varit oerhört stark, glad och ständigt optimistisk till vad världen än har kastat på dig. När jag nu läser det här vill jag bara skrika åt världen att den kan väl för f--n ge dig en break!

    Jag tänker på dig och hoppas att vi får en möjlighet att träffas snart. Jag lovar att höra av mig när kommer till huvudstaden nästa gång så att vi kan få till den där fikastunden.

    Massor av kramar,
    Gymnastik-Billingsfors-vännen Tomas

    SvaraRadera
  16. TJÖÖÖÖÖÖÖTA!

    Vad kan jag säga mer än att jag bara vill loska hela j--la skiten! Känns som att orättvisa bara är förnamnet... Men du ÄR en sån fantastisk tjej! Det ska gå bra det bara är så! Jag tänker på dig jätte mycket och önskar dig och dina all lycka och styrka!

    Hoppas vi kan ses snart! Stor kram Jenny "fiskmås" Larsson

    SvaraRadera
  17. Hejsan Anna,

    Vet inte om mitt förra inlägg kom in eller försvann, men här kommer ett litet. Efter vårt samtal i morse har tankarna snurrat, inget är rättvist och saker är inte som man vill. Det som är säkert är din glädje och energi kommer hjälpa dig igen denna kamp.

    Tänker på dig och önskar dig allt gott så du får lägga energi på rätt saker. När du blir frisk, satsa på en karriär som skribent. du har magin girl. :)

    vi hörs och du ska igenom hösten så kan vi fika till våren och njuta av solen.

    varm kram Christian

    SvaraRadera
  18. Hej Anna
    Fick höra att du (ni) fått nya tuffa besked. Blir så otroligt ledsen att det aldrig tar slut på eländet. Har läst din blogg och kommer att fortsätta med det. Elin hade läst på Facebook om bloggen. Du ska veta att tankarna ofta hamnar hos er och er tuffa kamp, man känner sig så hjälplös och det känns som tröstande ord blir så tomma. Många varma kramar från Mimmi

    SvaraRadera
  19. Vi talades just vid och som jag sa till dig så förstår jag inte hur du lyckas med all omtanke och värme mitt i allt det hemska. Du är så stark! Kram!

    SvaraRadera
  20. Hej Anna.

    Jag tror på din förmåga, funderar på vad jag kan skriva för att visa mitt stöd. Tänker att det viktigaste ändå kanske är ATT skriva. Att du skriver en blogg mitt i din kamp betyder mycket.
    Blev glad över o se alla inlägg här trots att du nyss startat bloggen, hörs snart igen.
    Kramar Magnus

    SvaraRadera
  21. Emma Gullmarstrand, wallynora@yahoo.com12 november 2009 kl. 21:40

    Hej Anna! Efter att ständigt ha behövt trakassera Lotta med frågor om hur det går för dig är nog båda hon och jag glada för att jag fått tillgång till den här bloggen ;) Eller glada och glada... Efter att ha läst bloggen känner jag mest förtvivlan över hur jävla grymt det här annars så fantastiska livet ändå kan vara ibland! Från vår seglingsvecka minns jag bara en så väldigt levnadsglad tjej och kan liksom inte ta in att just du kan vara drabbad av detta. Jag hoppas att du ger sjukdomen en rejäl käftsmäll och att vi får se dig här nere hos oss på västkusten snart igen! Skickar ett ton kärlek och lika mycket jävlar anamma! Många kramar från Emma Gullmarstrand. P.S. Charlotte och Kicki hälsar också!

    SvaraRadera
  22. Hej Anna! Vet inte om du har koll på vem jag är men jag jobbar med Christian på HH support och vi har festat ihop på en och annan tillställning. Blev så oerhört tagen när Christian berättade eftersom du alltid varit så jäkla levnadsglad och härlig. Livet är faan inte rättvist! Vill bara berätta att jag följde min nära vän Maude på hennes blogg under förra hösten och våren då hon skrev om sin aggressiva leukemi som kommit hastigt. Många gånger gick livet på sparlåga, men jäklar - hon gav inte upp. Precis som du satte hon sitt hopp till nya behandlingar och möjligheter och skrev av sig i bloggen. Hon tänkte också ut saker hon ville säga till sin son under hans uppväxt - små lappar som kunde passa till olika tillfällen eller åldrar i hans liv. Så'na saker man säger till sina barn som visdomdord eller goda råd eller bara kärleksförklaringar. Skulle hon inte få vara med i hans liv på vanligt sätt, så var hon i alla fall en mamma "på distans". Skulle hon bli helt frisk så var planen att använda lapparna till något framtida tal.
    Nu har Maude fått komma hem. Hon lever på lånad tid, troligen i 5 år till. Varje dag är en gåva och tack vare det som hon och du delar med er av så blir vi alla mer vakna och medvetna om vad som är viktigt. Stor kram och tack för att vi får följa dig. Annette

    SvaraRadera
  23. Hej Anna! Jag jobbar med Christian Hjort på HusmanHagberg och vi har träffats vid olika tillfällen bl a på en av våra Kick offer. Vet inte om du minns mig, men jag minns i alla fall dig väl. När jag fick höra detta "kom jag av mig" och jag saknar ord för vad du går igenom. Och din familj. Är så oerhört ledsen och kan bara säga att jag tycker du känns väldigt stark efter att ha läst på din blogg. Och kan tillägga att du skriver väldigt bra och det finns ingen bitterhet i texten. Jag kommer att följa din blogg och vill skicka dig de varmaste kramar och tankar!!! / Jenny Almgren

    SvaraRadera
  24. Anna och Henrik.

    Jag tänker på Er och Er dotter hela tiden och när jag gör det inser jag att ni är bland de finaste människorna jag träffat. Då blir jag förbannad. För varför skall detta behöva drabba er. Det finns så många djävla skitskallar i världen som utnyttjar barn, stjäl och bedrar men de får vara friska som nötkärnor. Fy fan. Det har säkert ni funderat på också.

    Vad är meningen med detta?

    Jag skall kila iväg till kyrkan och fråga killen där uppe. Jag skall samtidigt passa på och be honom ta bort knölarna från Anna och skicka dem åt h..te
    Slutar väl med att jag blir religiös, går med i City kyrkan och blir nykterist. Jag får väl dricka saft när vi sitter på altanen med våra familjer om 30 år och garvar.

    Ja, jag vet inte riktigt vad man skall skriva. Det känns lite tunt att slänga ur sig uppmuntrande floskler när jag förstår hur tungt det är för er.

    Jag säger nog bara ”Kör så det ryker”
    Jag tänker sitta där på min Altan (i Vietnam eller något sånt) om 30 år och vänta på att ni kommer på grogg. Se till att ni kommer!!!

    Vi ses

    Frank

    PS snälla, snälla, snälla säg till om jag kan göra något. På riktig!

    SvaraRadera
  25. Ord till förtröstan blir så "platta" här. Fjuttiga, otillräckliga när man behöver dem som mest! Jag vet att ni fortsätter denna helvetes kamp tillsammans vilandes i vetskapen om att det blir bättre, att ni har varandra, ni tre, övrig familj och alla vänner.

    Och ilskans ord kommer lättare;
    Hörnini, Gudar, demoner, änglar, Han där uppe, Hon där nere, ödet - det här ingår inte i planen, stick! Det ska vara helt andra ingredienser i livet här och nu, ni har läst fel recept, fuck off!


    Som alltid när något svårt och oförutsägbart sker blir man påmind om sin egen sårbarhet och alltings förgänglighet, som utomstående. Man blir osäker, rädd ibland. Anna, din styrka att starta en blogg mitt i det ni går igenom är outstanding!

    Många kramar för styrka,

    Claudia

    SvaraRadera
  26. Hej Anna! Tårarna bara rinner på mig när jag läser vad du gått och ska gå igenom. Men du fixar detta Anna, vår super goa glada positiva tjej på Vårvägen. Grattis till lilltjejen med, har nog inte sagt det förut.

    Många kramar ifrån Cecilia

    SvaraRadera
  27. Hej Anna. Jag har tänkt väldigt mycket på dig sen jag sprang ihop med dig och din söta dotter förra sommaren på kungsholmsstrand. Jag blir så berörd när jag läser din blogg och beundras av din styrka och kämpaglöd.
    Jag har inte ens varit i närheten av den smärta du och din familj går igenom, men vet av erfarenhet att man är starkare än vad man tror och även den mörkaste dag kan ha sin ljuspunkt. Vi är många här på din gamla arbetsplats som tänker på dig, du finns ständigt i våra tankar.

    Varma kramar
    Annika

    SvaraRadera
  28. Kära Anna!
    Vilket fint mail du fick av din vän, såna vänner är guld värda! Jag känner igen din tablett-cocktail...som Vera sa: Har du insomningstabletter? det kan behövas när man får så mycket betapred, det är viktigt att sova bra. Jag känner så för dej, och önskar att du får goda resultat av medicinen. Som du vet så vet jag vad jag pratar om och jag kan trösta dej med att den värsta ångesten lägger sej efter ett tag och sen bubblar den upp lite i taget och då är det lättare att hantera.
    Många kramar Anna <3 <3 <3

    SvaraRadera
  29. Hej sötaste goaste vännen
    Blev så glad av att träffa dig idag. Mitt i allt det jobbiga är du ändå samma fina omtänksamma roliga tjej. Du är vacker både på in och utsida och jag beundrar verkligen din styrka. Envis har du ju alltid varit så länge jag känt dig. Jag säger som du en gång sa "Den vinner som är trägen..." det gav ju resultat i din härliga familj med Henrik o supersöta Tilda.
    Nu vill vi att trägen ska vinna även i detta fall! Jag säger som de andra. Jag vill umgås med dig i minst 36år till och dricka paraplydrinkar på nån veranda.
    Massa kramar Ammi

    SvaraRadera

Kommentera jättegärna!!

Om du inte har egen webb-sida väljer du Kommentera som: "Namn/webbadress" i menyn nedan. Därefter kan du fylla i endast namn och/eller e-mail innan du skickar kommentaren.

Kram Anna